Jag börjar bla se det positiva i saker ist för det negativa som jag är så "bra" på,A-L har verkligen fått in mig på rätt spår,framförallt tror jag för att vi börjat arbeta med ett material som handlar om känslor,våga känna alla känslor men framförallt känna efter Vad jag känner utan att tro det är farligt,alla känslor har något bra i sig även om dom ÄR jobbiga och känns övermäktigt svåra. Men stannar man upp tänker efter vad som utlöst just den,dom känslorna är det lättare att förstå. Och något "gammalt" som min förra kontakt på psyk försökte tjata in i mig inser jag nu är sant. "Det är inte tanken eller känslan som är farlig utan handlingen" jag börjar oxå se till mitt eget värde och bästa och säga vad jag tycker,tänker,känner. Irritation sprutade ur mig hos A-L idag hon jubla i princip för att jag börjat sätta ner foten. Samtidigt som hon påpeka att hur gärna jag än vill få folk att inse saker,gällande allt möjligt,så måste alla inse det själva för att vara mottagliga. Men för det inte sagt att jag ska vara tyst,hon sa även att en del som jag tror är vänner kanske visar sig inte vara det för att dom inte tål sanningen,ja min sanning. Men då är dom inga riktiga vänner. Som hon sa, ge och ta. Jag har gett så mycket så jag måste låta mig själv inse att det är okej att ta oxå.

Jag har haft ganska mycket ångest sista tiden över div saker,men jag antingen gör nått konkret åt det eller stänger in mig i mig och mitt och är ego.

Fan ego är skönt ibland!! Jag är viktigast för mig!

I torsdags ringde kirurgen,som jag var inställd på skulle säga att inget är fel och vi gör inget åt att du har ont och svårt att både få i dig och behålla mat. MEN han började typ med att säga att jag måste opereras för jag har en vridning i tunntarmen som varit ända sedan jag gjorde min gbp!!han hade beställt och läst operationsberättelsen och dom som operera hade noterat att det var en vridning men dom inte åtgärdade det. Och ingen info fick jag...Alla turer med tarmvila för att allt gått igenom sen dessa smärtor och ytterligare problem sedan november 2013...tom fått veta att detta fel sällan syns på nån form av röntgen utan det behövs gå in och kollas upp. Men alla turer på akuten och kirurgen "proverna är bra så inget är fel men nu är det upptäckt och bestämt att åtgärdas! Ska träffa kirurgen på torsdag han ville träffa mig och göra nå undersökning sen skulle han försöka få till operation fort. Så jag hoppas det blir det plus att jag kommer må bättre sen och kunna gå ner i vikt igen. Bara att få besked om att nån vet att det är ett fel och det ska fixas får mig att orka ta tag i mig själv lite mer. Men när ångesten stegrar sig känns allt meningslöst men jag kämpar på nu ska det vända!

Efter en total krasch som sluta på dårhuset nästan en vecka,kände jag att det går och sysselsätta mig hemma,jag är inte lika jävla totalt instabil,men inget hände innan så gick ju "bra". Nu gör jag grejer för att inte bara sitta. Började med en tur på stan i v-ås efter att jag skrev ut mig,träffa fina bästa Ninisen,Lammiz och hennes sambo. Bra energiboost.
Igår vart det Ludvika med Jenny och Theo skönt och bara komma iväg, och idag Äntligen blir det tapetsera sovrummet,ska bli kul och pimpa där inne sen,funderar på lite om möblering om det går.

Måste dock komma ihåg vila oxå,innehållet köra på för mycket,men är lite rädd för att "bara vara" att nått kan hända då...men det ska nog gå,tätare kontakt med A-L och vi har fått nått "känslor material" av B som vi ska jobba med,lära mig vad jag verkligen känner när det händer nått.

Nehe mäta lite i sovrummet om jag kan ändra som planerat sen kommer nog pappa snart :)

"Du gör så bra du har blivit så duktig" dessa förväntningar på mig gör mig nästan mer inställd på att göra allt tvärtemot vad jag lärt mig,jag kan inte göra sånt för nej jag har ju lärt mig strategier. "Alla har vi dåliga dagar sånt är livet" med äcklig lättja,nästa mening "det är sånt som är din problematik med din diagnos" punkt.slut.punkt

Just nu går inte jag och mitt psykiska mående samma väg, jag vill må bra vara hemma  njuta av sommaren planera min gbg tur nästa vecka...ist ligger jag i en säng på psyk efter att ha blivig så nersparkad av en läkare på fle i fredags att jag gjorde en intox...i korta drag var hon snorkig och sa åt mig att jag inte alls hade ont i magen för hade jag det hade jag fått  hjälp på akuten...hon sa åt mig att äta alvedon och dum som jag är slog det tilt i huve och alldeles för många slank ner under dagen. Åkte till Paula på kvällen för att slippa vara själv med jobbiga tankar, men när hon fick veta vad jag stoppat i mig blev det akuten, mava över natten psykläkar samtal med löfte att komma in om tankarna blev för jobbiga så i söndags em åkte jag in. Tror medicin ändringarna spökar lite oxå...

planen är bara några dagar här för att lugna tankar och känslor, sen hem och tsgga för gbg!mina fina vänner där kommer få mig att må bättre det vet jag <3 

