Har dragits med rejält tilltagande ångest i flera dagar och igår kväll vart jag nere,deppig och bara less orkade inte med världen, kände för att ge upp, men inte som i en intox-flykt,eller ta livet av mig. Kändes Jätte konstigt att må skit men inte direkt få tankar på att intoxa. Jag stängde av datorn och ljudet på mobilen och bara låg under kedjetäcket och kollade på Melodifestivalen,tillät mig själv att känna mig liten och ynklig men för den sakens skull inte göra något drastiskt, Malin (min förra psyksamtalskontakt) sa alltid att tankarna är inte farliga det är handlingarna, men jag kände inte ens dom dära intox-sug tankarna. Jag bara vilade i att ha en dålig kväll och låta det gå över. Det känns så nytt mitt nya tänk. Men dom senaste veckornas samtal på måndag mornarna hos A-L har faktiskt gett Bra utdelning och jag känner mig själv och mina tankar på ett helt annat vis. Jag vill inte sluta i ett missbruk med intoxer, det har varit en stor del av mitt liv alldeles för länge.

Att jag nu oxå troligen har alla magsmärtor pga olika av mina psykmediciner känns både skrämmande och skönt att ha kommit på, skönt för att vi kan ta bort dom och smärtorna kanske försvinner, skrämmande för att jag inte vet hur jag mår om nått tas bort och nått annat sätts in. Men jag vet att jag har bra stöd av både A-L och B i det hela så det kommer nog gå bra. Jag har accepterat att jag kommer behöva äta mediciner för att fungera i vardagen, då gäller det bara att hitta dom som funkar både psykiskt och fysiskt.

Nu ska jag prata vidare med min tant på skype och känna mig nöjd över att jag tog mig på en 50 minuters promenad trots skrikand smärtor i kroppen och yrsel. SÅ härligt väder idag, man mår så bra av att solen Äntligen kommit!