Efter lite tankar och funderingar i några dagar faktiskt, har jag kommit fram till att Jag Vill Leva Livet. Jag lever inte för att jag måste eller för andras skull.Jag kan tänka mig att börja leva, mycket insiktsfulla samtal med A-L sista veckorna har väckt tankar och funderingar och jag känner mig redo att ta mig ann livet, bra som dåliga perioder. Jag insåg i helgen att jag kan ha en dålig dag utan att det slutar i katastrof. Jag känner mig sänkt idag med,mest för att jag fått feber igen och jag just börjat komma igång med motion och vattenträning hos sjukgymnasten efter lunginflammationen. Men vad gör det, backa och börja om, ta det lugnt några dagar. Livet väntar, men jag behöver inte köra över mig själv,prejja ner mig själv i det djupa diket så fort nått går snett. Jag kan hantera mig själv bättre och jag är av segt virke,envis,en fighter.

Jag tänker inte att jag ska ha ett liv med partner,barn,villa,jobb framgång,jag tänker att jag kanske en dag träffar kärleken, lär mig hantera vardagen och samtidigt ha en bra psykisk balans. Jobb finns just nu inte på kartan och jag vilar i det. Men med mig på resan har jag underbara vänner, tre totalt världsbästa katter och en fin familj även om vi inte har så mycket kontakt vet jag att familjen finns där.