Mått lite tjyvens i magen på nytt ställe ett par dagar, sen i fredags fick jag SÅ jävla ont kring magsäcken,mådde illa frossade och hade hjärtklappning och tungt och andas, ringde 1177 dom skickade ambulans, hade skyhög vilopuls pga av smärtan, fick åka till akuten och fick intravenöst morfin på vägen,på akuten tog dom prover och gjorde ny röntgen, den var okej, men fick nått nytt starkt smärtstillande där, sen oxynorm utskrivet och läkaren på akuten skulle trycka på kirurgmottagningen för en snabbare tid där och ny/vidare utredning, nu börjar jag bli duktigt less på min jävlande mage. Sätter sig på psyket oxå, orkar inte göra något ingen lust, bara sova och dissa allt. Men det får vara så nu då, psyket behöver även lugn, dagarna på "hotell 94" tog bort dom värsta jobbiga tankarna och gav mig vila, men nu Måste jag tänka på att ta det lugnt och vila även om jag har massa roliga saker jag vill göra.Som A-L säger, även roliga och positiva saker tar på krafterna och kräver vila.

Men ska allt försöka ta mig till Gbg snart och hälsa på min skånepåg :)

Kanske en tur till Umeå oxå^^

I fredags insåg jag att jag höll på gå helt överstyr, ja eller redan på torsdagkväll, men jag tog mig igenom kvällen sov på natten direkt på fredag morgon ringde jag B fick komma till henne efter att hon pratat med läkaren, lämna in alla mediciner komma tillbaka på em och träffa läkaren och hon ordnade en direkt inläggning i V-ås med läkaren på telefon, för att förekomma att något destruktivt (läs intox) skulle hända, så la jag in mig. Fick beröm för att jag sökte hjälp INNAN jag gjorde något och jag inser själv hur mycket jag växt när jag kan signalera och larma Innan nått händer, och så mycket bättre man blir bemött då! Helt klart värt några dagar på "hotell 94" för att komma i fas igen. Jag har helt klart kör på för hårt på slutet så det stannade "ända in i kaklet" som B sa,tror det var hon. Första dagarna bara sov sov sov jag, behövde verkligen breaket det gav. Sen på måndagen fick jag träffa läkaren, han gav mig guldstjärna för att jag sökte ist för intoxa. Och i princip lovade att fortsätter jag söka innan jag gör nått så kommer jag få hjälp.Det kändes bra. Fick fri utgång då så skulle jag själv säga till när jag kände mig redo att åka hem. På måndag kväll efter flera turer ute med annan patient kände jag bara  "nej fan imorn åker jag hem nu går det" Så sa direkt igår morse till min KP "jag vill prata med läkaren idag, jag vill åka hem". Hon sa att jag såg piggare ut bara sen i måndags. Så hem vart det.

Känner mig lite orolig ff men jag vet att vila vila vila och inte stressa upp mig löser mångt och mycket. Och får träffa läkaren här hemma en kortis idag för att stämma av medicin ändringarna vi håller på med, avd var så schyssta så dom lyssnade och la sig inte i det utan låter öppenvården sköta den biten. Så Bra när bara en läkare håller på.Blir mera ordning då än när flera ska ha åsikter och ideer.

Ska snart ner och träffa både B,läkaren sen A-L. Sen blir det Lugnt idag. Tills jag ska sällskapa Erika till Köping senare. Men hela dagen är vigd åt vila. Och hoppas jag får samtal om vilken dag nästa vecka mitt kök kommer så jag vet tills när det ska vara urplockat och luckor och skåpsdörrar,gångjärn och lådor borta...bara där känner jag "fan vad mkt det blir VILA,planera!"

Nu dricka upp mitt te sen borsta tänderna. See you

Igår kväll var jag Så jävla nära en intox, jag satte "tidsfrist" för mig själv, som jag brukar göra, skjuta fram det stund för stund, "är jag fortfarande vaken då får jag gör det" som tur var somnade jag, men tror cicordinol sänkningen börjar påverka mig nu, så ska ringa B asap kl 8, se om läkaren kan konsulteras idag för att minska den nästa steg och sätta in startdosen abilify vi skulle tagit nästa vecka. Var så jävla dålig igår så jag Nästan tänkte ringa psykakuten, och DÅ mår jag fan inte bra för dit ringer jag knappt när det är sista anhalt, men jag vill inte förstöra allt bra jag byggt upp så jag kämpade mig igenom det. Men hatar att jag ska vara så beroende av mediciner, men har lovat A-L att sköta dom och säga till om det är nått som inte funkar för att jag troligen behöver medicinskt stöd att stå på vare sig jag vill eller inte. Men hoppet är att minska ner på mängderna så småningom, men läkaren vill ta det lite i taget och en åt gången för att se vad som gör vad. Är glad att ha fått en läkare som gör så och inte gör alla ändringar på engång så man inte vet vad som gör vad.

Får väl vara glad att ryggen börjar bli bättre iafall, kunnat stavgånga både igår och idag även om det gör ont på slutet så tar jag mig runt min "lilla runda" på 2 km, vill inte gå längre för tidigt så jag gör det värre igen.Men motion/rörelse är verkligen Kanon för måendet!