Jag har från flera håll sista tiden fått höra att folk är, vad ska jag säga, "imponerade" över hur långt jag kommit bara sista året, visst jag mådde Bra denna tid förra året, började arbetsträna levde livet var uppåt, Men så total krascha jag på hösten. Jag vet nu i efterhand att det var för att jag körde på för fullt och inte såg varningstecken och tog det lugnt. Nu däremot vet jag att jag inte kan gasa på för fullt, jag behöver ett litet skydd av mediciner och inte göra för mycket varje dag. Jag gör "prioriterings listor" varje dag med vad jag ska göra, jag får inte göra för mycket saker för länge, blir det en intensiv period för jag helt enkelt ta en återhämtningsdag sen. Jag avstår inget direkt men jag väljer för mitt eget bästa. Jag vill så mycket men jag väljer även att lyssna på kroppen och huvet.

En person på en sajt sa till mig här om dagen när vi prata om en sak "du är jue inte så stark själv" men Då tände jag till och sa ifrån. Jag känner mig faktiskt stark, Just för att jag lärt mig så mycket om mina egna gränser och att säga ifrån när jag inte orkar. Jag känner mig själv bättre nu bara sista tiden sen total kraschen i höstas och allt som var i vintras, det är inte alls längesen jag var färdig och gå en långsam död till mötes, jag kan säga nu när jag kommit ur det, att jag höll under en lång tid på att rent ut sagt missbruka paracetamol i stora doser varje dag för att skada min kropp långsamt,plågsamt, under lång tid, jag var Helt införstodd med vad jag gjorde. Jag ville inte mera men jag ville inte ta den snabba vägen till döden. Ingen fick mig att ändra mig men små saker i vardagen fick mig till slut att se allt det fina och att jag ville kämpa. Jag kan säga att jag inte gjort några tester sen dess på tex levern så jag vet inte om jag "lyckades" skada mig. Jag vet inte om jag vill veta heller. Jag kan inte säga att jag för alltid är klar med att vilja försvinna från livet och vardagen. Men jag och A-L jobbar på att "gilla svensson livet" som hon säger, det dära ordet Lagom är hennes favorit ord att tjata om som hon säger "det är ett jävligt tråkigt ord men men alla lever efter det och grått,lagom tråkigt, är nått vi alla får leva med. Och jag kan nog trivas med det jag med :)

Jag ska jobba med mig själv i sommar och lära mig mina gränser än mer, sen efter sommaren ska jag börja träffa en kvinna från arbetsförmedlingen för att återuppta arbetsträning, men denna vill lära känna mig och hitta rätt ställe där jag får tydliga ramar och struktur och inte får ta på mig för mycket, eftersom jag nog i arbetslivet fortfarande inte kan stoppa mig själv från att gasa på och se allt som ska göras. Jag ska nog inte alls vara i affärsbranschen utan göra nått helt annat är planen just nu. Men det får vi se till hösten.

Jag har haft en kanon dag i V-ås med min bambina Crisse, shoppat lite, ätit god mat och hunnit fika och sen en stor kaffe på Waynes i väntan på tåget hem. Mått bra, varit på sprudlande damp kanon humör. Sen på tåget hem sa det "krasch" kaos tankar,panik,ångest,kunde inte lyssna på musik för batteriet i mobilen var nästan slut, massa ungdomar härja på tåget och jag kunde inte fokusera på tidningen jag köpte på pressbyrån. Blev en liten rosa och försöka försöka läsa och tänka snälla tankar. Fixade det, lättade lite, jag vet jue att tankarna inte är farliga och att jag fixar det, för som Erika sa här om dagen "du har kommit så jäkla långt i ditt tänk, jag är så imponerad av dig" Det värmde verkligen, tack igen gumman <3

Kom hem och möttes av Pösen bokstavligen i dörren när jag öppnade den, hon stod så nära innanför hon kunde, alldeles som att hon visste att jag behövde mötas av lite äkta pös kärlek <3 Blev lite muppgos, en dusch och nu kikar jag på friidrotten på fyran, har helt fel tankar i huvet, men "mitt nya jag" tänker inte sätta dom i verket, ist ska jag hämta kedjetäcket, ta mina kvällsmeds,nått kvällsfika och borra ner huvet i Ozzy som ligger bakom mig. Jag har nog bara stressat för mycket sista tiden. Jag måste varva ner, även om jag gör saker jag älskar och trivs så Vet jag att det blir för mycket.

Och på måndag kommer det nog bli tufft, hämta meds hos den tillfälliga ssk när B har semester i två veckor, sen träffa A-L och så iväg och få "uppåt tjacket" som jag döpt det dära nya svindyra järnet till. Allt på kort kort tid. Så ska jag försöka få till en dejt med tyskan oxå, min axel är inte nämnvärt bättre :( men idag kunde jag lätta till en rep till på övningen men först nu och kört övningen sen i måndags =/ Men får se vad hon säger.

