Gårdagen kändes helt okej en av dom bättre dagarna på flera veckor. Men idag kom dom jobbiga känslorna och tankarna tillbaka.efter att jag och pappa lämnat Camilla vid tåget åkte vi till sjukhuset för mitt ortoped besök och få skoinläggen, fick vänta ett tag sen passade det inte med skorna jag tänkt,höll på bryta ihop fast det bara var och ta dom andra skorna sen prova i dom jag har hemma vilka som passar. Men just nu är jag så skör så allt gör att helvetet tar eld.Fått knapra theralen hela dagen, när jag kom hem la jag mig i soffan och kollade några CSI Miami avsnitt, tog lite mera theralen. Nu ligger jag i sängen med tvn i bakrunden och önskar att jag fick nån hjälp när jag söker hos jouren. Men dom har jue ifrån sagt sig att hjälpa mig eftersom "borderline alltid växer bort" så att jag så gott som dagligen funderar på att ta livet av mig gör inget enligt läkaren förra veckan jue...hatar diagnos prat och att man ska "vara en diagnos" men tyvärr är det så att är man tex bipolär får man mkt bättre hjälp än om man är en borderline. Dom gånger jag blivit inlagd i detta län har det så gott som uteslutande bara funnits bipolära där och nån enstaka "bara derimerad" Förstår inte hur dom kan göra skillnad på folk för att man har en "slask diagnos" som den i många år kallats. Är vi med borderline inte värda hjälp? Jag vet flera över 50 år som ff har borderline så hur dom kan vara så säkra på att det Alltid växer bort vet jag inte. Däremot vet jag att det i många fall blir bättre med åldern. Men om man är en med borderline fast man är lite äldre ska man inte få hjälp då? Undra vad läkaren skulle säga om folk dom sagt det till att man inte behöver hjälp för att det växer bort, när man är som djupast ner, sen dör? dom skulle säkert få det till att det var "en olycka". På jouren i fredags tyckte dom jue att öppenvården skulle ta ansvaret för mig, men som Malin sa i måndags, hur ska hon kunna stötta helt när vi ses en timme i veckan?

Jaja får se vad som händer om jag klarar mig till läkartiden nästa vecka. Får be om extra theralen och sova mig igenom tiden. Vet inte vad meningen med detta inlägg var,mest att sysselsätta mig och ordbajsa.

 

Mary

3 oktober 2012 20:07

p Kämppå

Marie

4 oktober 2012 18:57

Jo jag försöker..=)

 

Katarina

9 oktober 2012 13:50

Det var den sämsta bortförklaringen jag hört, att borderline alltid växer bort. Jag har haft det från 12 års ålder och är 36 idag. Oavsett om du skulle bli frisk om 2 år så är det ju NU du mår dåligt och behöver hjälpen! Finns det DBT där du bor? Det har i alla fall hjälpt mig mer än något annat. Styrkekramar!

http://www.attlevalivet.blogg.se

Marie

9 oktober 2012 17:28

Ja dom har så sjukt dåliga bortförklaringar här=/ som du säger, mår man dåligt NU hjälper det inte och veta att man kanske är "frisk" om några år...fanns dbt här förutom men dom har tagit bort det för var för få som ville gå det. Fått gå i lite KBT sista året för min samtals kontakt har utbildat sig inom det men nu ska hon sluta så vet inte hur fortsättningen blir=/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På söndagkväll läggs jag in,magen har krånglat som f-n fått byta diet ett par gånger,men på inskrivningen träffade jag en underbar ssk som hållit kontakten med mig och hittar alternativ när magen jävlas. Hon stöttar finns där och gör mig lugn. Förber...

Idag påbörjade jag mina 3 veckor med modifast inför mag/tarm operationen som blir av den 13 april,ska på inskrivning och info vad som kommer ske nästa vecka. Dock vet dom nog inte själva helt vad som måste göras fören dom öppnar,som jag och B sa idag...

Jag börjar bla se det positiva i saker ist för det negativa som jag är så "bra" på,A-L har verkligen fått in mig på rätt spår,framförallt tror jag för att vi börjat arbeta med ett material som handlar om känslor,våga känna alla känslor men framföral...

Idag är det 2 år sedan mamma dog,och jag tror först nu jag kan säga "du var en dryg krävande sur jävla kärring Men jag saknar dig ändå!" Hur jobbigt hon än hade det och hur mycket hon än tärde på mitt mående så saknar jag henne. Hon var ju min ända m...

I torsdags ringde kirurgen,som jag var inställd på skulle säga att inget är fel och vi gör inget åt att du har ont och svårt att både få i dig och behålla mat. MEN han började typ med att säga att jag måste opereras för jag har en vridning i tunntarm...