Idag har verkligen inte varit min dag, inte orkat/velat vara med, så ignorerade datorn,kollade på lite Private Practise och sovit. Men imorse gick jag och A-L promenad under vårat samtal, så skönt nu när det är väder så vi kan börja med det, jag skulle visa henne smultronbladen jag såg i lördags, då fick vi se gullvivor där oxå!Redan:

Vi prata om hurvida jag är på väg att "gå ner mig i en depp igen" och är destruktiv på olika vis, men kom fram till att just eftersom jag är så medveten om vad som händer och sker så kan jag nog styra det mera som jag vill.Men jag vet att jag har både A-L och B nära om det behövs. Dom peppar och stöttar på lite olika vis men båda ger bra inputt i saker och ser på det på olika vis så jag får olika insynsvinklar och kan ta till mig det bästa från båda.

På onsdag ska jag till Memira och kolla synen, tycker jag börjat se sämre på vänster öga och har ofta huvudvärk, så ringde förra veckan och fick tid redan på onsdag. Snälla pappa kör mig, så ska jag nog tvinga honom att luncha på Ikea så jag kan gå in på Kahls och spana te, verkligen fastnat för te igen, dricker nästan mera te än kaffe :O

Jag är glad att jag har så fina människor i mitt liv, både ni som varit med länge och nya bekanskaper som gör livet värt att leva!

Psyket mår rätt bra, kvällsångesten finns där, men beror nog på topimax sänkningen och jag löser det med att sova.Men igår kväll tvättade jag och var vaken genom hela gladiatorerna, riktigt impad av mig själv.Jag har börjat hitta ljuspunkter i livet som jag håller hårt i. Och jag tänker "äckligt mycket"positivt,men man Ska tro på att det blir bra för annars blir det inte det:)

Det har kommit in en ny person i mitt liv som får mig och skratta och le och vi har så mycket och prata om. Hon är så charmig och rolig:)

Sen går viktresan ganska bra, naturdiet/nutrilett/modfiast gör sitt jobb och det peppar att siffrorna krypa neråt!

Nu orkar jag inte hamnra mera på min sega trasiga spacetangent.Hoppashoppas jag kan få hjälp att laga den!

Puss på er!

Jag känner mig irriterad,nedstämd,ledsen,orolig och glad samtidigt, vet inte vilken känsla som är starkast. Allt är ett virrvarr, haft en tuff vecka, med magsjuka från förra lördagen som resulterade i akuten i onsdags och dropp för att komma igång, sen vart jag kvar i V-ås till fredagen hos Bambina för jag skulle på smärtmottagningen på torsdagen, men fick inga sprutor eftersom smärtorna hade varit bättre innan magsjukan kom. Men fan vad jag fick knapra imodium dom dagarna för att inte bo på toa, som jag nästan gjorde ändå...men vi hann med en tur på stan på torsdagen ändå:) Sen på fredag morgon hade jag besök på kvinnokliniken, dom kunde bara tala om att mina tarmar är Väldigt livliga, för andra ggå. Får se om läkarna på akuten lyssnar på det denna gång. Sen blev det taxi hem.

Igår började äntligen magen skärpa sig och jag fick behålla det jag stoppa i mig, men mår konstant illa, tur det finns primperan.

Jag orkar inte blogga mera, det är kaos i huvet av känslor och jag vet inte vad som är vad.

Idag är det 7 år sedan jag gjorde min GBP op, jag önskar SÅ att jag hade den vikt jag låg på för 3-4 år sedan, men har tyvärr gått upp en del, dock absolut inte i närheten av min maxvikt. och jag är på väg neråt igen. Börjat sköta maten ordentligt, och träna..eller ja sista veckan har det inte blivit mkt träna för min mage är allt annat än snäll, trodde först jag hade magsjuka i lördags, men var lite bättre i söndags och ett tag på måndagen sen har det spårat ur igen, ALLT går rakt igenom.Om jag inte stoppar i mig imodium regelbundet. Tror magen har en sån dära period som jag får ibland "jag-magen-vägrar-behåll-nånting-du-borde-in-och-få-dropp" men jag har för mycket och göra fram till fredag så får gå runt på imodium och vätskeersättning. Har jue kört en kur naturdiet oxå, men det håller inte riktigt vid såna hära tillfällen så får äta lite mat emellanåt oxå, men som sagt...det ska stanna oxå. Igår hade jag så satans ont i magen så jag ville gråta, den gör ont i dag med. Thanks god att det är dags för sprutor imorn! Så ska jag umgås med min Bambina och gå på stan i V-ås. Sen sover jag kvar där för ska vara på kvinnokliniken på fredagmorgon,känns så onödigt och åka fram och tillbaka.