Jaha, idag fyller jag då 29 år, även om lilla skruttungen Anton bestämt hävdade både igår och idag att jag fyller 3 år ;) Så som Erika sa, nästa år blir jag kärring på riktigt^^

Haft en kanon dag, först fin lunch med pappa och Solveig, LUTFISK, finns det nån bättre mat? NEJ^^ Efter det lite slappa, sen kom pappa hit med mormor innan han åkte på lite annat, så kom >Erika och Anton, sen brorsan,Fia och Jeppe, vi fikade, jag fick en fin blomgrupp till balkongen av mormor som min kusin gjort, av bror och familj fick jag en stor hängtomat, som det som tur var fanns en grej på balkongen och hänga den i. Så jag hoppas på många goda tomater i sommar :D Finns inget godare än hemodlade tomater :D Fick en liten slant av pappa och mormor oxå.

Haft en jätte fin dag, presenter är kul absolut, men att få umgås med människor som betyder, Det är det viktiga. Vi åt gooood tårta som Erika,och jag gjort, den är tok god, men väldig socker bomb, känns som det sprutar socker ur mina öron nu haha. Men det var det värt. Finns lite kvar tom, så om du vill ha mera imorn Erika vet du vart den finns ;)

Nu ska jag skypa lite mera med min fina fina tant <3 Snart får jag förhoppningsvis mysa med henne i soffan, Det ser jag verkligen fram emot.

Var till sjukgymnasten på förmiddan, har haft ont i flera veckor i "fel" axel, och har försökt tränat bort det med övningarna både hemma och på gymmet, men inte blivit bättre så vi bokade en tid och hon gjorde lite "tester" och klämde kände och drog, aj aj aj sa jag, och det sluta med att hon kom fram till att jag har nån "slämmsäcksinflammation" under axelkulan där axeln och skuldran möts. Så hon gav mig totalt träningsförbud i en vecka och en speciell övning jag ska göra två gånger om dagen i en vecka, sen sprang hon ner på FLE och såg till att dom skulle skriva nytt recept på Naproxen så jag skulle äta det 7-10 dagar. Det skulle komma in under dagen.

Receptet kom i sen-eftermiddas, MEN för det första såg jag att läkaren som förskrivit är "läkaren med hår i öronen" som Mary kallade honom när vi bodde i Krylbo och han jobba på VC där, han var på FLE här en sväng för nått år sen, och nu är han tydligen tillbaka, men det var iofs inte det som var poängen nu, Men, han har skrivit ut diklofenak, jag har sagt till på FLE, Flera gånger att jag inte mår bra av den och bett dom skriva det i journalen, men antingen kunde inte eller orkade inte karln läsa det eller så har dom inte skrivit in det... Så får ringa imorn bitti och be dom skriva ut naproxen ist. Ska ändå ringa om provsvaren om feretin.

Känns surt att inte få träna på en hel vecka nu när jag äntligen kommit igång ordentligt igen! Men nya tag nästa vecka igen, ja eller sjukgymnasten ville ses igen och "godkänna" först.

Sitter i soffan med sovandes missar runt mig. Är Eurovision på tv, kan inte påstå att jag följer det så hängivet, när andan och orken faller på flyger jag runt och gör annat. Jag har inte mycket energi att göra saker, men sista tiden när jag varit så extremt trött, har jag märkt att så fort jag får i mig lite kaffe kickar energin igång och jag får lust och ork att göra tusen saker, så jag får stålsätta mig att inte dra igång alla projekt, men samtidigt vill jag jue passa på att få saker gjorda. Så jag försöker göra lagom, lagom är bäst. punkt.

Ingen låt hittills, har inte gått så många dock, har varit så bra, men jag måste säga att den finska tjejen verkar ha smått damp och får en att le och studsa lite även om själva låten inte är så mycket och hänga i julgranen.

Jag har laddat med en termos kaffe för att slippa göra nytt hela tiden alt ha kaffebryggaren stå på. Lat, och miljötänk ;)

Varje gång en mugg är urdruken kommer jag på saker att göra men,nej, lite lagom var det. Men fått tvätten tvättad och vikt och inplockad. Funderar lite halvt på att damma, en av "att göra innan onsdag" grejerna, men tror jag tar det imorn, har gjort dom saker jag skulle göra idag så får vara nöjd. Ska baka "mina" kakor nån dag tror jag. Får bli dom och sen Erikas goda tårta hon är snäll och ska göra :D Jag som inte är nån tårt människa Älskar den, och så klart, är den allt annat än nyttig då ;) Men vad gör väl det ^^ Familjen samlas på onsdag, blir första gången sen begravningen men det blir nog bra ändå :) Ska ringa min andre bror oxå och höra om han har tid. Mormor kommer iafall bli glad, hon är så rädd att vi ska tappa kontakten men lovat henne att vi inte kommer "strunta" i henne <3 Lilla mormor <3

