Efter en total krasch som sluta på dårhuset nästan en vecka,kände jag att det går och sysselsätta mig hemma,jag är inte lika jävla totalt instabil,men inget hände innan så gick ju "bra". Nu gör jag grejer för att inte bara sitta. Började med en tur på stan i v-ås efter att jag skrev ut mig,träffa fina bästa Ninisen,Lammiz och hennes sambo. Bra energiboost.
Igår vart det Ludvika med Jenny och Theo skönt och bara komma iväg, och idag Äntligen blir det tapetsera sovrummet,ska bli kul och pimpa där inne sen,funderar på lite om möblering om det går.

Måste dock komma ihåg vila oxå,innehållet köra på för mycket,men är lite rädd för att "bara vara" att nått kan hända då...men det ska nog gå,tätare kontakt med A-L och vi har fått nått "känslor material" av B som vi ska jobba med,lära mig vad jag verkligen känner när det händer nått.

Nehe mäta lite i sovrummet om jag kan ändra som planerat sen kommer nog pappa snart :)

Just nu går inte jag och mitt psykiska mående samma väg, jag vill må bra vara hemma  njuta av sommaren planera min gbg tur nästa vecka...ist ligger jag i en säng på psyk efter att ha blivig så nersparkad av en läkare på fle i fredags att jag gjorde en intox...i korta drag var hon snorkig och sa åt mig att jag inte alls hade ont i magen för hade jag det hade jag fått  hjälp på akuten...hon sa åt mig att äta alvedon och dum som jag är slog det tilt i huve och alldeles för många slank ner under dagen. Åkte till Paula på kvällen för att slippa vara själv med jobbiga tankar, men när hon fick veta vad jag stoppat i mig blev det akuten, mava över natten psykläkar samtal med löfte att komma in om tankarna blev för jobbiga så i söndags em åkte jag in. Tror medicin ändringarna spökar lite oxå...

planen är bara några dagar här för att lugna tankar och känslor, sen hem och tsgga för gbg!mina fina vänner där kommer få mig att må bättre det vet jag <3 

Mått lite tjyvens i magen på nytt ställe ett par dagar, sen i fredags fick jag SÅ jävla ont kring magsäcken,mådde illa frossade och hade hjärtklappning och tungt och andas, ringde 1177 dom skickade ambulans, hade skyhög vilopuls pga av smärtan, fick åka till akuten och fick intravenöst morfin på vägen,på akuten tog dom prover och gjorde ny röntgen, den var okej, men fick nått nytt starkt smärtstillande där, sen oxynorm utskrivet och läkaren på akuten skulle trycka på kirurgmottagningen för en snabbare tid där och ny/vidare utredning, nu börjar jag bli duktigt less på min jävlande mage. Sätter sig på psyket oxå, orkar inte göra något ingen lust, bara sova och dissa allt. Men det får vara så nu då, psyket behöver även lugn, dagarna på "hotell 94" tog bort dom värsta jobbiga tankarna och gav mig vila, men nu Måste jag tänka på att ta det lugnt och vila även om jag har massa roliga saker jag vill göra.Som A-L säger, även roliga och positiva saker tar på krafterna och kräver vila.

Men ska allt försöka ta mig till Gbg snart och hälsa på min skånepåg :)

