På söndagkväll läggs jag in,magen har krånglat som f-n fått byta diet ett par gånger,men på inskrivningen träffade jag en underbar ssk som hållit kontakten med mig och hittar alternativ när magen jävlas. Hon stöttar finns där och gör mig lugn. Förberedd på att jag kommer vara sliten ett tag efteråt men bara jag slipper ont och kan äta vettigt så får det ta tid,okej ont ont kommer det göra men inte det onda jag dragits med. I princip bara varit hemma denna vecka för att undvika smitta i nån form från folk.
Sen efter får vi se hur länge jag är invalid,måste iafall inse att be om hjälp med saker jag inte klarar eller orkar inte envisas att klara det själv.
Men jag är redo! Tom för en morfinslang i ryggen ;)