Förra veckan bestämde jag mig för att testa den nya trend ditenten "5:2 dieten" dvs man äter som vanligt 5 dagar i veckan sen 2 valfria dagar i fastar man,nästan, man får äta max 500 kcal dom två dagarna, man väljer vilka två dagar själv och kan variera dom från vecka till vecka, och Ja jag vet att kroppen får en chock första veckan, men denna första veckan resutlera i 3.2 kg mindre. Så jag ska allt testa lite till och se hur det går. Och precis som artiklen i "Må bra" lovade så är det en enkel diet och hålla när man vet att man får äta nästkommande dag, plus det att man faktiskt inte tok äter dom dagarna man får äta för man suget att äta dom dagarna oxå när man äter mindre två andra dagar.

Ett litet tips bara till er som vill ha ett enkelt sätt och tappa lite i vikt och inte behöva räkna kalorier hela tiden, bara ha lite koll under två dagar på hela veckan. Lägger inte upp nån länk för jag tycker ni kan googla själva och läsa det som intresserar just Er om dieten. Ny uppdatering nästa vecka hur det går^^

Jag känner igen mönstret från förut, skillnaden nu mot för ett år sedan är att det smyger sig på sakta, förra året slog depressionen till mig med sån kraft att jag inte hann reagera, okej det har kommit och gått i över 10 år, men just nu sista 1½ åren har det varit mer bra än dåligt, men nu försvinner orken,lusten,energin, och allt blir jobbigt och mera mörkgrått än vardags-svensson-grått som jag vill ha det. Jag har inte ens orken och lusten och tvätta, det som jag älskar, blev bara det mest akuta idag.

Jag försöker se det postivt och det går ganska bra,faktiskt, för jag ser varningsklockorna och pratar med A-L om det och vi tightar upp kontakten och jag har fått order av en läkare förra veckan att säga till L om jag känner att jag behöver träffa en läkare så ordnar dom det. Jag har gått ett tag nu och låtsats att det är bra okej, och försöker göra saker för att inte gräva ner mig, men nu får jag erkänna för mig själv att energin inte räcker, jag måste få pausa och även om jag planerar in saker och göra för att inte bara sitta så kanske dom inte alltid blir av, för jag bara inte orkar, men orkar jag så gör jag saker för att inte fastna i det negativa. Men jag måste ta från stund till stund vad jag orkar och inte, för jag vet inte själv vad jag orkar om en timme eller imorn. Kan dock erkänna att jag kan skrämma tom mig själv emellanåt med tankarna i huvet, men så länge det är tankar är dom inte farliga som jag fått inpräntat och jag har mina strategier för att hantera det, jag använder dom alla om och om igen så länge det går.Envis vinner, men ensam är inte alltid stark heller.

Jag sov knappt nå natten som var, 3 timmar med flera uppvaknanden, sen 3.45 klev jag upp, blev flera timmar i soffan med CSI:NY och Ozzmannen i knät,sen ett besök på gymmet innan medicin hämtning, och när jag gick från gymmet till psyk mötte jag Malin, var jätte längesen jag såg henne, bara hejat snabbt på henne kanske 2 ggå sen jag slutade hos henne, men nu pratade vi lite och hon vart glad att höra att det går framåt för mig även om det finns fallgropar. Men mest glad vart hon av att höra hur bra det funkar med A-L för jag var jue så orolig innan jag slutade hos henne hur det skulle gå för jag har svårt och lita på folk, men A-L hade jag träffat i gruppgrejs på psyk och hade ett litet humm om att jag gillade. Och som de funkar :)

När jag väntade på L för att få meds kom A-L rusande efter ett mail jag skickat tidigt imorse och krama mig så jag knappt fick luft, hon var tårögd för hon sa att det var väldigt sorgligt men samtidigt så hoppfullt för jag är så envis och har bestämt mig för att det blir vad jag gör det till och jag ska se det positiva i sakerna nu, även om nått är negativt kan jag hitta nått litet litet positivt och hålla fast vid. Och bara hennes styrke kramar när vi ses bär mig vidare från gång till gång. Om bara några inom psyksvängen fick ha lika bra samtalskontakt som jag har så skulle nog vården funka mycket bättre. Fick även ett kort läkarsamtal idag för det var en ny läkar som ville checka av läget med mediciner och så frågade han om jag hade det stöde från psykiatrin jag behöver eller om jag vill ha nått mera, sa att jag har jätte bra stöd av A-L sen meds av L nu när B har semester och jag känner mig trygg med det. För jag vet att på arbetstid om jag behöver A-L så ringer jag eller skickar ett mail att hon ska höra av sig så ringer hon så fort hon kan. Jag säger det igen, fler borde ha en A-L! Och ändå heter det "hon är jue bara skötare" det SKITER jag i hon är bättre än nån psykolog!

Om jag ändå hängde med i min hjärna hur den funkar lite grann så vore jag glad...mycket har hänt sista dagarna, mindre bra saker och ändå bra saker. Men jag kämpar på. Har bra stöd runt mig,gäller bara att jag vågar "utnyttja" det när det verkligen gäller oxå. Hade jag gjort det i tisdags hade nog den kvällen slutat annorlunda,men gjort är gjort. Mer om det i låst inlägg för er som har lösenordet, vill du ha det,fråga så kanske du får det, men väldigt restrektiv med vilka som får läsa det ytterst privata.