Kanske en tur till Umeå oxå^^

I fredags insåg jag att jag höll på gå helt överstyr, ja eller redan på torsdagkväll, men jag tog mig igenom kvällen sov på natten direkt på fredag morgon ringde jag B fick komma till henne efter att hon pratat med läkaren, lämna in alla mediciner komma tillbaka på em och träffa läkaren och hon ordnade en direkt inläggning i V-ås med läkaren på telefon, för att förekomma att något destruktivt (läs intox) skulle hända, så la jag in mig. Fick beröm för att jag sökte hjälp INNAN jag gjorde något och jag inser själv hur mycket jag växt när jag kan signalera och larma Innan nått händer, och så mycket bättre man blir bemött då! Helt klart värt några dagar på "hotell 94" för att komma i fas igen. Jag har helt klart kör på för hårt på slutet så det stannade "ända in i kaklet" som B sa,tror det var hon. Första dagarna bara sov sov sov jag, behövde verkligen breaket det gav. Sen på måndagen fick jag träffa läkaren, han gav mig guldstjärna för att jag sökte ist för intoxa. Och i princip lovade att fortsätter jag söka innan jag gör nått så kommer jag få hjälp.Det kändes bra. Fick fri utgång då så skulle jag själv säga till när jag kände mig redo att åka hem. På måndag kväll efter flera turer ute med annan patient kände jag bara  "nej fan imorn åker jag hem nu går det" Så sa direkt igår morse till min KP "jag vill prata med läkaren idag, jag vill åka hem". Hon sa att jag såg piggare ut bara sen i måndags. Så hem vart det.

Känner mig lite orolig ff men jag vet att vila vila vila och inte stressa upp mig löser mångt och mycket. Och får träffa läkaren här hemma en kortis idag för att stämma av medicin ändringarna vi håller på med, avd var så schyssta så dom lyssnade och la sig inte i det utan låter öppenvården sköta den biten. Så Bra när bara en läkare håller på.Blir mera ordning då än när flera ska ha åsikter och ideer.

Ska snart ner och träffa både B,läkaren sen A-L. Sen blir det Lugnt idag. Tills jag ska sällskapa Erika till Köping senare. Men hela dagen är vigd åt vila. Och hoppas jag får samtal om vilken dag nästa vecka mitt kök kommer så jag vet tills när det ska vara urplockat och luckor och skåpsdörrar,gångjärn och lådor borta...bara där känner jag "fan vad mkt det blir VILA,planera!"

Nu dricka upp mitt te sen borsta tänderna. See you

Igår kväll var jag Så jävla nära en intox, jag satte "tidsfrist" för mig själv, som jag brukar göra, skjuta fram det stund för stund, "är jag fortfarande vaken då får jag gör det" som tur var somnade jag, men tror cicordinol sänkningen börjar påverka mig nu, så ska ringa B asap kl 8, se om läkaren kan konsulteras idag för att minska den nästa steg och sätta in startdosen abilify vi skulle tagit nästa vecka. Var så jävla dålig igår så jag Nästan tänkte ringa psykakuten, och DÅ mår jag fan inte bra för dit ringer jag knappt när det är sista anhalt, men jag vill inte förstöra allt bra jag byggt upp så jag kämpade mig igenom det. Men hatar att jag ska vara så beroende av mediciner, men har lovat A-L att sköta dom och säga till om det är nått som inte funkar för att jag troligen behöver medicinskt stöd att stå på vare sig jag vill eller inte. Men hoppet är att minska ner på mängderna så småningom, men läkaren vill ta det lite i taget och en åt gången för att se vad som gör vad. Är glad att ha fått en läkare som gör så och inte gör alla ändringar på engång så man inte vet vad som gör vad.

Får väl vara glad att ryggen börjar bli bättre iafall, kunnat stavgånga både igår och idag även om det gör ont på slutet så tar jag mig runt min "lilla runda" på 2 km, vill inte gå längre för tidigt så jag gör det värre igen.Men motion/rörelse är verkligen Kanon för måendet!

