I onsdags blev jag jämförd med Hitler him self av A-L ja, hon drog den drastiska jämförelsen för vi prata om mitt sätt och nedvärdera mig själv och att folk tycker jag är en börda och ivägen och bara stör. Då sa hon rakt ut nått i stil med "Är du lika hemsk om tex Hitler?skulle du jämföra dig själv med honom?" så drog hon massa bra egenskaper hos mig och tvingade mig att erkänna dom och att hitler inte hade såna. Hon gör verkligen allt för att jag ska inse att jag inte är så hemsk som jag själv vill tro. Nånstans nångång kanske lite av det går in. Men när hon drog den starka paralellen i onsdags började jag bara skratta för då insåg jue tom jag att SÅ hemsk är jag faktistk inte så tom Hitler är en schysst kille.

Och idag sa hon åt mig att inte tänka för mycket i helgen om jag inte kan hantera det, jag fick maila hennes inbox hur mycket jag ville, en hel bok om det var så, men vart det för jobbigt önskade hon att jag ringer jouren inte för att behöva åka dit men kanske för att prata med nån, fast hon själv sa det att det inte lär hända, men hon la fram önskemålet,men hon insåg att den dära boken i inboxen är större chans/risk, men det var välkommet. Och bara för att jag inte ska tänka så flyger tankarna högt och lågt i huvet men än har Jag kontrollen på dom. Men det är jue alltid framåt kvällarna dom blir jobbigast...Men Jag Har Makten.

Gjorde en sak jag dragit på länge idag oxå, erkände,handlade, och fick beröm, jag kanske är en sucker för beröm från omvärlden, framför allt A-L just nu men jag känner att jag kommer framåt och det ger resultat. Att inte kunna ha hemligheter för henne är något av det bästa, och att hon kan läsa mig som en öppen bok.

Nu tar jag helg och laddar inför vårat möte med FK&AF på måndag.

Dagen,har gått,har sovit till och från i soffan med Ozzy ända in på eftermiddagen, då först orkade jag vakna till riktigt, har känt mig ganska lugn och tillfreds med dagen men så kommer kvällen och ångesten och tankarna,känslorna krypandes, oron biter sitt tag om mig och kedjetäcket och kvällsmediciner får bli min vän. Jag är glad att jag har A-L dejt imorn bitti. Men det stör mig nå fruktansvärt detta pendlande mellan 0% energi 150% energi sen 0% energi igen, sa det till A-L igår och hon sa direkt att det låter som deprission, inget jag direkt hurrar över men ändå bra att vi är observanta på vart an det barkar och kan säkra upp i tid. Jag väljer vad jag gör och när och får känna efter från stund till stund vad jag orkar, en skillnad mot förut, när jag bara körde på i 190 hur jag än mådde.

Nästa vecka är det möte med FK&AF ihop med A-L om framtiden och ev arbetsträning igen, just nu känns det långt borta men samtidigt tror jag nån sysselsättning behövs, dock har min nya kontakt på AF varit tydlig redan i våras med att hon vill lära känna mig ordentligt för att hitta ett ställe där jag får tydlig struktur och ramar innan jag drar igång så jag inte kan köra på för fullt sen krascha efter ett tag. Så får se vad det blir. Just nu handlar det om dag till dag och komma vidare utan större skador.

Dagens A-L samtal var väldigt seriöst för att vara vi två, vi prata om våldtäkten väldigt mycket, och fick hemläxa och tänka om vissa saker kring den för nu tyckte hon att den ska arbetas kring ordentligt efter alla år när jag bara nekat och förträngt, jag var lite motsträvig först men hon fick mig att inse för att komma vidare och ifrån den måste jag bearbeta det för som hon sa "på alla år som gått har du inte kommit vidare så varför skulle du göra det genom att fortsätta förneka och förtränga" Hon har jue rätt, så får se hur det går till onsdag, och bäst som hon är så sa hon att blir det för jobbigt bara tills dess så "ring eller maila hör av dig så ses vi redan imorn om det rör upp för mkt känslor"

Sen prata vi om mitt mående med energi från 0-150-0% och hon sa det jag vägrat säga "det låter verkligen som en deprission, om inte utvecklad redan så på gång. Så nu ska vi ha koll på det oxå, jag gör det jag orkar och vill och när jag inte orkar saker får jag helt enkelt acceptera det och ställa in eller skjuta fram, det är inte hela världen att jag inte orkade tvätta all tvätt igår, faktiskt! även om det är det för mig, fast en hemlis, inte ens jag igår orkade bry mig att lakan och handdukar blev otvättade, dom dära timmarna under kedjetäcket med mupparna behövdes bättre för imorse var det inte lika svart när jag vaknade med huvet på Ozzen och en snarkande Stella breve honom och Sessan som börja kuttra direkt hon märkte att jag vakna  därifrån sin plats i fotändan <3

Nej dags och göra sig i ordning för en tripp till Avesta med fröknarna Dofs, ska faktiskt bli kul även om jag är beredd på att det blir vilo läge när jag kommer hem, tvålpumpen på ÖB Here I come!

