Idag har varit en sån dära dag när magen bara borde skäras bort och kastas bland farligt avfall...men kom iafall i väg till Avesta på förmiddan med pappa och handla kattsand och andra förnödenheter så månaden är räddad,typ.

Sen i eftermiddags hade jag möte med den nya läkaren på psyk, får se hur långvarig hon blir, dom byts jue ut ganska fort och denna skulle tydligen "provjobba och se om hon ville stanna"

Gillade henne för hon var jordnära men samtidigt lite spooky, typ första frågan hon ställde var om jag kände av nån personlighetsklyvning, sen börja vi prata om vad som ska stå med i läkarintyget till FK för att söka sjukpension, hon sa nått i stil med "ja du ska nog inte jobba för så fort du får press på dig och blir stressad försöker du ta livet av dig, eller iafall intoxar" ehh okej, hej vi har aldrig träffats men du vet det, aaalltså måste det stå i min journal. För tror inte det stått i nått av dom gamla läkarintygen vad jag minns. Iofs ganska sant, i höstas när AF och FK börja dra igång om arbetsträning sprang jag jue rakt in i självmords-depp-träsket när det vart för stor press, och när jag arbetstränade förut kraschade jag till slut. Men så hemskt och få höra det från nån annan och inte bara tänka nedvärderande om sig själv :(

Men hon sa iafall att hon skulle skriva ett intyg FK inte kunde neka, för hon höll med om att jag behövde hitta en balans i vardagen och klara av den Sen kanske ha nått och göra om dagarna, men jobb är inte prio ett för mig. Det var skönt. Men sen frågade hon oxå om jag kände mig Under medicinerad, när hon såg min blick la hon till "eller övermedicinerad" jag sa lite fint att jag ibland försöker sluta med vissa sorter men får börja igen, så vi kom fram till att jag helt enkelt behöver en grund och stå på hur ogärna jag än vill.

Nu ska min mage få lite proviva, fast föda har inte gått sen igår eftermiddag...den bara retunernas..så nu vet ni det :p