Jag börjar med att klar göra en sak. Detta är MIN Blogg. Jag skriver Precis vad fan jag vill, hur deppigt och livlöst jag vill. Den som inte vill läsa behöver inte läsa. Detta är min frizon för att tömma ur mig det jobbiga i stället för att leva ut det destruktivt!

I torsdags bar det av till Mantorp, det var rätt kul, men livsglädjen finns inte riktigt där, men jag väljer och tro att jag är ganska bra på att dra på mig den dära jävla masken och spela glad och positiv. Jag orkar liksom inte släppa in folk IRL och förklara och berätta. För det mesta kommer bara sanningen fram när jag sitter hos A-L där kommer tårarna sanningens ord och känslorna, ja och när jag skriver som här. Jag har verkligen inte mycket ork till saker och emellanåt vill jag bara lägga ner allt. Men som titeln på en av mina favorit böcker heter "Jag vill inte dö, bara inte leva" Så jag lever som i en gråzon just nu och bara flyter med och sover mycket, gör inte så mycket och bara är. Tar en stund i taget och säger nej till mycket. Jag måste ta mig igenom detta på mitt vis. Det kanske inte är "ditt vis" men det är mitt och så länge det inte sker destruktivt så är det okej. Det vet jag och även om jag kan bli sur på mig själv för att jag inte orkar allt jag vill och borde så är det Okej. En dag, en stund en minut i taget.