Jag känner igen mönstret från förut, skillnaden nu mot för ett år sedan är att det smyger sig på sakta, förra året slog depressionen till mig med sån kraft att jag inte hann reagera, okej det har kommit och gått i över 10 år, men just nu sista 1½ åren har det varit mer bra än dåligt, men nu försvinner orken,lusten,energin, och allt blir jobbigt och mera mörkgrått än vardags-svensson-grått som jag vill ha det. Jag har inte ens orken och lusten och tvätta, det som jag älskar, blev bara det mest akuta idag.

Jag försöker se det postivt och det går ganska bra,faktiskt, för jag ser varningsklockorna och pratar med A-L om det och vi tightar upp kontakten och jag har fått order av en läkare förra veckan att säga till L om jag känner att jag behöver träffa en läkare så ordnar dom det. Jag har gått ett tag nu och låtsats att det är bra okej, och försöker göra saker för att inte gräva ner mig, men nu får jag erkänna för mig själv att energin inte räcker, jag måste få pausa och även om jag planerar in saker och göra för att inte bara sitta så kanske dom inte alltid blir av, för jag bara inte orkar, men orkar jag så gör jag saker för att inte fastna i det negativa. Men jag måste ta från stund till stund vad jag orkar och inte, för jag vet inte själv vad jag orkar om en timme eller imorn. Kan dock erkänna att jag kan skrämma tom mig själv emellanåt med tankarna i huvet, men så länge det är tankar är dom inte farliga som jag fått inpräntat och jag har mina strategier för att hantera det, jag använder dom alla om och om igen så länge det går.Envis vinner, men ensam är inte alltid stark heller.

Jag sov knappt nå natten som var, 3 timmar med flera uppvaknanden, sen 3.45 klev jag upp, blev flera timmar i soffan med CSI:NY och Ozzmannen i knät,sen ett besök på gymmet innan medicin hämtning, och när jag gick från gymmet till psyk mötte jag Malin, var jätte längesen jag såg henne, bara hejat snabbt på henne kanske 2 ggå sen jag slutade hos henne, men nu pratade vi lite och hon vart glad att höra att det går framåt för mig även om det finns fallgropar. Men mest glad vart hon av att höra hur bra det funkar med A-L för jag var jue så orolig innan jag slutade hos henne hur det skulle gå för jag har svårt och lita på folk, men A-L hade jag träffat i gruppgrejs på psyk och hade ett litet humm om att jag gillade. Och som de funkar :)

När jag väntade på L för att få meds kom A-L rusande efter ett mail jag skickat tidigt imorse och krama mig så jag knappt fick luft, hon var tårögd för hon sa att det var väldigt sorgligt men samtidigt så hoppfullt för jag är så envis och har bestämt mig för att det blir vad jag gör det till och jag ska se det positiva i sakerna nu, även om nått är negativt kan jag hitta nått litet litet positivt och hålla fast vid. Och bara hennes styrke kramar när vi ses bär mig vidare från gång till gång. Om bara några inom psyksvängen fick ha lika bra samtalskontakt som jag har så skulle nog vården funka mycket bättre. Fick även ett kort läkarsamtal idag för det var en ny läkar som ville checka av läget med mediciner och så frågade han om jag hade det stöde från psykiatrin jag behöver eller om jag vill ha nått mera, sa att jag har jätte bra stöd av A-L sen meds av L nu när B har semester och jag känner mig trygg med det. För jag vet att på arbetstid om jag behöver A-L så ringer jag eller skickar ett mail att hon ska höra av sig så ringer hon så fort hon kan. Jag säger det igen, fler borde ha en A-L! Och ändå heter det "hon är jue bara skötare" det SKITER jag i hon är bättre än nån psykolog!

Om jag ändå hängde med i min hjärna hur den funkar lite grann så vore jag glad...mycket har hänt sista dagarna, mindre bra saker och ändå bra saker. Men jag kämpar på. Har bra stöd runt mig,gäller bara att jag vågar "utnyttja" det när det verkligen gäller oxå. Hade jag gjort det i tisdags hade nog den kvällen slutat annorlunda,men gjort är gjort. Mer om det i låst inlägg för er som har lösenordet, vill du ha det,fråga så kanske du får det, men väldigt restrektiv med vilka som får läsa det ytterst privata.

Idag har iafall varit en väldigt fin dag, tidigt morgonkaffe hos Erika och Anton, den dära Anton skrutten hade bestämt att jag skulle komma dit redan innan jag och Erika bestämt det, så bara och lyda;) Sen vart det bestämt att vi skulle åka till Borlänge och möta upp Erikas mamma och umgås lite, jag fick som tur var ändra min tid med A-L till eftermiddagen, bara för att hon är bäst och tyckte jag behövde komma iväg lite! Så vi käkade lite på Mc D,som man gör när barn är med ;) Sen gick vi runt lite innan det var dags och åka hem. Kom hem alldeles lagom till dejten med A-L,mycket allvar men även skratt där och det hela slutade med att jag fick en hemmagjord alldeles egen guldstjärna, inte alla som får det inte^^

När jag kom hem sen myste jag i soffan med min underbara Prinskorv som vet när mamma behöver honom,alltid,alltid här när han behövs vare sig det är kris eller bara för att mysa. Sen blev det ett träningspass och nu ska jag dricka meeera te och kika friidrott innan det blir sängen tidigt.