Idag är det 13 år sedan jag och Crisse träffades, vi har haft otroligt mycket kul ihop, och hon är en såndär vän som jag vet Alltid finns där fast vi ibland inte hörs på ett tag. När vi ses har vi oxå alltid jätte kul, så imorn tror jag inte blir något undantag :) shopping sen laga mat och dricka gott :)

Idag lämnade jag div prover för att se vad min hemska klåda beror på, sen när jag kom hem tvär dog jag i några timmar innan energin flög på mig och fixade det sista adventsstöket och städade. Får alltid sån energi på fredagar och fixa allt möjligt, förstår inte varför men saker blir gjorda :)

Nu blir det idol, te, tända ljus och kattgos <3

Jag chockar mig själv om och om igen, bara som ikväll, efter att ha fått plocka, städa, sortera och bära upp massa saker på vinden när jag hade tänkt träna. Detta behövdes dock och blev träning det med, men efter duscha jag gjorde veckans ansiktsmask. När jag efter börja fixa tacosen vart jag sugen på en cidern öppna en, smutta till maten, sen kände jag att negativ oro och ångest var påväxt, men ist för att som förr dricka upp och chansa vad som händer hällde jag ut över halva. Bara tanken på risken för vad som kan hända när jag spårar ur och att jag till det har en burk Alvedon hemma som jag var tvungen och hämta ut för dom tog slut på psyk, fick mig att känna att det inte är värt ett skit och chansa att dricka. Så blir gott te ist till idol, och cola Light. Känslan av att jag börjat göra rätt val för Mig, och framförallt tänka två och tre gånger ist för bara köra på. Sen är det även en trygghet i att psyk litar på mig, både med en del mediciner hemma och mindre hämtning per vecka, samt som B sagt "jag vet att du ringer hit om det blir för mycket, och jag tror även du blivit så trygg att du ringer jouren om vi inte är tillgängliga" just dessa känslor får mig på nå vis mera säker på beslut och handlingarna av känslor. Känslan av att få tillbaka ansvar är enorm efter alla år, plus att vi tillsammans kollar över och minskar medicin, jag har lovat att inte sluta utan att iafall rådgöra med B och hon med läkare. Men sen jag sluta med medicinerna våren 2012 och förloppet det närmaste halvåret efter det har jag kommit långt. Framförallt inse mina begränsningar och behov.

Från och med denna vecka ska jag hämta meds 2 dagar i veckan ist för 3, så länge det funkar. Jag är inte rädd för att ha medicinerna hemma lite längre, för dosetten är ganska tom på "intensiv mediciner" numer samt att jag inte haft såna tankar och känslor på länge, jag hantera dona perioder bättre, främst genom att lyssna på mig själv, och då även stänga ute andra och deras problem, ist för att som förr gräva ner mig i allt om andra när nått är jobbigt för mig så fokuserar jag på mig. Även att kanske inte umgås positivt socialt gäller där, jag lyssnar positiv kroppen framförallt just nu, magen och jag börjar hitta en balans, dock gör den att jag inte får i mig så mycket mat men dock får behålla det jag får ner. Problemet med det är minskad ork och energi, men jag har lovat både B och A-L att ligga hemma i soffan men med ett psyke under kontroll är viktigare nu än vara aktiv. Förhoppningsvis blir magen bättre inom en synbar framtid, Då tar jag tag i resten.

Så alla, hur hemskt det än låter/känns sätt ALLTID er själva i första rum, det vinner ni på i längden! <3

Sista dagarna har magen jävlats extra mycket, hoppas verkligen det blir röntgen sen troligen operation snart. Jag är starkare psykiskt på så vis att jag kan hantera jobbiga saker utan att det blir negativa konsekvenser, jag lyssnar på kropp och hjärna och tar det lugnt. Men nu när lösningen på maghelvetet som plågat mig ett år närmar sig blir jag än mer nere och trött less irriterad när inget stannar, eller jag har så ont att jag får panik, mår illa nästan konstant eller bara spyr. Vissa saker går bra och äta en dag nästa dag går just det inte alls. Som idag, det som funkat är lite cashewnötter och Marianne, en piggelin. Men när man mår illa och saker vänder är inte lusten att försöka äta så stor...zippar proviva och vatten, kan inte ens dricka för mkt vatten på engång just nu....önskar nästan jag hade magsjuka så man vet att det snart ger sig. Nu får jag bara hoppas läkarna jobbar på och snart fixar skiten. Önskar det vart bra till jul men det är nog att hoppas för mkt.....

I torsdags var jag på gastroskopi för att se om dom kunde hitta felet på magen som hålls på snart ett år utan att nån vet varför. Men nu hitta kirurgen ett fel! En tarm del som inte ska användas eller ha nån funktion efter min gastric by pass har vidgat sig och mat åker ner där när jag äter, men den har ingenstans att ta vägen därför kräks jag till och från när jag äter, men ibland gör det "bara" ont när maten åker upp lite sen ner i magsäcken, och därav oxå illamående. Ska få göra röntgen där jag äter mat med kontrastmedel i för att dom ska se hur det blir. Efter det ska jag och kirurgen diskutera om han ska operera bort den felande delen av tarmen även om det finns risk för komplikationer, men hellre det än ha det såhär!

Men börjar känna mig nere och slutkörd, skönt att ha fått ett svar samtidigt som det släppte en propp, och gjort medicin ändringar hit och dit sista veckorna, vill ta bort den senaste men psyk vågar inte chansa, har redan tagit bort all antidepp, men min stabiliserande som oxå är för sömnen ger myrkryp och klåda..men men jag fixar detta oxå, egen tid och lugn. Skulle läsa hela helgen hade jag tänkt, men fick blödning i ena ögat igår så ser inte så bra...alltid ska nått jävlas!