Jag sa en sak till cen underbar vän idag som oroade mig gällande henne, jag var rädd att det skulle bli tufft och "köra huvudet i sanden" syndrom, men hon tackade mig faktiskt för att jag uppmärksama "problemet" kändes jätte bra och säga det, var inget jag sa för att vara elak utan för att jag älskar henne av hela mitt hjärta och vill henne det bästa. Känns skönt att jag vågar säga saker mera nu för tiden.

Däremot börjat mitt psyke inse saninngen nu vad som hänt, tror jag börjar komma ur chocken som jag och A-L prata om förra veckan. Den har suttit i länge, men som vi oxå kom fram till, jag är rädd för hur jag ska reagera och kanske tappa kontrollen över mina känslor. Men jag har märkt att jag gör mer och mer må bra saker för mig själv för att fokusera och det är bra mkt bättre än destruktiva saker. Orkar inte göra så mkt men försöker ändå, imorn bitti har jag tid hos psykläkaren för att prata medicin, jag vill ff byta ut haldolen mot nått "riktigt " stabiliserande inte neuroleptika, får se vad han föreslår. Sen efter det blir det väl och röja med pappa, vi skulle gjort det idag men han fastna med en bil reparation. Blir mycket och göra närmaste veckorna, men då går dom fort för det lutar åt att jag får Fin besök den 3/4 :) Som jag längtar! Verkligen nått och fokusera på och se fram emot :)