Ja så var det kört då, magen har varit bra sen i fredags, började göra lite ont igår och imorse fick jag bosätta mig på toa, SEN i söndags...på lördagkvällen gick jag en timme stavgång var SÅ skönt, så på söndagmorgon tänkte jag "det är lagom väder för en lite kortare stavgångsrunda" gick typ 5 minuter sen sa det PANG i ryggen, gjorde SÅ satans ont att jag knappt tog mig hem, ringde 1177 fick order om att åka till v-ås akuten Asap, ringde sjuktaxi, stoppade i mig smärtstillande, åkte in, fick vänta här och där, en läkare kom och kände på ryggen och jag VRÅLADE för det gjorde så ont, först sa han att det nog var nån snedvridning, och att det borde gå över på en vecka, skrev ut höga doser oxycontin och oxynorm, och sa att var det inte bättre på en vecka skulle jag ringa FLE och be m remiss för magnetröntgen. Sen väntade jag in Erika och Anton som var i stan och åkte med dom hem, medan jag väntade ute på Erikslund ringde ortopedläkaren upp "jag har funderat lite på hur du har ont, du har nog diskbråck men vi låter det vara en vecka och ser" TACK! är det inte det ena så är det andra.

Tog mig på en 25 min promenad här om dagen, dock utan stavar för att inte göra nån sned belastning, var Så sugen på att ta en runda nu på morgonen för när jag vaknade tog jag mig faktiskt ur sängen utan oxynorm först, MEN sen sa ryggen tack och hej, nu kan jag knappt gå inne...vad är det med mig och jävla otur och skada mig/ha ont hela tiden?

Försökte mig på vattengympan hos sjukgymnasten igår men det gick inte alls :( Nytt försök på tisdag.

Nu ska jag fortsätta dricka hasselnötskaffe och tycka synd om mig själv, samt gosa på min Ozzy som fyller 11 år idag! <3

Jag har knappt hängt med denna vecka, vet inte vad jag gjort och inte gjort. Men jag vet att jag var på folksam idag och skrev på papper och placerade en del av mina försäkringspengar. För summan jag tog ut ska jag skaffa en citroen c3,byta kyl och frys, ny soffa, och ett besök på Sophiahemmet för att få RIKTIG vård för min mage. Landstinget litar jag inte alls på längre. Dom gör jue fan ingenting och skulle väl missa om man hade en fotboll i magen..Sen ska jag bara leva loppan lite men försöka att inte blir För galen:P

Ikväll är en såndära kväll när magen gör snuskigt ont, och jag gör det inte bättre genom att äta glass och utan att ta laktas. Men kanske får jag sprutt på min morfinstoppade mage då. Jag är allmänt off oxå less trött nere och vill typ sova och gråta samtidigt. Men jag SKA se Lets Dance innan jag får sova.Och med tanke på hur min mage känns nu lär jag inte somna på ett tag...

Idag är jag känslig, minsta lilla motgång får mig att bryta ihop, som exempel, gick ut i badrummet och skulle göra ansiktsmask med neutrogena scrub/ansiktsmask jag köpte här om veckan. Inser att jag köpt fel och köpt vanlig scrub. Börjar nästan gråta kastar den i badkaret och vill bara gapa och skrika.

Tog mig iväg på vattenträningen imorse men ont gjorde det men genomfört vart det, sen hem, kollade på Biggest Loser från igår, mådde så räv så jag valde mellan hela oxynorm kartongen plus dosetten alt en högre dos lergigan. Tog en högre dos lergigan och däcka, vaknade till efter nån timme fatta knappt vart jag var, men jag orkade bara inte existera. Jag mår inte dåligt som i "jag vill ta livet av mig intox dåligt" Men minsta motgång kickar igång tankarna och jag vill bara gapa skrika och gråta, men jag vet att vågen går över när den når sin topp som A-L säger så jag hänger med. Det Går Över!

Men att drass med dessa magsmärtor börjar verkligen tära på mig nu, och när vården inte gör något...bara bollar runt mig eller säger "jo detta hjälper" jag säger NEJ det hjälper inte dom säger JO...SUCK. Om jag ändå vågade bråka ordentligt med dom men blir alltid så feg när läkarna säger sitt :(

Nu ska jag dricka mitt te, i brist på att våga dricka kaffe. Andas under kedjetäcket och maila A-L.