Dagen,har gått,har sovit till och från i soffan med Ozzy ända in på eftermiddagen, då först orkade jag vakna till riktigt, har känt mig ganska lugn och tillfreds med dagen men så kommer kvällen och ångesten och tankarna,känslorna krypandes, oron biter sitt tag om mig och kedjetäcket och kvällsmediciner får bli min vän. Jag är glad att jag har A-L dejt imorn bitti. Men det stör mig nå fruktansvärt detta pendlande mellan 0% energi 150% energi sen 0% energi igen, sa det till A-L igår och hon sa direkt att det låter som deprission, inget jag direkt hurrar över men ändå bra att vi är observanta på vart an det barkar och kan säkra upp i tid. Jag väljer vad jag gör och när och får känna efter från stund till stund vad jag orkar, en skillnad mot förut, när jag bara körde på i 190 hur jag än mådde.

Nästa vecka är det möte med FK&AF ihop med A-L om framtiden och ev arbetsträning igen, just nu känns det långt borta men samtidigt tror jag nån sysselsättning behövs, dock har min nya kontakt på AF varit tydlig redan i våras med att hon vill lära känna mig ordentligt för att hitta ett ställe där jag får tydlig struktur och ramar innan jag drar igång så jag inte kan köra på för fullt sen krascha efter ett tag. Så får se vad det blir. Just nu handlar det om dag till dag och komma vidare utan större skador.