Andra veckan med 5:2 dieten resulterade i 0.5kg mindre på vågen inte speciellt mycket och hurra för, men om min våg inte ljuger (en sån som mäter fett,vatten och muskler) så har fett massan minskat och musklerna ökat, så det är jue bra. Sen åt jag en del mindre bra saker förra veckan så är ganska nöjd ändå. En ny vecka nya tag!

Idag börjar vi veckan med en faste dag. Kickar igång veckan!

Jag försökte ringa mormor hela dagen i onsdags men fick inget svar, fick en vag aning om att nått inte stod rätt till, så tänkte att för jag inte tag i henne på torsdagen så hör jag av mig till min kusin och kollar läget, men hann inte så långt när jag vakna för då hade jag sms från kusin, mormor hade ramlat och brytit lårbenet och låg i V-ås, skulle opereras på torsdagen. Min aning stämde alltså. Morbror och hans fru var dit igår och hon var trött och hade ont men operationen hade gått bra, det var tydligen ett "fint" brott och lätt och laga. Dom skulle dit idag igen så ska jag åka ner i morn. Men hon hade varit uppe på benen redan igår.

Krutmormor, jag minns bara En gång genom alla år hon varit riktigt sjuk och legat på sjukhus sen har det varit små saker som förkylningar och magsjuka. Hon har klarat sig bra och är snart 91 år. Så jag väljer och tro att hon klarar även detta och är hemma snart, dock med utökad hemtjänst.

I onsdags blev jag jämförd med Hitler him self av A-L ja, hon drog den drastiska jämförelsen för vi prata om mitt sätt och nedvärdera mig själv och att folk tycker jag är en börda och ivägen och bara stör. Då sa hon rakt ut nått i stil med "Är du lika hemsk om tex Hitler?skulle du jämföra dig själv med honom?" så drog hon massa bra egenskaper hos mig och tvingade mig att erkänna dom och att hitler inte hade såna. Hon gör verkligen allt för att jag ska inse att jag inte är så hemsk som jag själv vill tro. Nånstans nångång kanske lite av det går in. Men när hon drog den starka paralellen i onsdags började jag bara skratta för då insåg jue tom jag att SÅ hemsk är jag faktistk inte så tom Hitler är en schysst kille.

Och idag sa hon åt mig att inte tänka för mycket i helgen om jag inte kan hantera det, jag fick maila hennes inbox hur mycket jag ville, en hel bok om det var så, men vart det för jobbigt önskade hon att jag ringer jouren inte för att behöva åka dit men kanske för att prata med nån, fast hon själv sa det att det inte lär hända, men hon la fram önskemålet,men hon insåg att den dära boken i inboxen är större chans/risk, men det var välkommet. Och bara för att jag inte ska tänka så flyger tankarna högt och lågt i huvet men än har Jag kontrollen på dom. Men det är jue alltid framåt kvällarna dom blir jobbigast...Men Jag Har Makten.

Gjorde en sak jag dragit på länge idag oxå, erkände,handlade, och fick beröm, jag kanske är en sucker för beröm från omvärlden, framför allt A-L just nu men jag känner att jag kommer framåt och det ger resultat. Att inte kunna ha hemligheter för henne är något av det bästa, och att hon kan läsa mig som en öppen bok.

Nu tar jag helg och laddar inför vårat möte med FK&AF på måndag.

Dagen,har gått,har sovit till och från i soffan med Ozzy ända in på eftermiddagen, då först orkade jag vakna till riktigt, har känt mig ganska lugn och tillfreds med dagen men så kommer kvällen och ångesten och tankarna,känslorna krypandes, oron biter sitt tag om mig och kedjetäcket och kvällsmediciner får bli min vän. Jag är glad att jag har A-L dejt imorn bitti. Men det stör mig nå fruktansvärt detta pendlande mellan 0% energi 150% energi sen 0% energi igen, sa det till A-L igår och hon sa direkt att det låter som deprission, inget jag direkt hurrar över men ändå bra att vi är observanta på vart an det barkar och kan säkra upp i tid. Jag väljer vad jag gör och när och får känna efter från stund till stund vad jag orkar, en skillnad mot förut, när jag bara körde på i 190 hur jag än mådde.

Nästa vecka är det möte med FK&AF ihop med A-L om framtiden och ev arbetsträning igen, just nu känns det långt borta men samtidigt tror jag nån sysselsättning behövs, dock har min nya kontakt på AF varit tydlig redan i våras med att hon vill lära känna mig ordentligt för att hitta ett ställe där jag får tydlig struktur och ramar innan jag drar igång så jag inte kan köra på för fullt sen krascha efter ett tag. Så får se vad det blir. Just nu handlar det om dag till dag och komma vidare utan större skador.

