Jag stöter nästan dagligen på folk som skyller problem/fel dom gör och har på sina psykiska diagnoser. Jag ska erkänna att jag oxå varit där, trott att allt berott på mina diagnoser. MEN jag har insett att jag Inte är min diagnos. Jag är en egen individ och människa, och bara Jag kan göra jobbet och förändra och lära mig hantera situationer och mående, har lärt mig många färdigheter att hantera saker med och arbetar på att inte vara för speedad eller för apatisk.Tar en stund i taget och tänker ett varv extra innan jag gör saker. Har sen jag minskade medicineringen rejält fått lättare att hantrera tankar och impulser, jag känner mera på ett bra sätt som inte gör mig drogad och visst ibland får jag ta lugnande men det löser inget i längden, jobbar man inte med sina problem områden finns dom alltid kvar bakom dimman. Jag säger inte att detta är rätt sätt för alla. MEN tänk engång till när något händer eller du tänker göra något på om det verkligen behöver vara så. Det tog inte en dag och bygga rom så förändra förhållningssättet till livet tar inte heller en dag.Men lite övning varje dag gör att man kommer långt.

Detta sura/realistiska inlägg kom till av att en vän påpeka hur styrd jag är av min diagnos, vilket jag Inte håller med om längre ,förut var jag det nu ser jag saker på ett helt annat sätt och ser mig som Mig inte min diagnos.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På söndagkväll läggs jag in,magen har krånglat som f-n fått byta diet ett par gånger,men på inskrivningen träffade jag en underbar ssk som hållit kontakten med mig och hittar alternativ när magen jävlas. Hon stöttar finns där och gör mig lugn. Förber...

Idag påbörjade jag mina 3 veckor med modifast inför mag/tarm operationen som blir av den 13 april,ska på inskrivning och info vad som kommer ske nästa vecka. Dock vet dom nog inte själva helt vad som måste göras fören dom öppnar,som jag och B sa idag...

Jag börjar bla se det positiva i saker ist för det negativa som jag är så "bra" på,A-L har verkligen fått in mig på rätt spår,framförallt tror jag för att vi börjat arbeta med ett material som handlar om känslor,våga känna alla känslor men framföral...

Idag är det 2 år sedan mamma dog,och jag tror först nu jag kan säga "du var en dryg krävande sur jävla kärring Men jag saknar dig ändå!" Hur jobbigt hon än hade det och hur mycket hon än tärde på mitt mående så saknar jag henne. Hon var ju min ända m...

I torsdags ringde kirurgen,som jag var inställd på skulle säga att inget är fel och vi gör inget åt att du har ont och svårt att både få i dig och behålla mat. MEN han började typ med att säga att jag måste opereras för jag har en vridning i tunntarm...