Jag har börjat öva mig i att säga nej till saker när jag inte orkar, till vissa personer har jag kunnat det tidigare, såna jag känner mig trygg och ärlig med tror jag det handlar om, men i mångt och mycket har jag svårt och säga nej när jag tagit på mig att göra saker eller om jag blir tillfrågad att göra saker, jag vill vara alla till lags och alltid ställa upp. Men även jag har fått börja inse att jag inte kan orka med allt och allting hur mycket jag än vill och försöker. Men jag är så rädd att göra folk besvikna eller arga,ledsna,sätta andra i skiten så jag kör på ändå men på bekostnad av mitt eget mående så jag sen ligger där och panikångest skakar så det värker i hela kroppen och jag knappt kan hantera stunden jag är i. Både B och A-L har kört hårt med mig i veckan på att säga nej och tänka på mig själv, och framför allt inte lova att göra saker utan säga mera "jag lovar inget men om jag orkar och kan så kan jag göra ditten och datten men det beror på hur jag mår Då den dagen och stunden" Och det tror jag kan vara ett bra sätt, istället för att känna att jag ställer till problem.

Samtidigt börjar jag lära mig att allt inte står och faller med att jag inte orkar med allting, men jag är så konflikt rädd och som sagt rädd att göra folk besvikna, men jag Måste Måste Måste sätta mig själv först. Jag och A-L pratade om min rädsla för att inte fixa att arbetsträna just nu igår när vi fikade och jag kom fram till att jag nog lever i den världen där jag tror att jag måste orka jobba lika mycket som jag gjorde innan jag blev sjuk, men HALLÅ jag jobbade mycket mer än heltid kom vi fram till och dels, hur många "normala" människor orkar det i längden, sen jag med min psykiska skörhet, som det så fint heter, hur ska jag kunna ha dom kraven på mig att orka det? Jag måste tänka om och efter nya begräningsar i vad jag kan klara av där.
Se efter i rödljuset om jag kör på grönt ljus, gult ljus eller rött, och där efter hur mycket jag orkar. En krånglig historia men med rödljus förklaringen fick A-L Mig att se på ett sätt hur mycket jag orkar för stunden och om jag ska bromsa eller kan gasa på.Jag har inte lika mycket energi och ork som alla andra och det måste jag acceptera.

Min lördag slutade på akuten och HIA i Köping. Kom hem idag, upptätad kontakt med A-L efter behov och göra strategi lista för kvällar och helger, sen ska hon även göra en notering i cosmic så om jag behöver faktiskt ringer akutpsyk och får prata med nån som kan gå in där och kolla läget och bara prata lite med mig utan att jag behöver dra hela historien utan dom ser vad som gäller just nu och vad jag har det jobbigt med, kanske det gör det lättare och ringa dit. Och vet att dom inte kräver att jag kommer dit bara för att jag ringer.

Även tighta upp mitt nätverk runt mig privat, våga "störa" folk och just det inte tro att jag stör och är i vägen, våga be om sällskap eller få komma till nån och bara vara och inte sitta själv med den värsta paniken och ångesten. Dom flesta bor jue tyvärr långt bort men finns lite folk nära mig, men det är jue dom dära förbaskade tankarna som säger mig att jag stör och är i vägen...tar upp folks tid och Inte Ska Inte Får störa. Måste Måste lära mig det, be om hjälp.

Nu är jag hemma iafall, en lugn kväll med mupparna och tv, chokladpudding till middag efter att ha provsmakat isterband och dillstuvad potatis till lunch innan jag åkte hem, har vägrat äta det i många många år för jag varit säker på att jag inte tycker om det, och inte var det speciellt gott inte men inte Lika hemskt som jag föreställt mig.

Men B sa faktiskt åt mig efter att hon och A-L pressat mig och ställt mig mot väggen att jag skulle hem och tröstäta chokladpudding HAHA.

Ja fy vad tungt det är nu, men jag använder mig av kedjetäcke, ordinerade mediciner,katterna och kaffe och te, försöker vila vila vila som A-L tjatar om, men tankarna som inte borde finnas där finns där, och så även planerna. Men jag får ta stund för stund. Men önskar nått kunde ta min fokus. Men jag vet inte vad det skulle vara orkar inte göra nånting. All kraft är slut, jag har gjort för mycket i veckan så A-Ls bild om hjärnan och energi visar att energin är nere på reptilhjärnan och simmar. Jag måste tanka på med ny energi. Så idag får det nog bli soffan, vette fan om jag ens har energi för att fokusera på CSI. Men nått måste göras innan jag går nuts.

Jag är totalt under isen stundvis, men så kommer det stunder när jag känner "nej fan jag klarar det denna gång oxå" Och jag Vet att jag klarar det, men som sagt stundvis känns det riktigt mörkt. Men små ljusglimtar får mig att orka en stund till. Men det blir mycket vila nu och samla energi och kraft. Tror en del av den både fysiska och psykiska tröttheten kan bero på feretin brist igen, så ska snart upp och lämna prover för det, pratade med läkaren igår, först sa han att värdet var på 40 i juli så det jue var bra, ska ligga mellan 10-200 men då sa jag det att det kan sjunka riktigt fort på mig, så kollade han gamla prover och sa att en gång, vet inte inom viken tidsram men det hade sjunkit fort från 225 till 5 så var ingen snack om att jag skulle ta nytt prov. Om deppigheten och all trötthet kan bero på det vore jag själa glad, om inte annars är det nog läge och börja med anti depp medicin igen har jag disskuterat med A-L. För gå på xanor vägrar jag göra nån längre tid så beroende framkallande som det är. Men just nu ger den mig ett andningshål och lite ork att ta tag i livet.

