Jag börjar bla se det positiva i saker ist för det negativa som jag är så "bra" på,A-L har verkligen fått in mig på rätt spår,framförallt tror jag för att vi börjat arbeta med ett material som handlar om känslor,våga känna alla känslor men framförallt känna efter Vad jag känner utan att tro det är farligt,alla känslor har något bra i sig även om dom ÄR jobbiga och känns övermäktigt svåra. Men stannar man upp tänker efter vad som utlöst just den,dom känslorna är det lättare att förstå. Och något "gammalt" som min förra kontakt på psyk försökte tjata in i mig inser jag nu är sant. "Det är inte tanken eller känslan som är farlig utan handlingen" jag börjar oxå se till mitt eget värde och bästa och säga vad jag tycker,tänker,känner. Irritation sprutade ur mig hos A-L idag hon jubla i princip för att jag börjat sätta ner foten. Samtidigt som hon påpeka att hur gärna jag än vill få folk att inse saker,gällande allt möjligt,så måste alla inse det själva för att vara mottagliga. Men för det inte sagt att jag ska vara tyst,hon sa även att en del som jag tror är vänner kanske visar sig inte vara det för att dom inte tål sanningen,ja min sanning. Men då är dom inga riktiga vänner. Som hon sa, ge och ta. Jag har gett så mycket så jag måste låta mig själv inse att det är okej att ta oxå.

Jag har haft ganska mycket ångest sista tiden över div saker,men jag antingen gör nått konkret åt det eller stänger in mig i mig och mitt och är ego.

Fan ego är skönt ibland!! Jag är viktigast för mig!

Idag var det kalas med familjen (Erika och Anton inräknat som familj) smörgåstårta, mycket uppskattad, gjorde efter mammas gamla recept, schartzwald från Bayrok, riktigt god, "hallonsaft" för mig och svägerskan, vi hade trevligt trots denna enorma värme. Jeppe och Anton trivdes bättre ihop i år än förra året vill jag påstå, inte lika blyga för varann fast dom inte sets sen förra året:) Men båda är jue ett år äldre;)

Har massa tårta och fika kvar, så kom och fika med er ;)

Fick lite tråkiga besked igår, men jag deppar inte ihop för det, inte min förlust, men visst stack det till, men allt kan inte gå vägen för en. Nån dag hittar även jag någon som vill ha mig. Men just nu vore en famn och krypa upp i skönt.

Imorn kommer en och kollar på punton, hoppas han köper den så jag blir av med den och alla dryga människor med skammbud. Sen funderade jag på att åka till V-ås vill köpa sommarskor på Dichman, men insåg att det blir snålt om tid och säkert är alla söndags löne shoppare ute, så tar det nog på måndag efter psyk ist. Har rabatter på Lindex oxå så ska kika där, sen kolla en utehylla på Ikea, har så mycket blommor på balkongen nu så jag behöver en hylla och ställa på och förvara krukor och jordpåsar, nu står allt huller om buller. Funderar på nån annan" Sittlösning" oxå för att göra det mysigare.

Har jue fått lite "till hemmet pengar" i födelsedagspresent^^Men helst skulle jag åka till Ullared igen och köpa "allt" jag ångrar att jag inte tog mig tid och kolla på/tänkte på att kolla på ;)

Nej nu blir det balkongen, ett glas vin och cigg när det är svalare.

För första gången på ca 13 ÅR,mår jag inte skit piss fan och hans moster själv när april börjar gå mot mitten och påsken närmar sig. För 13 år sedan hände Det, som förföljt mig varje år och gjort mig deppig,destruktiv och tom gett mig självmordstankar vissa år. Men nu, idag, insåg jag att jag mår rätt bra, inte tänkt på händelsen, jag tror A-Ls "tvång att prata om det" har gett resultat under det senaste året. Jag känner ingen ilska eller sorg,ledsamhet. Jag känner... att jag är klar med det! Jag förtjänar att leva mitt liv och må bra och det som hände DÅ kan jag inte ändra på nu och då mitt i det kunde jag inte gjort något annorlunda. Det är nog den största insikten, att Jag inte gjorde något fel eller kunde gjort annorlunda.

TACK A-L för att du är bäst och får upp mina ögon för nya saker hela tiden!

Efter lite tankar och funderingar i några dagar faktiskt, har jag kommit fram till att Jag Vill Leva Livet. Jag lever inte för att jag måste eller för andras skull.Jag kan tänka mig att börja leva, mycket insiktsfulla samtal med A-L sista veckorna har väckt tankar och funderingar och jag känner mig redo att ta mig ann livet, bra som dåliga perioder. Jag insåg i helgen att jag kan ha en dålig dag utan att det slutar i katastrof. Jag känner mig sänkt idag med,mest för att jag fått feber igen och jag just börjat komma igång med motion och vattenträning hos sjukgymnasten efter lunginflammationen. Men vad gör det, backa och börja om, ta det lugnt några dagar. Livet väntar, men jag behöver inte köra över mig själv,prejja ner mig själv i det djupa diket så fort nått går snett. Jag kan hantera mig själv bättre och jag är av segt virke,envis,en fighter.

