Gud jag har verkligen glömt bort att blogga sista tiden. Men hänt så mycket, dom flesta av er följer mig jue på FB eller pratar med mig på Qx så ni har koll ändå, jag går som i en dimma, inte negativt direkt men saker händer i sån fart att jag glömmer vad jag gör och inte gör. Jag slarvar med medicinerna, får skäll från psyk, bättrar mig lite börjar slarva igen...MEN imorn lunch drar jag till V-ås och Paula fixar lite grejs, sen natten mellan måndag och tisdag drar vi ner till Ullared :D:D:D impuls planering i måndags ;)

Har gått och köpt mig en tok snygg bil oxå^^ Mitt vrålåk Ansi. Nu är det kul och åka bil igen^^Har förnyat en del i hemmet oxå, och unnat mig en del saker, och NEJ jag har inte vunnit på lotto, men jag har fått försäkringspengar för att jag stämplas som hopplöst sjuk....ganska skönt ändå och inte ha pressen på mig att jag MÅSTE ut i jobb och sysselsättning, men Nånting vill jag göra framöver, men målet just nu är att hantera vardagen. Har möte med läkaren och B imorn för att gå igenom medicinerna, dom har blivit alldeles för många igen och jag vill inte ha mer än absolut nödvändigt för att hantera vardagen utan att vara drogad och sänkt. Sen denna bråkande mage..den kräver jue sina piller oxå...väntar på att höra av kirurgen igen för smärtmottagningen gav upp om att hjälpa mig..Marie den hopplösa att hjälpa...

Nu ska jag dricka klart min cider ta en cigg sen får vi se. Är lite matt och off ikväll men taggad för Ullared ändå!

I söndags gjorde jag nått jag inte borde gjort, men det var inte så allvarligt som tur var, men jag ångrar mig, det var bara Dumt gjort. Löste ingenting och som A-L sa "allt det kan vara orsaken till dina magsmärtor efter alla år om vi ska hård dra det"

Fick mig en näsbränna på flera håll och nu ska det kämpas på nytt, för andra, men som jag lovat Ulf, framförallt för min egen skull! Jag ska vinna, kicka as både med det fysiska och psykiska. Jag är bättre än såhär.

Jag har knappt hängt med denna vecka, vet inte vad jag gjort och inte gjort. Men jag vet att jag var på folksam idag och skrev på papper och placerade en del av mina försäkringspengar. För summan jag tog ut ska jag skaffa en citroen c3,byta kyl och frys, ny soffa, och ett besök på Sophiahemmet för att få RIKTIG vård för min mage. Landstinget litar jag inte alls på längre. Dom gör jue fan ingenting och skulle väl missa om man hade en fotboll i magen..Sen ska jag bara leva loppan lite men försöka att inte blir För galen:P

Ikväll är en såndära kväll när magen gör snuskigt ont, och jag gör det inte bättre genom att äta glass och utan att ta laktas. Men kanske får jag sprutt på min morfinstoppade mage då. Jag är allmänt off oxå less trött nere och vill typ sova och gråta samtidigt. Men jag SKA se Lets Dance innan jag får sova.Och med tanke på hur min mage känns nu lär jag inte somna på ett tag...

Idag är jag känslig, minsta lilla motgång får mig att bryta ihop, som exempel, gick ut i badrummet och skulle göra ansiktsmask med neutrogena scrub/ansiktsmask jag köpte här om veckan. Inser att jag köpt fel och köpt vanlig scrub. Börjar nästan gråta kastar den i badkaret och vill bara gapa och skrika.

Tog mig iväg på vattenträningen imorse men ont gjorde det men genomfört vart det, sen hem, kollade på Biggest Loser från igår, mådde så räv så jag valde mellan hela oxynorm kartongen plus dosetten alt en högre dos lergigan. Tog en högre dos lergigan och däcka, vaknade till efter nån timme fatta knappt vart jag var, men jag orkade bara inte existera. Jag mår inte dåligt som i "jag vill ta livet av mig intox dåligt" Men minsta motgång kickar igång tankarna och jag vill bara gapa skrika och gråta, men jag vet att vågen går över när den når sin topp som A-L säger så jag hänger med. Det Går Över!

Men att drass med dessa magsmärtor börjar verkligen tära på mig nu, och när vården inte gör något...bara bollar runt mig eller säger "jo detta hjälper" jag säger NEJ det hjälper inte dom säger JO...SUCK. Om jag ändå vågade bråka ordentligt med dom men blir alltid så feg när läkarna säger sitt :(