Fick ett leende igår, Anton och Erika tyckte jag skulle följa med och vara matsällskap när dom käka på Tre kronor, så hängde på och när jag kom ut till bilen säger Anton det första han gör "vi glömde jue dig Marie" bara en sån sak värmer enormt just nu. Sen önskade han sig vaniljfudge godis, så jag var in och handla det åt honom för jag ville oxå ha godis, minns inte riktigt vad han sa när han fick godis påsen men nått i stil med "nu var du jätte snäll" Gäller att ta vara på tillfällen när jag orkar umgås med människor som ger mig ljus. Men annars ligger jag mest i soffan och lyssnar på musik eller kollar på CSI när jag orkar.

Igår orkade jag köra ett träningspass hemma, hade ont i axeln så kändes att det behövdes även om jag har tillfälligt träningsförbud för det tydligen kan ge ökad ångest, även om en del säger att träning är bra för ångest? :S Men gjorde det iafall, och en ny övning för ben och mage som jag läste om i en av mina hälsotidningar, så nu känner jag att jag har magmuskler :P Sen gick jag en 30 minuters fjuttig promenad efter att jag hämtat meds hos B, och kom hem helt slut både fysiskt och psykiskt. Men var skönt och ha lite energi att röra på sig.

Nej dags och göra mig klar för att gå och köa på labb och hoppas hinna lämna prover innan psyk, Alla i stan brukar ska lämna prover på morgonen och jag måste köa där på morgonen för mitt prov lär tas före 10.00

Det är verkligen tungt nu, riktigt tungt, allt blir lidande och jag orkar ingenting, fast jag vill, men A-L säger att jag ska låta det vara så, bara ta mig igenom dagarna, igår vart vid behovs medicinen bytt från mildaste bebis medicinen atarax till tunga xanor för att hålla ångest och självskade-självmordstankar i schackt. Men om det hjälper vet jag inte. Men än är jag på banan. Idag blir det samtal om jag ev ska till V-ås på bedömning för slutenvård. Jag klarar mig helt klart helst därifrån. Men en del av mina tankar är farliga jag inser det, men jag Vill klara det hemma. Men ibland finns det en gräns när man ska sluta vara envis,jag vet. Men förvaring gör inget bättre, och slutenvården är just bara förvaring, men ibland är det vad som behövs, jag vet. Men vi får se vad jag och A-L kommer fram till. Meningen med xanor insättningen är jue lite att tankarna och känslorna ska lugna ner sig och jag ska klara mig hemma. Om hemma betyder sova och inte så mycket mera får jag acceptera det. Orkar knappt kolla på mitt kära CSI. Och i måndags somnade jag innan avsnittet på tv började och det gör mig inte ett skit. Tv känns som onödiga saker just nu om så ett bra bakrunds sällskap när jag inte har ro och ligga under kedjetäcket och bara lyssna på musik.

Men jag Vet att jag kommer igenom detta oxå, jag har gjort det förut och jag gör det igen, och som jag sagt förut, hade det varit meningen att jag skulle dö skulle jag gjort det för längesen.

Dom orden känns bara så tomma just nu.

Jag börjar med att klar göra en sak. Detta är MIN Blogg. Jag skriver Precis vad fan jag vill, hur deppigt och livlöst jag vill. Den som inte vill läsa behöver inte läsa. Detta är min frizon för att tömma ur mig det jobbiga i stället för att leva ut det destruktivt!

I torsdags bar det av till Mantorp, det var rätt kul, men livsglädjen finns inte riktigt där, men jag väljer och tro att jag är ganska bra på att dra på mig den dära jävla masken och spela glad och positiv. Jag orkar liksom inte släppa in folk IRL och förklara och berätta. För det mesta kommer bara sanningen fram när jag sitter hos A-L där kommer tårarna sanningens ord och känslorna, ja och när jag skriver som här. Jag har verkligen inte mycket ork till saker och emellanåt vill jag bara lägga ner allt. Men som titeln på en av mina favorit böcker heter "Jag vill inte dö, bara inte leva" Så jag lever som i en gråzon just nu och bara flyter med och sover mycket, gör inte så mycket och bara är. Tar en stund i taget och säger nej till mycket. Jag måste ta mig igenom detta på mitt vis. Det kanske inte är "ditt vis" men det är mitt och så länge det inte sker destruktivt så är det okej. Det vet jag och även om jag kan bli sur på mig själv för att jag inte orkar allt jag vill och borde så är det Okej. En dag, en stund en minut i taget.

Igår kväll var en allt annat än bra kväll, det var i princip nattsvart, jag var nästan säker på att det skulle sluta bakom lås och bom idag när jag har tid hos först B sen A-L, det känns inte helt okej idag heller, men idag kan jag tänka att åka på race kan pigga upp ist och få komma bort. Jag hoppas det är så också. Jag är inte i direkt topp form men allt är inte nattsvart iafall. Men nog skulle jag vilja dra täcket över huvet och emigrera ner i sängen allt. Men så funkar det inte riktigt, och känns som jag inte gjort annat hela veckan...Jag ska inte jamföra mig med folk som kan och orkar göra massa saker hela tiden, jag Vet, men känner mig så kass när jag inte orkar hålla tempo och göra massa saker hela tiden..och när dessa svarta svackor kommer känner jag mig ännu sämre...knappt orkar göra roliga saker!