Jag tänker inte att jag ska ha ett liv med partner,barn,villa,jobb framgång,jag tänker att jag kanske en dag träffar kärleken, lär mig hantera vardagen och samtidigt ha en bra psykisk balans. Jobb finns just nu inte på kartan och jag vilar i det. Men med mig på resan har jag underbara vänner, tre totalt världsbästa katter och en fin familj även om vi inte har så mycket kontakt vet jag att familjen finns där.

Har dragits med rejält tilltagande ångest i flera dagar och igår kväll vart jag nere,deppig och bara less orkade inte med världen, kände för att ge upp, men inte som i en intox-flykt,eller ta livet av mig. Kändes Jätte konstigt att må skit men inte direkt få tankar på att intoxa. Jag stängde av datorn och ljudet på mobilen och bara låg under kedjetäcket och kollade på Melodifestivalen,tillät mig själv att känna mig liten och ynklig men för den sakens skull inte göra något drastiskt, Malin (min förra psyksamtalskontakt) sa alltid att tankarna är inte farliga det är handlingarna, men jag kände inte ens dom dära intox-sug tankarna. Jag bara vilade i att ha en dålig kväll och låta det gå över. Det känns så nytt mitt nya tänk. Men dom senaste veckornas samtal på måndag mornarna hos A-L har faktiskt gett Bra utdelning och jag känner mig själv och mina tankar på ett helt annat vis. Jag vill inte sluta i ett missbruk med intoxer, det har varit en stor del av mitt liv alldeles för länge.

Att jag nu oxå troligen har alla magsmärtor pga olika av mina psykmediciner känns både skrämmande och skönt att ha kommit på, skönt för att vi kan ta bort dom och smärtorna kanske försvinner, skrämmande för att jag inte vet hur jag mår om nått tas bort och nått annat sätts in. Men jag vet att jag har bra stöd av både A-L och B i det hela så det kommer nog gå bra. Jag har accepterat att jag kommer behöva äta mediciner för att fungera i vardagen, då gäller det bara att hitta dom som funkar både psykiskt och fysiskt.

Nu ska jag prata vidare med min tant på skype och känna mig nöjd över att jag tog mig på en 50 minuters promenad trots skrikand smärtor i kroppen och yrsel. SÅ härligt väder idag, man mår så bra av att solen Äntligen kommit!

I dag körde A-L hårt med mig, vi pratade en del kring årsdagen av mammas död imorn, att jag börjat känna ilska för att hon dött men hela tiden "ursäktat" med att hon har det bättre och vi andra har det bättre på flera vis,men hon fick mig och inse allt sånt jag saknar oxå, "hon var din mamma hur hon än mådde och betedde sig du får vara arg och ledsen" Sen prata vi kring missbruk och beroende både utifrån mamma och min syster, jag försvarade mig med att jag alltid lätt kunnat sluta med både piller,både receptbelagt och sånt jag fixat själv, och alkohol samt tobakt rakt av när jag velat så jag då inte går samma väg till mötes som dom, men jag verkar vara den första i släkten med psykiska problem. Då kom A-L med den ära sanningen att dom som själv medicinerar med både medicin och alkohol oftast dövar något. SEN den stora biten, hon sa rakt ut att hon skulle provocera mig, hon frågade om jag inte tyckte alla mina intoxer kunde ses som missbruk eller beronde, först satte jag upp garden och försvarade mig med näbbar och klor, sen kom vi in på nått sidospår sen gick hon tillbaka till ämnet och förklarade på annat vis och då fick jag ge henne rätt, jag Har Börjat tänka en,två, och tre ggå när jag får intox sug, MEN jag insåg att det ÄR ett missbruk det med, missbruk kan vara så mycket kom vi fram till. Först vart jag lite arg och satt och morrade och sparkade med benen, så hon kände sig nöjd med dagen som hon sa :p Men fan alltså vad det fick mig och känna som hon önskade, "jag ska visa att jag inte tänker gå samma väg som mamma och syster" I år börjar mitt trettioende år här i livet och det ska fan skötas bättre!!

Okej, det heter att det blir vad man gör det till, såå idag tänker jag försöka att INTE låta maghelvetet styra mig, men det är Svårt, den är en så central del Allt här i livet, för äta och dricka måste man, hur som. MEN jag kan försöka att inte haka upp mig på allt negativa, utan försöka hoppas det finns en lösning på smärtan på fredag. Fram tills dess får jag göra vad jag kan för att stå ut, utan att vara en jävla gnäll kärring hela dagarna. Börjar tom tröttna på mitt eget gnäll dagarna i ända. Så förstår om folk runt mig är trötta! Men...samtidigt..tja..Det Är Jobbigt. MEN Nej idag får inte smärtorna ta upp hela dagen. Jag gör vad jag orkar men jag fokuserar inte på smätorna. Bara ännu en dag som måste pasera.

Så nu blir det kaffe i väntan på att nån trevlig människa vaknar nånstanns och ha och prata med eller iafall nyhetsmorgon på tv om en halvtimme :P