Mina tre knas-päls-bollar ger verkligen dagarna mening, dom har sina helt olika personligheter och mår jag dåligt är minst en av dom nära nära hela tiden. Igår åt dom godis då såg det ut såhär:

Dom tre betyder allt i världen för mig <3

I måndags fick jag en stor kram av A-L för att jag tänkte på saker vi pratat om och att en liten A-L sitter på min axel och kollar vad jag gör, hämtade ut paraflex förra torsdagen och var nära att ta hela burken men tänkte till igen och just den stora frågan "varför" jag skulle göra det, så lämnade jag den till B på fredagen.

Idag när jag hämtade meds hos B hade jag en hel del haldol kvar, sa att jag inte vill känna mig borta i huvet utan ta tag i saker när dom kommer och minskat dosen själv, sen prata vi om vad jag gör när jag får destruktiva tankar och impulser, och kom fram till att jag försöker hantera det på flera sätt Innan jag ens tar medicin. Hon blev jätte glad att höra det och påpekade hur långt jag kommit i mitt tanke sätt och hantera saker. Nämnde att mamma är dålig och om nått händer vill jag vara klar i huvet och kunna hantera det Men att jag tar medicin vid behov om det behövs, jag lovade att inte vara för envis att klara mig utan så det går åt fel håll. Känns jätte bra att ha både A-L och B bakom mig i besluten, funderat på att sluta Helt med haldolen men eftersom det ff pendlar lite bestämde vi att jag tar den om jag känner för det utan att känna mig dålig för att jag måste göra det. Men har halverat dosen på ett par veckor, hade väldigt hög dos när dom satte in den och nu vill jag klara mig ändå. Huvet är mkt klarare, jag glömmer inte allt jag ska göra och gjort. Det om nått är skönt.

Är ff förkyld och då brukar jue psyket ta "paus" från att krångla när kroppen strular fysiskt. Men jag känner mig okej med vart jag har mig själv.