Förra fredagen hamna jag på IVA efter en rejäl överdos, jag minns i princip ingenting av det förutom att jag drack grogg och börja stoppa i mig piller men så hade jag visst pratat med Mary på msn så hon ringde ambulans dom hade varit på plats snabbt men jag hade hunnit tuppa av innan dess så dom fick använda sig av polis och låssmed för att komma in berätta personalen på IVA när jag vakna upp där på lördag eftermiddag, var intuberad och hade massa dropp och grejer. Dom hade hållit mig nedsövd. Kom en psykiatriker fram på eftermiddagen och prata med mig och han sa att jag skulle bli inlagd några dagar, var inget att välja på frivilligt eller LPT så jag tog den frivilliga vägen. Sen fick jag flyttas upp på MAVA till söndag efter lunch då körde dom över mig till psyk. Fick prata med en till läkare där fast det redan var klart att jag skulle bli inlagd. Fick komma till avd 95 skönt nog var inte ens fullt där som det alltid brukar vara. Läkaren där sa på måndagen att jag nog skulle bli kvar 5-7 dagar. Sen idag när vi prata var han inne på utskrivning på tisdag eller onsdag fast jag så sent som igår sa till en SSK att jag ff har tankar på självmord och tom planer. Hon sa då att då är det inte aktuellt att åka hem. Men läkaren skickar hem folkt så fort han inte kan mixtra med medicinerna mera. Jag hade lite ideer idag om att höja topimax så kanske jag slipper dom hära fall groparna men han tyckte jag stod på bra mediciner nu han höjde bara stesolid från 1 till 2 tabletter vid behov om dagen. Sen skulle jag få permiss på söndag men när han är så pissig och vill skicka hem mig nästa vecka fast jag säger att jag ff mår skit så krävde jag permiss från idag och det fick jag. Men mamma vägra låta mig vara ensam hemma så jag sitter hos dom nu och ska sova här. Men imorn ska jag till katterna några timmar och gosa med dom. På söndag ska vi på Järnvägskrogen och äta innan pappa skjutsar tillbaka mig. Imorn är pappa borta på Rally hela dagen så blir själv med tanten men ska se Idol först sen gå till missarna.

Nej nu ska jag kolla på doobidoo sen sova. Orkar inte vara vaken med alla tankar. Trors att ja dopat mig.

Malin och läkaren hade beslutat att jag fick stanna hemma med stesolid som stöd.Men om jag får för starka tankar på att överdosera ska jag ringa jouren innan jag gör något, eller iafall försöka göra det. För vi vet både jag och Malin att jag är dålig på att ta hjälp Innan jag gör något. Men försöka duger. Och jag ska nog klara mig med tablett stöd även om jag inte fick så många som ska räcka ända till tisdag.

Nu fick jag sms om att mitt paket från Ellos kommit så ska åka och hämta det ist och ett tradera paket som kom igår. Får jag nått kul iafall. Och så ska jag fixa lite annat.

Får se när Malin ringer under förmiddan, se vad läkaren och hon kommit fram till om min "dom" om jag får fortsätta hemma över helgen med stesolid vid behov eller om dom tycker jag ska läggas in. När det är som värst känns det som en vettig ide för att jag inte ska göra nånting dumt. Men samtidigt vill jag klara mig hemma men jag är riktigt osäker på mig själv hu länge jag klarar det. Igår kväll gick det åt mkt lugnande för att hålla mig borta från apotek och systemet. Sen när klockan pasert 18 var det för sen och jag kunde försöka andas ut men tankarna bråkade ändå. Hur länge fixar jag att stå emot? När det inte bara är tankar utan planer oxå?

Då är det snart slut på ännu en dag i "jag skiter i allt" läget. Tog mig för med att bättra på hårfärgen på förmiddan, och mitt när jag höll på med det ringde Malin och undra om jag kunde komma för samtal och medicin idag ist för imorn för hon hade dubbelbokat imorn och ville hinna  checka av läget med mig innan hon pratar med läkaren imorn. Så jag fick sitta med färgen i huve tiden ut sen skölja ur det och springa iväg. Vi prata om läget och hur mina tankar går och imorn ska hon ta upp med läkaren om fortsatt stesolid behandling vid behov sen ring mig och berätta och checka läget.

Efter vårat möte hade jag en timme tills gruppen började så gick ner till sjukhus cafet och tog en macka och kaffe. Var ganska skönt och sitta och läsa en tidning och fika. Sen på gruppen skulle vi bowla men jag vill inte göra det och A-L skulle inte heller bowla hon är en av ledarna så vi satt och prata om ditten och datten. Fick en del pepp talk av henne oxå. Så man kan säga att det blev två terapi samtal idag.

