Det blev en ganska bra dag ändå. Blev ett träningspass här hemma på förmiddan, sen efter att ha ätit lunch och läst ut "slutstation rättspsyk" jag fått låna av A-L gjorde jag mig i ordning och tog en långpromenad via Apoteket, hämta ut Tavegyl och köpte Panodil Zapp dom är Äntligen i lager igen. Finns ingen bättre värktablett, den funkar fan bättre på min skuldra och axel än citodon! så köpte jag ännu en ansiktstvätt, blivit som en ny hobby och testa olika ansiktstvättar för att hitta en som moterkar blämmor och blank hy. Men en ganska rolig och inte allt för dyr hobby :) Gick förbi Picken (pickaboo) har lovat Puffen mintben därifrån, så köpte jag födelsedagspresang åt Mary och Saari dom är duktiga och fyller år nära varann :) Har slagit in och packat när jag kom hem så ska få det på lådan imorn så dom har det innan påsk :)

När jag kom hem tog jag mig en dusch, för efter att har rusat fram  det ganska höga tempo jag ändå håller i runt 1½ timme blir man faktiskt lite snuskig, så skulle jag boka tvättid, då ville Ozzy ut, men nej nej inte gå direkt ut, bli jagad upp och ner i trapporna av mamma ett tag först...då kände jag mig inte så ren och fin längre. Men nog älskar jag den dära kattskatten massor ändå.

Nu har jag nyss avverkat lite middag, tomt,kassler och svampinjoner. Ska vila ner maten lite sen sippa en kaffe i lugn och ro. Imorn möte med A-L,B och P från FK, vet inte vad jag ska förvänta mig av det mötet..vad vill jag ens?

Jag fick frågan hur det ska bli att fira den första påsken utan mamma, men jag sa direkt att det blir inte den första påsken utan mamma, jag minns inte exakt vilket år det var, men det var nått av åren sen jag flytta hem från Umeå, hon hade brutit lårbenet så hon var på kortidsboendet Kanalen, jag och pappa åt påskmat på altanen på Blåkulla minns jag, det var så fint väder, men vi åkte jue ändå ner till henne varje dag och hälsade på, var jue här i stan hon var. Men nu kan vi inte hälsa på henne ens. Så det kommer nog bli konstigt. Första påsken helt utan mamma.

Blir nog som A-L sa här om veckan, första året blir tuffast, man ska uppleva allt "första gången utan", igår var det en månad sedan hon dog, känns som det gått så fort, mycket har hänt men ändå känns det som tiden stått stilla. Jag minns knappt att jag varit på begravningen. Allt är som i en dimma. Jag förnekar nog fortfarande. Jag kan ärligt säga att jag bara gråtit En gång. Det var förra veckan. Jag grät och låg och slog i en kudde. Ozzy satt breve mig och klappade mig på armen, jag blev arg på honom och sköt bort honom men han vägra flytta sig, min prins vet verkligen när han behövs. SÅ glad att jag har honom, och tjejerna med så klart, men han har varit mitt allt i snart 10 år. Han har upplevt så mycket med mig. Han får aldrig aldrig försvinna. Har sagt åt honom att han ska bli Minst 20 år. Och som Mary säger han tänker på stresshjärtat så det klarar han nog :)

Nej nu ska den dära frukosten i magen, kaffet och morgonciggen på solen i balkongen är avklarat. Men frukosten måste i den oxå.