I fredags vart det ännu en tur till kirurgaktuten, magen är ff inte bra och i fredags stod jag inte ut längre, dom sa jue förra helgen när dom skrev ut mig att var jag inte bra på ett par dagar skulle jag söka igen, en jag stod ut över julhelgen. Sen sökte jag inge, fick tillbringa 11 timmar på akuten, allt dom gjorde där var tog nya prover sen vänta vänta vänta på en gyndoktor för att kolla som jag inte hade några cystor på äggstockarna, men det såg bra ut, så vart de bestämt att jag skulle stanna på kirurgen över natten med fasta och dropp, och det dära jävla droppet var SÅ underbart och få, hade varken ätit eller druckit sen 9 på freag morgon, och fick inte göra det ifall dom skulle göra nå mera undersökningar, droppet fick jag inte fören vid 22 på kvällen! Snacka om att vara törstig och vimmelkantig vid de laget, sa till flera ggå om vatten eller dropp men fick bara nej till svar, så till slut fram på kvällen drack jag lite ändå för att suga på halstabletter och bara skölja munnen med vatten hjälper föga!

På lördag förmiddag kom rondläkaren på avd, jag skulle få åka hem sen få en remiss till en GBP-specialist efter nyår då ska dom tydligen gå in i magen och kolla om det finns nått dolt bråck som inte syns på röntgen eller om han ser något annat fel. Så får hoppas dom hittar nått. Dom pratade även om "kronisk smärta" och smärtkliniken, kronisk smärta efter en vecka?!?!

Fick med mig några oxynorm hem sen sa dom åt mig att ta citodon jag har sparat på psyk som imorn sen ringa FLE och få nytt recept på det. Får att slippa ta både alvedon forte och oxynorm. Men dom vägrade skriva ut det, och tydligen skulle dom inte skriva nån notering till FLE heller, så får se om FLE går med på att skriva ut..dom slussar verkligen bara runt folk för att slippa ta ansvar!

Magen gör så jävla ont så jag drar mig för att äta..blir alltid värre då, får bli mest flyt saker, men fick i mig lite manngrynsgröt nu på morgonen men aj aj säger jag...

En dag sent ute men önskar er som läser en God Jul och hoppas julafton igår var fin. Själv firar jag idag med min goa familj.

I torsdags eftermiddag fick jag såna kramper och ont i magen så jag inte kunde stå rakt upp eller gå upprätt, ringde 1177 och fick rådet att åka in till kirurgakuten Asap eftersom jag är GBP opad och det kan vara massa olika fel då. Pappa var snäll och körde mig till V-ås, satt dubbelvikt i bilen hela vägen in, fick vänta en stund på att komma in, sen ta massa prover, vänta mera träffa läkare som klämde på mig och kollade och bestämde att jag skulle läggas in för mera prover och CT av magen. Fick ganska omgående börja dricka kontrastvätska, fasade när dom kom med den, för har druckit det förut och det smakar Apa, men den var "omgjord" så smaka typ...vatten, så gick bra och dricka, men mitt i drickandet kom dom och skulle hämta mig till avdelningen, upp dit dricka vidare, ner på röntgen, upp igen och plåga mig igenom natten med massor av div smärtstillande, CT var bra, ända dom kunde se var en ev förstoppning men annars lugnt. Fick göra ultraljud av gallan igår men det var oxå okej. Men smärtorna och kramperna gav sig ändå inte, blir värre när jag äter och dom pumpa i mig morfin och gav mig alvedon och div annat på löpande band. Sen idag kom det en läkare och konstaterade att jag troligen har veck på tarmen, som måste räta till sig självt, sen ev tarmvirus, så fick åka hem med en ask oxynorm och dubbel dos omeprazol i 14 dagar. Men har inte smärtorna gett sig på ett par dagar ska jag söka igen. Men tänker då fan inte söka fören torsdag då. Jag SKA på nått vis fira jul och få min lutfisk först!

I dont want to die, i just dont want to feel like this..

Idag är inte min dag, massa mörka jobbiga tankar och jag är arg sur och bitter, framför allt på mamma, varför var du tvungen och ha alla dessa jävla sjukdomar som bröt ner dig så svårt och gjorde att du tynade bort sakta sakta sen dog ifrån oss så tidigt?

Var till graven för en stund sedan, varit där två ggå sedan mamma dog, en gång med A-L innan stenen var på plats sen en gång med pappa sedan stenen kom, hade mycket tankar innan jag åkte ner, men när jag väl stod där vi graven ville jag bara gå därifrån, namnet där på stenen...?jaha? nu då? Varför fick just Jag en sjuk mamma som inte kunde hänga med i svängarna genom livet som så många andra fått? Jag minns knappt hur hon var innan hon blev sjukare och sjukare och begränsad i vad hon kunde göra. Har en del fina minnen i "rally åren" När mamma och Maj åkte rally, men det var typ när jag gick i låg-mellanstadiet ,sen gick det utför och mamma klarade mindre och mindre att göra saker själv eller ta sig utanför hemmet och jag saknar det jag ser alla andra har. Samtidigt vet jag jue egentligen inte hur det är och ha något annat.

Men nej idag är jag känslig för Allt, trött gråtig,vill bara fly fly fly. Såååå kedjetäcket,vb medicin och CSI.

