Då var det dags då...jag har mått oförskämt BRA i nästan tre månader. Och nu då? Jo kroppen känner visst av den dära tre månadersperioden som var förut. Tänkte tillbaka på intuberingsvändorna i fredags av nån anledning och tänkte på ny överdos men resonerade mig själv igenom det och somnade. När jag vaknade på lördagen var det bortblåst mådde bra hade en bra dag och lika söndag. Men på söndag kväll kände jag mig lite nere och olustig. Somnade ganska tidigt och drömde om och om igen hela natten att jag tog överdos, första drömmen var så verklig så när jag vaknade trodde jag att jag låg på sjukhuset. Fick titta runt mig och hålla lite i Ozzy som låg breve mig för att fatta att det bara var en dröm. Somnade om igen efter en stund sen drömde jag ungefär samma dröm flera gånger till men utan att vakna emellan den bara började om. Kände mig ff nere när klockan ringde och inte alls okej.

Som tur var hade jag tid hos Malin på morgonen så vi pratade igenom det och vad det kan betyda, vi kom fram till att även om jag mått väldigt bra ett tag så finns ff dom gamla "vanorna" i bakhuvet och det kanske var huvets sätt att hantera det hela genom att låta mig drömma om det ist för att genomföra det. Jag hoppas att det är så..

Malin tog även upp om jag var mest rädd för att mina nära skulle bli besvikna om jag fick ett bakslag eller jag själv, efter lite prat fram och tillbaka om tankar och känslor kom vi fram till att jag själv som vanligt är min största kritiker. Både hon och dom runt mig har talat om flera gånger att om jag skulle få ett bakslag blir dom inte besvikna, men ibland känns det som att folk väntar sig att jag ska göra en intox för att det "är jag". Men det är nog mest jag själv som tänker det och efter att länge ha vägrat tro att det kan rasa för att det gått så bra så har jag börjat inse att något Kan hända och bara tanken på det för mig att dömma mig själv.

Men Malin sa att hon tror att även om jag skulle göra en intox så behöver det inte betyda att jag rasar tillbaka på noll och gör om det om och om igen, utan att om det händer kanske jag numera kan prata om det bättre och tänka igenom saker runt det och se att det går och komma vidare framåt igen men att det jue blir några steg bakåt. Ska vila idag och har tagit min Första vb theralen sen jag slutade med mediciner. Tvingat i mig hemmagjord sallad fast jag har noll matlust. Men fuckar jag upp maten blir allt värre Det har jag lärt mig.

Om jag säger att tankarna inte finns där bakom så ljuger jag.