Men mina tankar går inte direkt åt rätt håll..men ska försöka hålla ut för på söndag kommer Färningarna till Blåkulla på fika för mamma fyller år nästa vecka och vill gärna träffa dom.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan igen och glo på tv helt slut efter dagen ute och det bråkas i huve. Planer tar form jag försöker styra bort dom men den delen av hjärnan vill inte riktigt lyssna men jag försöker få övertag.

Mötet med Malin imorse gick bra vi pratade om lite allt möjligt och gick igenom läget och hur jag ska hantera det Utan att göra nått destruktivt, kom fram till att stesolid vid behov när det är som värst kan funka så när vi var färdiga gick Malin och leta upp läkaren och kollade om det gick och ordna. Fick sitta och vänta lite sen kom hon och sa att jag fick några st att ta vid riktig kris och så ska jag få medicin och läges check med henne på fredag för då var Gunn borta. Men om det blir ohållbårt att vara hemma och inte fixa att inte göra nån intox eller så ska jag ev läggas in. Men jag vill verkligen försöka vara hemma. Och med stesolid när det blir för jobbigt kanske det går. Jag får fortsätta hänga upp mig på små saker att klara av. Men som vi även prata om så planerar jag ingen framtid direkt jag ser inte vad jag gör om ett halv år eller ett år jag försöker fixa nu läget utan att gå sönder. Men nån direkt livslust har jag inte och ser inte nått positivt i saker. Men så länge jag tar mig igenom dagarna kommer jag framåt iafall. Började med Fluoxetinet idag så hoppas det ska hjälpa åt rätt håll utan att bli värre först. För blir det värre då blir nog situationen ohållbar.

Folk säger snälla omtänksamma saker om hur fin jag är och att jag förtjänar bra saker men jag kan inte ta till mig det riktigt för jag har kommit till det dära läget när jag skiter i allt och inte kan ta in saker även om jag försöker. Men nått som bet lite grann idag var när Malin sa att om jag lyckades ta livet av mig skulle allt vårat arbete kännas som ett misslyckande för henne. Jag vet att hon inte menade att kasta nått på mig och tynga ner mig hon ville bara ge allvaret i det men hon betyder så mycket efter dom håra åren så det kändes ganska tufft att höra att det skulle kännas som ett personligt nederlag för henne om jag inte överlevde. Men ändå känner jag inte direkt nånting att leva för. Men samtidigt hoppas jag att det ska bli bättre. Det är det dära läget "jag vill inte dö jag vill bara inte leva". Så det gäller att ta sig igenom det.

Nu ska jag sluta spy skit om mitt skit liv och kolla på tv och prata vidare med fina Mary på msn. Vårat skit snack livar upp lite <3

Vaknade när klockan ringde för att jag skulle upp och iväg till FNS först kändes det nästan som att jag skulle klara det och iväg, men när jag fick vakna till lite kände jag att det var dömt och misslyckas, tog mig upp och fixade frukost iafall. Intog den i sängen framför nyhetsmorgon sen flytta jag mig ut till soffan och gjorde kaffe, men ta mig fan, inte ens kaffe är gott...väntar på att klockan ska gå så jag kan ringa mig sjuk till FNS. Tänker tala om som det är att jag är för depp och ångestig för att orka gå inte köra nån sjuk lögn. Var jue borta förra veckan oxå...men nästa vecka måste jag fan gå för då är det introduktion på Mindfulness. Hur fan jag nu ska orka gå på den om jag inte blir bättre. Men jag hoppas jag får fluoxetin imorn och att den hjälper ist för skälper även om det tar ett tag. Men iafall att jag inte blir sämre ändå i början. För sämre än så här vill jag inte bli. Då fixar jag nog inte att vara hemma...redan nu rädd för mig själv emellan åt. Piller är min räddning piller är min fara. Så fasansfullt att samma saker kan rädda och skälpa...En hårfin balans gång där emellan.

Men nu ska jag strax ringa dom sen bädda ner mig i soffan med CSI och massa vatten typ det ända som är gott. Ändå tvingar jag mig och äta regelbundet för att inte falla ännu mera som jag gör om jag inte äter.

Tog mig igenom gårdag kvällen med hjälp av medicin och tidig sömntablett, för er som har lösen till låsta inlägg så vet ni hur den var.Annars kan jag bara kort säga att jag inte mår på topp nu och det svajar rejält. Det har fortsatt idag men är något bättre och jag har lite mera styrka att styra över mig själv. Men jag längtar verkligen till samtalstiden på tisdag och få lite hjälp med att styra upp saker om det går.

Just nu har jag små delmål att kämpa emot och fixa. Och jag orkar inte med mycket eller vill ingenting heller för den delen. Gör det jag måste och knappt det. Men göra saker jag inte borde skulle jag mer än gärna. Så får kämpa mig kvar här och nu och inte göra det. Men frågan är hur länge jag orkar kämpa emot.

Jag har i princip slutat publicera inläggen på facebook så om ni vill läsa min blogg får ni ha koll ändå. Jag anser att är man intresserad av att läsa så har man koll ändå.