Igår var det 10 år sedan min första intox, som oxå var mitt första självmordsförsök och ett av dom allvarligaste. Pratade kring det med A-L och hur jag förändrats sedan dess. "På den tiden" jobbade jag mer än heltid, flängde hit och dit och träffade vänner och bara gasade på, vägrade inse hur jag mådde och sakta ner, ungefär ett halv år senare flyttade jag till Falun och började ett nytt heltids jobb i Gävle samtidigt som jag fortfarande pendlade och jobbade varannan helg här i Fagersta. Men så fick fick jag sparken från jobbet i Gävle för att jag inte fixade allt pendlande och dom långa dagarna, så hösten 2004 vart jag sjukskriven, brakade totalt in i väggen, och jag som gått runt på relativt lite mediciner och jobbat järnet sen sista året på gymnasiet började åka in och ut på psyk medicinerna ökade och ökade. Flyttade början på 2005 ner till Avesta för jag trivdes inte i Falun men ville inte tillbaka till Fagersta för jag tyckte psykvården var så dålig där. Blev några år i Avesta intoxerna steg i antal och medicinerna ökade ännu mera. 2006 fick jag aktivitetsersättning,(sk tidsbegränsad förtidspension) träffade Mary och i början på 2008 flyttade vi upp till Umeå, där uppe hände det mycket sen hösten 2008 hamnade jag till slut i Fagersta igen, fick en Kanon psyk kontakt i Malin en intoxerna eskalerade som bara den, gick i samtal 3dagar/veckan och dosetten var fullare än fullast, in och ut på psyk.

Sen början på 2012 slutade jag med Alla mediciner, mådde bättre än på alla dessa år, började arbetsträna på OkQ8, mitt gamla jobb, men det höll bara några månader sedan kraschade jag igen och intoxerna återkom och mediciner sattes in. Men till skillnad nu 10 år senare så har jag börjat lära mig mera om mig själv hur mycket jag klarar av och vad jag behöver för stöd. Jag har börjat acceptera att jag kanske inte kommer kunna klara av att jobba, utan att mitt liv kommer handla om att klara av vardagen utan att ta till intoxer, jag har fortfarande perioder när jag vill fly med intoxer och det händer att jag gör det men inte lika ofta som mellan 2008-2011 då var det extremt mycket.

Vet inte rikigt vad jag vill ha sagt med hela denna historia, jag kände bara att jag behövde skriva av mig kanske mest för mig själv för att se att jag kommit framåt och insett för mig själv att jag är psykiskt skör och inte klarar av stress och måste ta det lugnt mellan aktiviteter, tråkiga som roliga, och att har man en psykisk skörhet klarar man inte av allt som "vanliga människor" gör hur mycket man än vill. Men varje gång jag hanterar en ångestattack eller depressiv period utan intox blir jag stolt över mig själv!

Är inne på tredje veckan med halsont, ringde FLE imorse, fick till svar att JAG skulle kolla om jag hade vita prickar på tonsilerna i halsen samt känna om jag var öm i käkvinklarna, och dom två plus feber över 38.5 så kunde jag få hjälp. Men eftersom jag främst inte hade den febern så kunde jag gott dras med det, när jag ifrågasatte hur f-n jag skulle kunna kolla mig själv i halsen fick jag inget svar. Ska man behöva vara sin egen doktor nu oxå? Så fick jag en teletid med läkaren som sköter mina järnprover på onsdag, hon tyckte jag kunde be honom sätta upp snabbsänkan på labblistan då oxå, det var all hjälp hon bjöd på. Annars så "är det många som dras med halsont så jag är inte den ända" Sen ta järn prover på torsdag blir det väl då gör det tveksamt till om svaren hinner komma innan helgerna, så troligen får jag dras med min enorma trötthet över helgerna...hela den gångna helgen har jag knappt gjort annat än sovit, i lördags orkade jag knappt vara vaken mer än en timme i sträck sen sova,vaken en timme,sova en timme eller två. Igår valsade jag in i dörrposten för jag missade dörrhålet för jag var så trött...håll på göra samma sak  i natt igen.

Och att vara så hära trött tär på psyket oxå, ångesten kommer mycket lättare, och att inte kunna mota iväg den med träning är inte lätt, men som A-L sa idag, då får jag öva mig på andra strategier för att hantera ångesten, idag pratade vi mycket om andningen vid ångest, och kom fram till att vi båda avskyr det dära jävla tjatet om att "andas i fyrkanter" för DET GÅR INTE! men vi kom fram till ett annat sätt jag ska testa som jag tror funkar för mig.

Jag har dålig koll på mig själv just nu, men jag vet iafall att jag inte gör något dumt, men jag har ingen lust till saker, idag har jag inte ens lust med CSI,än så länge, halv kikar på nyhetsmorgon och försöker tänka hur jag sköter maten, har blivit bättre på att äta regelbundet och dragit ner på onyttigheterna, men äter ändå för mycket känns det som, får se vad vågen säger imorn, jag vet inte om jag bryr mig eller inte. Ena stunden känns allt i livet jätte viktigt nästa känns Allt oviktigt, som jag skiter i precis allt. Vad som händer eller inte händer. På gott och ont, finns en del tankar i huvet som verkligen inte borde finnas där. Men jag vet inte om jag bryr mig om dom. Har ingen koll på tankarna känns det som, dom flyger fritt och jag vet inte vem som styr i mitt huve. Tror jag bara svamlar nu, men vad vill jag egentligen? Jag har ingen kontroll på hjärnan.