Dagens A-L samtal var väldigt seriöst för att vara vi två, vi prata om våldtäkten väldigt mycket, och fick hemläxa och tänka om vissa saker kring den för nu tyckte hon att den ska arbetas kring ordentligt efter alla år när jag bara nekat och förträngt, jag var lite motsträvig först men hon fick mig att inse för att komma vidare och ifrån den måste jag bearbeta det för som hon sa "på alla år som gått har du inte kommit vidare så varför skulle du göra det genom att fortsätta förneka och förtränga" Hon har jue rätt, så får se hur det går till onsdag, och bäst som hon är så sa hon att blir det för jobbigt bara tills dess så "ring eller maila hör av dig så ses vi redan imorn om det rör upp för mkt känslor"

Sen prata vi om mitt mående med energi från 0-150-0% och hon sa det jag vägrat säga "det låter verkligen som en deprission, om inte utvecklad redan så på gång. Så nu ska vi ha koll på det oxå, jag gör det jag orkar och vill och när jag inte orkar saker får jag helt enkelt acceptera det och ställa in eller skjuta fram, det är inte hela världen att jag inte orkade tvätta all tvätt igår, faktiskt! även om det är det för mig, fast en hemlis, inte ens jag igår orkade bry mig att lakan och handdukar blev otvättade, dom dära timmarna under kedjetäcket med mupparna behövdes bättre för imorse var det inte lika svart när jag vaknade med huvet på Ozzen och en snarkande Stella breve honom och Sessan som börja kuttra direkt hon märkte att jag vakna  därifrån sin plats i fotändan <3

Nej dags och göra sig i ordning för en tripp till Avesta med fröknarna Dofs, ska faktiskt bli kul även om jag är beredd på att det blir vilo läge när jag kommer hem, tvålpumpen på ÖB Here I come!

Förra veckan bestämde jag mig för att testa den nya trend ditenten "5:2 dieten" dvs man äter som vanligt 5 dagar i veckan sen 2 valfria dagar i fastar man,nästan, man får äta max 500 kcal dom två dagarna, man väljer vilka två dagar själv och kan variera dom från vecka till vecka, och Ja jag vet att kroppen får en chock första veckan, men denna första veckan resutlera i 3.2 kg mindre. Så jag ska allt testa lite till och se hur det går. Och precis som artiklen i "Må bra" lovade så är det en enkel diet och hålla när man vet att man får äta nästkommande dag, plus det att man faktiskt inte tok äter dom dagarna man får äta för man suget att äta dom dagarna oxå när man äter mindre två andra dagar.

Ett litet tips bara till er som vill ha ett enkelt sätt och tappa lite i vikt och inte behöva räkna kalorier hela tiden, bara ha lite koll under två dagar på hela veckan. Lägger inte upp nån länk för jag tycker ni kan googla själva och läsa det som intresserar just Er om dieten. Ny uppdatering nästa vecka hur det går^^

Jag känner igen mönstret från förut, skillnaden nu mot för ett år sedan är att det smyger sig på sakta, förra året slog depressionen till mig med sån kraft att jag inte hann reagera, okej det har kommit och gått i över 10 år, men just nu sista 1½ åren har det varit mer bra än dåligt, men nu försvinner orken,lusten,energin, och allt blir jobbigt och mera mörkgrått än vardags-svensson-grått som jag vill ha det. Jag har inte ens orken och lusten och tvätta, det som jag älskar, blev bara det mest akuta idag.

Jag försöker se det postivt och det går ganska bra,faktiskt, för jag ser varningsklockorna och pratar med A-L om det och vi tightar upp kontakten och jag har fått order av en läkare förra veckan att säga till L om jag känner att jag behöver träffa en läkare så ordnar dom det. Jag har gått ett tag nu och låtsats att det är bra okej, och försöker göra saker för att inte gräva ner mig, men nu får jag erkänna för mig själv att energin inte räcker, jag måste få pausa och även om jag planerar in saker och göra för att inte bara sitta så kanske dom inte alltid blir av, för jag bara inte orkar, men orkar jag så gör jag saker för att inte fastna i det negativa. Men jag måste ta från stund till stund vad jag orkar och inte, för jag vet inte själv vad jag orkar om en timme eller imorn. Kan dock erkänna att jag kan skrämma tom mig själv emellanåt med tankarna i huvet, men så länge det är tankar är dom inte farliga som jag fått inpräntat och jag har mina strategier för att hantera det, jag använder dom alla om och om igen så länge det går.Envis vinner, men ensam är inte alltid stark heller.