På söndagkväll läggs jag in,magen har krånglat som f-n fått byta diet ett par gånger,men på inskrivningen träffade jag en underbar ssk som hållit kontakten med mig och hittar alternativ när magen jävlas. Hon stöttar finns där och gör mig lugn. Förberedd på att jag kommer vara sliten ett tag efteråt men bara jag slipper ont och kan äta vettigt så får det ta tid,okej ont ont kommer det göra men inte det onda jag dragits med. I princip bara varit hemma denna vecka för att undvika smitta i nån form från folk.
Sen efter får vi se hur länge jag är invalid,måste iafall inse att be om hjälp med saker jag inte klarar eller orkar inte envisas att klara det själv.
Men jag är redo! Tom för en morfinslang i ryggen ;)

Idag påbörjade jag mina 3 veckor med modifast inför mag/tarm operationen som blir av den 13 april,ska på inskrivning och info vad som kommer ske nästa vecka. Dock vet dom nog inte själva helt vad som måste göras fören dom öppnar,som jag och B sa idag,som ett kinderägg,se vad överraskningen blir:p
Kört ett par dagar i veckan modifast ett tag för att vänja mig,dom har varit hemska men idag har det inte varit nå problem alls,vet ju att det är för att underlätta vid operationen och gå ner lite innan är ju inte fel,hoppas på ett bättre ätbeteende efter op sen oxå,kunna äta det jag behöver och bör och inte ta till fel alternativ för dom är det ända som stannar. Jag var inte alls förberedd inför min gbp med nya livet efter,fick dålig info osv men nu har jag lärt mig mkt genom åren så är verkligen en ny chans,tänk om tänk rätt!

Ska bara få ordning på men enorma järnbrist oxå som ger extrem trötthet,tungt och andas,yrsel och huvudvärk. Men alla skyller ju på varann och inget händer,vill få ork och göra saker framförallt träna/promenera. Orkar knappt fixa tvätt och städ som det är nu. Och järnet måste vara bra inför operationen. Men men allt löser sig nog:)

I torsdags ringde kirurgen,som jag var inställd på skulle säga att inget är fel och vi gör inget åt att du har ont och svårt att både få i dig och behålla mat. MEN han började typ med att säga att jag måste opereras för jag har en vridning i tunntarmen som varit ända sedan jag gjorde min gbp!!han hade beställt och läst operationsberättelsen och dom som operera hade noterat att det var en vridning men dom inte åtgärdade det. Och ingen info fick jag...Alla turer med tarmvila för att allt gått igenom sen dessa smärtor och ytterligare problem sedan november 2013...tom fått veta att detta fel sällan syns på nån form av röntgen utan det behövs gå in och kollas upp. Men alla turer på akuten och kirurgen "proverna är bra så inget är fel men nu är det upptäckt och bestämt att åtgärdas! Ska träffa kirurgen på torsdag han ville träffa mig och göra nå undersökning sen skulle han försöka få till operation fort. Så jag hoppas det blir det plus att jag kommer må bättre sen och kunna gå ner i vikt igen. Bara att få besked om att nån vet att det är ett fel och det ska fixas får mig att orka ta tag i mig själv lite mer. Men när ångesten stegrar sig känns allt meningslöst men jag kämpar på nu ska det vända!

Den dära röntgen idag alltså...först förklara en uska (som nog var nära pension) dom mest onödiga saker,sen fråga dom Mig om alla som skulle delta var där,sa åt dom att det ska väl dom veta inte jag...men nån logoped som skulle vara anledningen till att det tog tid att få göra undersökningen lös då med sin frånvaro...
Fick dricka nån "hd kontrast" som var så trög flytande så den knappt gick och dricka,sen blandad med mjuk macka...gegga som fastna och var nära att spruta upp på deras fancy utrustning :p
Men fick det gjort och nu ska jag bara vänta på svar och om dom ska operera antar att svarstid beror på vad dom såg.
Men nu är det bara och vänta.