Idag har iafall varit en väldigt fin dag, tidigt morgonkaffe hos Erika och Anton, den dära Anton skrutten hade bestämt att jag skulle komma dit redan innan jag och Erika bestämt det, så bara och lyda;) Sen vart det bestämt att vi skulle åka till Borlänge och möta upp Erikas mamma och umgås lite, jag fick som tur var ändra min tid med A-L till eftermiddagen, bara för att hon är bäst och tyckte jag behövde komma iväg lite! Så vi käkade lite på Mc D,som man gör när barn är med ;) Sen gick vi runt lite innan det var dags och åka hem. Kom hem alldeles lagom till dejten med A-L,mycket allvar men även skratt där och det hela slutade med att jag fick en hemmagjord alldeles egen guldstjärna, inte alla som får det inte^^

När jag kom hem sen myste jag i soffan med min underbara Prinskorv som vet när mamma behöver honom,alltid,alltid här när han behövs vare sig det är kris eller bara för att mysa. Sen blev det ett träningspass och nu ska jag dricka meeera te och kika friidrott innan det blir sängen tidigt.

Tidigt i torsdags morse begav jag och pappa oss mot Östersund med "mack" (trailern) Resan gick överförväntan smidigt och vi kom upp bra mycket tidigare än tänkt, och vi åt lunch kl 9 på Restaurang "Glada hudik" man känner sig verkligen som tradar åkare då haha, när vi kom fram till Frösön flygstation där race skulle vara var det strålande sol sååå mysigt och sitta där och prata med andra folk i teamet, alla är så trevliga och stämningen är bra. Sen skulle tältet på trailern resas, men det fick karlarna göra och vi tanter satt och kollade på, som det ska vara ;)

På fredagen började jag frossa trots massa kläder och sen började jag svettas, kände mig små förkyld, men inget lite "11 kaffe" inte botade, en grej tanterna i några team har, men inget kaffe där inte, lite huttar och vin eller öl och socialt jätte charmigt och trevligt. Och dom som är med och sköter maten bjuder alltid på god mat.

På fredag kväll var det kval sen två race igår lördag, i första racet kom Patrik 5a, sen i andra vann han :D Skit kul! Men jag såg inte det racet för jag och pappa började plocka i hop allt så vi skulle komma iväg hemåt tidigare, men kollade på det på svtplay idag, ska kolla med Erika och Anton sen oxå, Patriks bil är jue "blixten" för Anton "den rätta bilen dom andra är fel" som Anton sa om förra racet när vi kollade.

När vi var på väg hem igår eller redan innan började jag få ont i halsen sen började jag känna av bihålorna oxå, känns som dom sitter ända uppe i ögonen, men inget som inte te,alvedon,nasonex och halstabletter botar^^

Kom hem vid 1 tiden i natt, vi skulle stanna och sova efter vägen hade vi tänkt men som vanligt dundra vi på hem. Så kom hem till mycket glada muppar, men både Erika och Hillevi hade kollat till dom så dom var nöjda, tack hörrni <3

Tog mig en dusch sen kröp jag i säng och gosade på Ozzen som var jätte social, imorse när ja vakna låg alla tre och myste med mig. Nu myser vi i soffan med te och tv. Inte ens slagit igång CSI NY än, inte sett sen onsdag, inte nyttigt för hälsan;)

Eller så är det just det det är:P

Det händer jue roliga saker nu plus att jag är envis så då går allt! Jag har börjat minska ner på cicordinolen igen, jag vill klara mig utan den, dels för att jag blir stel och klumpig och ögonen döda sen känner jag mig trött och avstängd, bara att jag tappar glas i golvet i tid och otid och fingrarna inte lyder mig är biverkan nog. Jag får kanske lite mera ångest men jag hanterar den hellre med kedjetäcket och csi eller träning, för Nej mediciner löser inte allt, när det blir för jobbigt tar jag det för att stå ut och inte göra något dumt. Men jag har även hittat en ny vän när det är jobbigt, TE! Jag dricker massor med te, det lugnar mig och hade faktiskt glömt hur gott det är! "gamla söder" från Willys eget märke är otroligt gott, eller vanligt skogsbärs te. Att krypa upp i soffan med en mugg te,dra över mig kedjetäcket och kolla på CSI NY har räddat mig flera gånger, sen har jag blivit mycket bättre på att både gå till gymmet igen och träna hemma. Denna vecka har jag dock inte kommit iväg till gymmet, i måndags var jag jue i Karlskoga på racing test hela dagen och igår blev det V-ås med Erika och Anton. Hade tänkt gå till gymmet idag efter meds hämtning men har hemsk huvudvärk och är trött och off, så blir soffan och te, fast nu ska jag pigga upp mig med lite kaffe emellan. Har kört första morgonen utan cicordinol bara minskat på kvällen tidigare, men jag ska klara det. Kedjetäcket ligger här. Och CSI NY är jag inne om repris omgång och säsong 2 av dom 7 jag har, säsong 8 släpps på dvd 25/9 så hinner nog se om alla säsonger innan ;)

Imorn bitti innan folk ens har vaknat klättrar jag och pappa in i "mack" trailern och rullar upp mot Östersund för en racing helg, sen är det race varannan helg fram till finalen på Mantorp 20-21 september, får se om jag följer med på alla helgerna, beror lite på mående och kattvakter och så. Men det är jue kul så :) Kul både med race, åka trailer och se sverige och få göra nått med pappa:)

Och att ha saker och se fram emot håller verkligen måendet uppe oxå!

Nej dags och dra igång kaffebryggaren sen mysa i soffan, kanske får jag Ozzy och gosa lite, han är lite ondsint på mig nu när jag jagar honom med örondroppar för hans öroninflammation morgon och kväll, han är inte så lättlurad som man tror den dära herrn! Han vet direkt när jag börjar komma emot honom vad som ska hända!Men nu har örat slutat lukta och samla på sig skit iafall och det tycker nog han oxå är skönt!