Runt lunch började jag frossa och kände mig tung i kroppen, feber trots panodil, när jag lämnat Camilla vid tåget åkte jag och handla det allra nödvändigaste, typ toapapper :P

Sen hem och däckade i sängen med Stella, hon låg breve och knuffades och spann. Varenda jävla led i kroppen började värka, tog en diklofenak och efter ett tag blev jag piggare, men känner mig ff inte helt som människa. Men det vänder nog. Vill nästan påstå att det var tårarna och samtalet på psyk som satte sig fysiskt för att jag faktiskt inte vågar hantera det hela psykiska biten, jag är bokstavligen livrädd för vad som kommer hända när jag släpper på känslorna, men A-L säger att om det bara är hos henne jag kan gråta så får det vara så. Men hon påpekar oxå att hon finns där om jag behöver henne, och så boka vi in en ny dejt på fredag, följa upp veckan och förbereda helgen, samt checka av hur läkarsamtalet jag ska ha på tisdag gick.

Det är mycket tungt just nu men jag griper efter halmstråna med ljusglimat , men den största ljusglimten är inte ens ett halmstrå den är så mycket mer och större och får mig att le och vilja framåt. Du vet vem du är <3

Nej nu ska jag vila lite så jag orkar se Ullared och CSI ikväll.

Puss på er