Imorn är det dags för kontrast röntgen av matstrupe och magsäcken se hur det funkar,dom ska följa mat och dryck med kontrastmedel i följa att se hur mycket som följaörastnar i den tarm som verkar samla mat fast den inte ska det,sen får jag väl vänta hundra år till på besked ifall dom ska operera bort den del som krånglar eller om jag följaörastnar gå med ont och div problem...

Jag har knappt hängt med denna vecka, vet inte vad jag gjort och inte gjort. Men jag vet att jag var på folksam idag och skrev på papper och placerade en del av mina försäkringspengar. För summan jag tog ut ska jag skaffa en citroen c3,byta kyl och frys, ny soffa, och ett besök på Sophiahemmet för att få RIKTIG vård för min mage. Landstinget litar jag inte alls på längre. Dom gör jue fan ingenting och skulle väl missa om man hade en fotboll i magen..Sen ska jag bara leva loppan lite men försöka att inte blir För galen:P

Ikväll är en såndära kväll när magen gör snuskigt ont, och jag gör det inte bättre genom att äta glass och utan att ta laktas. Men kanske får jag sprutt på min morfinstoppade mage då. Jag är allmänt off oxå less trött nere och vill typ sova och gråta samtidigt. Men jag SKA se Lets Dance innan jag får sova.Och med tanke på hur min mage känns nu lär jag inte somna på ett tag...

Psyket mår rätt bra, kvällsångesten finns där, men beror nog på topimax sänkningen och jag löser det med att sova.Men igår kväll tvättade jag och var vaken genom hela gladiatorerna, riktigt impad av mig själv.Jag har börjat hitta ljuspunkter i livet som jag håller hårt i. Och jag tänker "äckligt mycket"positivt,men man Ska tro på att det blir bra för annars blir det inte det:)

Det har kommit in en ny person i mitt liv som får mig och skratta och le och vi har så mycket och prata om. Hon är så charmig och rolig:)

Sen går viktresan ganska bra, naturdiet/nutrilett/modfiast gör sitt jobb och det peppar att siffrorna krypa neråt!

Nu orkar jag inte hamnra mera på min sega trasiga spacetangent.Hoppashoppas jag kan få hjälp att laga den!

Puss på er!

Idag är det 7 år sedan jag gjorde min GBP op, jag önskar SÅ att jag hade den vikt jag låg på för 3-4 år sedan, men har tyvärr gått upp en del, dock absolut inte i närheten av min maxvikt. och jag är på väg neråt igen. Börjat sköta maten ordentligt, och träna..eller ja sista veckan har det inte blivit mkt träna för min mage är allt annat än snäll, trodde först jag hade magsjuka i lördags, men var lite bättre i söndags och ett tag på måndagen sen har det spårat ur igen, ALLT går rakt igenom.Om jag inte stoppar i mig imodium regelbundet. Tror magen har en sån dära period som jag får ibland "jag-magen-vägrar-behåll-nånting-du-borde-in-och-få-dropp" men jag har för mycket och göra fram till fredag så får gå runt på imodium och vätskeersättning. Har jue kört en kur naturdiet oxå, men det håller inte riktigt vid såna hära tillfällen så får äta lite mat emellanåt oxå, men som sagt...det ska stanna oxå. Igår hade jag så satans ont i magen så jag ville gråta, den gör ont i dag med. Thanks god att det är dags för sprutor imorn! Så ska jag umgås med min Bambina och gå på stan i V-ås. Sen sover jag kvar där för ska vara på kvinnokliniken på fredagmorgon,känns så onödigt och åka fram och tillbaka.

Ska ringa FLE så fort dom öppnar kl 8 och fråga om dom kan förnya imodium recept,var några år sen jag fick nu men förrådet börjar sina och ska jag köpa dom på apoteket får jag fan köpa hela lagret..

Men men magen är bara magen. Jag har så mycket mera här i livet :) Underbara vänner tre underbara missar som skriker efter frukost 3.30 när jag vaknar för att jag var så slut igår så jag däcka före 20. Idag blir det meds hämtning, handla lite, och klippa mig i eftermiddag :D