Nästa lördag blir det V-ås och lite födelsedags firande på stan för att göra ärenden och umgås med min Bambina <3 Hon fyller jue oxå år snart men hon den busen smiter utrikes lagom tills hon fyller ;) Men vi hinner födelsedags fika på stan som sagt och göra ärenden sen planerar vi bus till senare i sommar^^

Energin går verkligen upp och ner, ena stunden så trött så jag knappt orkar sitta upp, nästa pigg och far fram som ett yrväder, sen helt slut igen och orkar knappt lyfta kaffe muggen, men jag har troligen kommit på vad det beror på. Järnbrist,igen, tappar hår som ett soll,naglarna spricker och går av, trött,blir anfådd för minsta lilla, och inte för att skryta, men jag har faktiskt nästan jämt, haft ganska bra kondition hur fet jag än varit. Men jag håller igång med träningen ändå nu. Idag har jag innan klockan ens var 9.30 hunnit med att både lämnat feretin prover, vilket dom "bara2 behövde sticka 3 gånger för att få till, sen körde jag ett pass på gymmet, morgontid där=jag och fler pensionärer än vanligt. Sen kom jag hem och all luft gick ur mig, hällt i mig en hel del kaffe. Men känner mig helt slut körd både kroppsligt och psykiskt. Inte ens flera muggar kaffe får fart på mig. Jag vill så mycket men orkar inte. Jag Vet att jag får ha det så och ta det lugnt då, men jag Vill jue så mycket. Dock vet jag bättre än att driva på mig för mycket, då blir det bara värre. Envis vinner inte alltid i längden Marie, du vet det.

Så nu blir det ryggläge i soffan, vila lite, äta lunch sen kanske orka med en promenad i eftermiddag. Är jue så fint väder så känns fel och bara sitta inne. Men energin måste komma först.

Idag har det inte hänt nått speciellt alls, men jag är lika nöjd för det. Vaknade ganska tidigt, låg och pratade med Ozzy i sängen, flyttade mig till soffan, slog igång nyhetsmorgon i bakrunden och läste ett tag i  "Stryparen" av Jonas Moström som jag håller på med, en av dom bästa kriminall författarna sverige skådat om ni frågar mig! detta är sjunde boken i en fristående serie om Kriminall komissare Johan Axberg och hans kollegor och vänner i Sundsvall, så väl skrivna och fängslande böcker. Rekommenderar dom verkligen!

Har varvat boken med CM idag, även fått badrummet skurat, en långpromenad avverkad, ett träningspass gjort och en dusch med lång hårinpackning fixat. Nu njuter jag av balja 50504 med kaffe och slöar med tv, snart bingolotto sen ska jag försöka vara vaken till 22.30, först Criminal Minds från i torsdags sen CSI N.Y från i måndags, jag missade Helt att det började igen i måndags så jag ska banne mig vara vaken och se reprisen så jag kan fortsätta se imorn kväll! CSI går alla gånger före Biggest loser som går samtidigt!

Imorn är det oxå dejt med A-L om det är fint väder drar jag med henne på promenad, vi sa jue redan i vintras att vi skulle gå promenader när det blev bättre väder och prata samtidigt men vi har varit dåliga på det, men skräpning! Har inte så mycket "viktigt" och ta upp så vi kan gott gå och prata :) Vi gillar jue båda och röra på oss så varför inte förena nytta med nöje^^

Nä fokus på kaffebaljan och kanske skicka ett sms,igen,till min fin tant <3 Hennes dator är sjuk så vi har inte skypa på flera dagar, inte helt okej! Men tur telefonerna finns :)

Snart fyller jag år och i år känns det inte alls kul, men det blir jue så, första året när allt ska ske första gången utan mamma.Var iofs många år sedan födelsedagar i familjen var nått speciellt. Men att inte få nått samtal från mamma med ett grattis, om pappa ens kommer ihåg vilket datum jag fyller tvivlar jag på, alltid varit mamma som påmint honom om när vi barn fyller. Men man får göra det bästa av situationen. Troligen kommer B2 hit och firar med mig, det känns bra, så glad att jag har dig min fina B2! <3

Men jag väljer att fokusera på min Ozzy-mannen, han fyller hela 10 år veckan efter mig, kan inte fatta att han snart funnits i mitt liv i hela 10 år! <3 haft honom sen han var 8 veckor. Så först ska vi banne mig fira hans 10 års dag sen när vi bott ihop i 10 år firar vi igen. Det är han värd min Prinskorv, han har räddat livet på mig otaliga gånger, utan att överdriva. Han är mina andetag utan krussiduller <3

En bild på en 8 veckors Ozz <3