I fredagskväll fick jag till slut iväg mail till A-L om "det" som jag för några år sen redan blogga om men fortfarande har otroligt svårt och prata om i ord, våldtäkten. Så vi prata om den och saker runt den idag, hon hade inte läst om det i min journal, för som jag misstänkte har hon inte läst bakåt alls för hon vill få höra saker själv och bilda sig en egen uppfattning. Det var jobbigt och prata om det, och höra nån säga ordet våldtäkt högt och i samband med mig känns fortfarande efter alla år som om det är en dröm. Vi börja lite i lite tidiga minnen om nått hände i tidigare barndom som gjort att jag så lätt förtränger/glömmer bort allt som händer. Men jag kom inte på något. Vi såg dock helt klart mönstret att det mesta i mitt destruktiva beteende/mönster eskalerader rejält efter den händelsen. Och att jag kanske fick för lite bekräftelse hemma som ung, inga tydliga regler och ramar och sällan nån som fråga hur det gick på prov och sånt i skolan. Jag vet att jag saknade att få frågan "hur gick det på det och det provet?" samtidigt som det var ganska skönt med fria tyglar. Men jag har jue aldrig varit med om någon annan uppväxt så jag har inget och jämföra med. Men A-L trodde att mycket av beteendet i många år med "jag ska fan visa alla motsatsen att allt kan gå käpprätt åt helvete bara för att ni säger att jag kan klara det" är för att få bekräftelse. MEN det kunde jag stolt säga att jag inte känt på länge,jag tror på mig själv istället och att jag Kan ta mig igenom dom jobbiga perioderna och med dom metoder,verktyg och färdigheter vi arbetat fram.

Som igår, "dödsångesten" slog till pang på. Så jag stängde av datorn och ljudet på mobilen och la mig i soffan och spela bingolotto sen gick jag faktiskt och la mig och sov innan kl var 21 det var mitt sätt och hantera ångesten och det är why bättre än en intox eller sitta och plåga mig igenom jobbiga tankar. En annan sorts paus jag börjat med ist för destruktiva saker är att se massa serier på dvd.

Fick på skämt förslaget att dricka klorin mot magont igår. Det satte igång tankarna som funnits förut på att fräta sönder mig invändigt med det. Men A-L sa idag att: "Du gör mycket elakt och ont mot dig själv men, NEJ det gör du inte, du är för värdefull för det och bara NEJ det är inget du gör och hör sen" och hon vet nog att jag lyssnar på henne. Jag är nu inte självmordsbenägen men impulser kan komma, dock vet jag bättre sätt att hantera dom på nu. Så gott folk, om jag bara stänger ner dator och telefon betyder det numera inte det värsta. Jag bara går in i min kokong och står ut tills det går över.

PUSS PÅ ER!