Har rusat in i väggen, ingen, ångesten är extrem hjärtklappning panik för huset rusar i 110 samtidigt som jag är jätte trött för att jag inte fick en blund i natt trots massa extra medicin. Tog beslutet igår att lägga in mig för hade dagarna fortsatt som helgen var hade det inte slutat bra. Jag borde sökt hjälp redan i helgen, men rädslan att ringa jouren och nån otrevlig svarar (har hänt) gör att jag än inte vågar ta det steget så ringde B igår morse och hon ringde dit.

Blir nog bara några dagar här men väntar på läkarsamtal för att se om nått med mediciner ska skjusteras, eller bara pausa och ladda om.
Hoppas på att få gå ut efter det, behöver solsken promenad och lugna huve och bara andas. Sån fin höstdag idag. Jag uppskattar det men ändå skiner jag i det, satt ute på rökgården efter maten med min rommie i solen var så varmt och skönt.
Man får fånga dom små tillfällena av glädje ibland :)