Ska ringa FLE så fort dom öppnar kl 8 och fråga om dom kan förnya imodium recept,var några år sen jag fick nu men förrådet börjar sina och ska jag köpa dom på apoteket får jag fan köpa hela lagret..

Men men magen är bara magen. Jag har så mycket mera här i livet :) Underbara vänner tre underbara missar som skriker efter frukost 3.30 när jag vaknar för att jag var så slut igår så jag däcka före 20. Idag blir det meds hämtning, handla lite, och klippa mig i eftermiddag :D

...bara säga att jag känner mig rätt bra för tillfället. Livet flyter på, jag tar motgångarna på bra vis, tänker inte destruktivt så fort det blir tungt. Jag tänker ist att det går över och är en ny dag imorn, och även om det fysiska strular som f-n så vinner Jag i längden. För envis vinner!

Som Arja Sajoma skulle sag "jag vill tacka livet!"

Idag har jag inte varit kaxig, Ozzy väckte mig 4.50, hans nya vana tror jag...då ska han och Stella ha frukost. Kollade ett avsnitt "Orange is the new black" och ett CM käka frukost, sen slog magen till, bara och flytta in på toa. Tänkte först att magen kanske bara jävlades lite men ända fram in på eftermiddagen gick allt,drack bara iofs,rakt igenom, tok frossade av och till. Till slut fick jag i mig en pan pizza av allt och däckade flera timmar. Men nu har magen visst lugnat ner sig TACK! Men jag är som en urvriden disktrasa. Hann dock träna lite imorse innan det slog till. Skulle ha tvättat idag, bestämde mig för att göra det fast jag mådde räv, men när det närma sig tvättiden insåg jag att jag aldrig skulle orka så hasa ner till tvättstugan och bokade om till måndag. Sängen sängen sängen. Idag, nu lite cocoste och te, efter gladiatorerna är det nog nån som tvär däckar. Men ska Ozzy fortsätta envisas med att väcka mig vid 5 varje morgon får han snart sova i badrummet!!(oäkta hot men låter bra, ungefär som "fryser som en naken gris i december")

Efter lite tankar och funderingar i några dagar faktiskt, har jag kommit fram till att Jag Vill Leva Livet. Jag lever inte för att jag måste eller för andras skull.Jag kan tänka mig att börja leva, mycket insiktsfulla samtal med A-L sista veckorna har väckt tankar och funderingar och jag känner mig redo att ta mig ann livet, bra som dåliga perioder. Jag insåg i helgen att jag kan ha en dålig dag utan att det slutar i katastrof. Jag känner mig sänkt idag med,mest för att jag fått feber igen och jag just börjat komma igång med motion och vattenträning hos sjukgymnasten efter lunginflammationen. Men vad gör det, backa och börja om, ta det lugnt några dagar. Livet väntar, men jag behöver inte köra över mig själv,prejja ner mig själv i det djupa diket så fort nått går snett. Jag kan hantera mig själv bättre och jag är av segt virke,envis,en fighter.

Jag tänker inte att jag ska ha ett liv med partner,barn,villa,jobb framgång,jag tänker att jag kanske en dag träffar kärleken, lär mig hantera vardagen och samtidigt ha en bra psykisk balans. Jobb finns just nu inte på kartan och jag vilar i det. Men med mig på resan har jag underbara vänner, tre totalt världsbästa katter och en fin familj även om vi inte har så mycket kontakt vet jag att familjen finns där.