Nu ska jag dricka mitt te, i brist på att våga dricka kaffe. Andas under kedjetäcket och maila A-L.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, bara känner för att ordbajsa lite. Det psykiska går ganska bra, som jag och A-L kom fram till i fredags, bara senaste halvåret har jag utvecklats enormt, tänker på ett helt annat vis, tänker en extra gång, tar paus när jag behöver det och har framför Allt lärt mig att säga nej, och stopp när jag behöver det. Jag har insett att jag inte orkar hur mycket som helst och att jag inte säger nej till folk och saker för att vara elak utan för att orka själv i längden. Och nu har magen strulat mer eller mindre konstant sen december, några korta bra perioder, men jag faller inte ihop för det. Jag tar fighten och försöker rida ut det. Men nog fan vore det skönt om vården kunde göra något!Fick sprutor i tisdags, redan onsdag morgon eller tisdagkväll egentligen, redan hade jag ont. Min mage är i olag, jag kräks och bor på toa åt båda hållen vissa dagar när jag äter, eller bara dricker, men iafall fått diklofenak suppar nu och dom funkar ganska bra så jag är ganska säker på att det är nått med gallan som sturlar. Men dom säger att proverna är bra så det är inget fel... ALLTID gå efter dessa prover och om man har feber eller inte...är inget av dom två fel så är du inte sjuk...

Men men jag fightas på och är envis som få. Imorn är det jag som ringer FLE och ser till att få remiss för röntgen av magen, igen, inte gjort sen december, och ultraljud av gallan. Dom får fan inte leka med detta längre. Jag Orkar Inte Hur Länge Som Helst. Inte ens envisa Marie gör det.

Nu ska jag smutta på mitt kaffe, för att vara snäll med magen, sen efter nyhetsmorgon ska jag gå och posta kapet till Mary i fin vädret.

Min mage plågar skiten ur mig, gör så jävla ont så jag knappt vet vad jag ska ta mig till stundvis, proppar i mig värktabeltter i parti och minut i olika former.Slutat med diklofenaken nu oxå se om det blir nå bättre, eller om lederna bara blir Ännu ondare än dom redan är. Tigerbalsam,min bästa vän just nu.

Men fast jag mår tjyvens för att mage och kropp överlag bråkar så håller jag modet uppe och går inte ner mig i psyket, jag vilar när jag behöver, kräver inte mer av mig själv än jag orkar, jag inser när jag inte orkar mera och bara behöer vara. Jag säger nej när jag inte orkar. Och det är fortfarande väldigt nytt för mig att sätta ner foten och säga nej till saker. Förut sa jag ja så fort nån frågade om något.Men jag har börjat sätta mig själv i först rum och mitt eget välmående och det känns bra. Jag har Insett att det är Så det måste vara. Orkar jag inte själv orkar jag inget med/för andra. Så jag ber om ursäkt i förväg om jag är tråkig och bara ligger hemma, men orken finns inte riktigt nu.

Men på tisdag ska jag först träffa en läkare på FLE och prata smärtmedicin, sen på eftermiddagen till smärtmottagningen och få sprutor i magen.Jag ska fråga om i kan ta dom tätare så jag slipper få så hära jävla ont emellan omgångarna. För dessa magsmärtor önskar jag inte ens dom jag inte ens har mycket till tycka-om-känslor till övers för!

Men om magen blir snällare framåt dagen idag ska jag ta mig en tur till Dollar store i Ludvika, behöver diskborstar och tandkräm. Och Ozzy säger att han behöver dreamies;)

Idag har jag bestämt mig för att göra ingenting för att få det gjort. Och för att vila,inte pressa mig själv till en massa måste.

Gårdagens dejt med A var underbar. Vi hann inte umgås så länge för hon hade annat och uträtta i V-ås innan hon skulle hem till sitt. Men den tid vi fick var fin, prata skratta och hade såå kul bara, lätt och prata, nått och prata om hela tiden. Ser fram emot nästa gång vi får ses. Vi är väldigt lika i mycket oxå, på det positiva sättet.

Har inte så mycket mera att säga än så, för nu ska jag pilla mig mellan tårna och dricka nått av mina nya goda teer, köpte "violte" och "teskedsgumman" igår, viol var gott, och teskedsgumman underbart fruktigt,bärigt, och gott.

Tv,datorn, och sängen hela dagen, med massa te. Det är så långt jag sträcker mig i mitt göra ingenting. Inte ens en regn promenad som det känns nu. Gick 40 minuter igår i storm och regn, lederna tackar mig Inte.

För första gången på ca 13 ÅR,mår jag inte skit piss fan och hans moster själv när april börjar gå mot mitten och påsken närmar sig. För 13 år sedan hände Det, som förföljt mig varje år och gjort mig deppig,destruktiv och tom gett mig självmordstankar vissa år. Men nu, idag, insåg jag att jag mår rätt bra, inte tänkt på händelsen, jag tror A-Ls "tvång att prata om det" har gett resultat under det senaste året. Jag känner ingen ilska eller sorg,ledsamhet. Jag känner... att jag är klar med det! Jag förtjänar att leva mitt liv och må bra och det som hände DÅ kan jag inte ändra på nu och då mitt i det kunde jag inte gjort något annorlunda. Det är nog den största insikten, att Jag inte gjorde något fel eller kunde gjort annorlunda.

TACK A-L för att du är bäst och får upp mina ögon för nya saker hela tiden!