Idag har varit en sån dära dag när magen bara borde skäras bort och kastas bland farligt avfall...men kom iafall i väg till Avesta på förmiddan med pappa och handla kattsand och andra förnödenheter så månaden är räddad,typ.

Sen i eftermiddags hade jag möte med den nya läkaren på psyk, får se hur långvarig hon blir, dom byts jue ut ganska fort och denna skulle tydligen "provjobba och se om hon ville stanna"

Gillade henne för hon var jordnära men samtidigt lite spooky, typ första frågan hon ställde var om jag kände av nån personlighetsklyvning, sen börja vi prata om vad som ska stå med i läkarintyget till FK för att söka sjukpension, hon sa nått i stil med "ja du ska nog inte jobba för så fort du får press på dig och blir stressad försöker du ta livet av dig, eller iafall intoxar" ehh okej, hej vi har aldrig träffats men du vet det, aaalltså måste det stå i min journal. För tror inte det stått i nått av dom gamla läkarintygen vad jag minns. Iofs ganska sant, i höstas när AF och FK börja dra igång om arbetsträning sprang jag jue rakt in i självmords-depp-träsket när det vart för stor press, och när jag arbetstränade förut kraschade jag till slut. Men så hemskt och få höra det från nån annan och inte bara tänka nedvärderande om sig själv :(

Men hon sa iafall att hon skulle skriva ett intyg FK inte kunde neka, för hon höll med om att jag behövde hitta en balans i vardagen och klara av den Sen kanske ha nått och göra om dagarna, men jobb är inte prio ett för mig. Det var skönt. Men sen frågade hon oxå om jag kände mig Under medicinerad, när hon såg min blick la hon till "eller övermedicinerad" jag sa lite fint att jag ibland försöker sluta med vissa sorter men får börja igen, så vi kom fram till att jag helt enkelt behöver en grund och stå på hur ogärna jag än vill.

Nu ska min mage få lite proviva, fast föda har inte gått sen igår eftermiddag...den bara retunernas..så nu vet ni det :p

Tog nästan sovmorgon imorse, vakna först 6.20, ställde mig på vågen, det är jue måndag..smått panik där, förstår inte hur man kan gå upp i vikt så fort när man äter så lite och inte får behålla allt....men det sluta iafall i att jag inte fick i ming NÅNTING fören framåt eftermiddagen för paniken över vågsiffran satte sig i huvet, kaffe och te...och vatten såklart, fått i mig ett par dubbla smörgåsrån med ost nu iafall. Men sen att jag mår så sjukt illa oxå gör jue inte saken bättre....dock har magen inte,än, idag gjort så jävla ont, och det tackar vi för. Var fullt ös från kl 9 till 11, träffa B och lämna in lite meds för jag känner att jag inte ska ha för en hel vecka hemma. Sen dejta A-L för första gången sen innan jul, var skönt och få vändra och vrida på saker både ang psyket, stundande läkarmöte på psyk på torsdag, som A-L tyvärr inte kan vara med på för alla på psyk har planeringsdag Utom läkarna, sen på måndag har vi möte med FK om min framtid, Där är dock A-L med thanks good.

Efter psyk var jag ut och uträttade tusen ärenden som behövde fixas nu när pengarna rullat in på kontot, men efter att ha betalat massa räkningar imorse (läs sjukhus räkningar till förbannelesen) och handlat nödvändigheter så som Riktig kattmat så mammas bäbisar äter, friskis köpet akut när pengarna tröt var inte poppis och har inte hjärta att ge dom det då, då är jag själv hellre utan den mat jag vill ha. För min muppar gör jag ALLT <3

Men laddat med cola light och bananer, sen tänkte jag kämpa på med proteinpulver ist för slösa pengar på äcklig nutrillet när proteinpulvret ändå finns hemma och dessutom är gott.

Nu ska jag bara få den dära tiden till smärtmottagningen, leta lite info på landstingets hemsida om jag kunde ringa nånstans och kolla om jag fått nån tid bokad men stod bara att dom inte kunde svara på såna saker för det hör ihop med operation så man skulle vända sig till den som remiterat så fundera på att ringa avd och höra, om jag ska vara ivrig och ringa redan i dag eller vänta till imorn...dom sa jue Akut remiss...alla andra undersökningar har jue sket riktigt fort efter dom blivit beställda.

Nej nu ska jag slåss med en banan tror jag.

..blir stort. Att dammsuga,diska och sopa av bilen, som för övrigt var stendöd, så pappa skulle byta batteri i den. Är dagens stora projekt och man blir helt död är det fan inte lattjo. Men jag får väl vara glad att magsmärtorna höll sig nästan helt borta till efter lunch. Sovit stora delar av dagen, ingen fokus på nånting och ingen lust med nånting...det börjar helt klart tära på psyket oxå nu dessa smärtor...SKÖNT med A-L dejt imorn bitti. Det behövs verkligen. sen psykläkaren på torsdag...funderar på att be B om att få lämna tillbaka lite meds och hämta på onsdag igen och fredag oxå...vet inte riktigt om jag litar på mig själv just nu, eller JUST NU gör jag det, men ikväll? Imorn?Dagen efter?

Det var till och börja med Otroligt skönt att få sova i min egen säng i natt, även om jag vaknat ganska många gånger och Ozzen kl 4 skulle gosa men efter en stund somnade vid min hals och vi sov till 6, gick upp och kollade på lite CSI, har jue en del att ta igen efter en vecka utan;)

Sen plinga fin-tanten på skype så vi fördrev några timmar där tills jag vart så slut så jag fick lov och lägga mig igen. Sov nån timme kollade lite mera CSI innan jag tog mig ut och sopade av alll snö som parkerat sig på Doris under veckan, ett mindre träningspass i sig.

Sen kom dom dära hemska magplågorna som kommit i stötar sista dagarna, kan inte belasta höger sida av magen ALLS och det gör tom ont och andas, kan knappt stå upp, fick i mig dubbel dos smärtis som läkaren lovade att jag fick ta när det var som för jävligast, sen hamna jag i sängen med datorn och fin-tanten på skype igen.

Jag måste erkänna att det börjar tära på psyket nu att ha gått runt över en månad med hemska magsmärtor som ingen vet vart dom kommer ifrån och dom kan bli bestående så jag får lära mig leva med dom...som Tur är har jag A-L dejt på måndag, första sen innan jul. Det behövs verkligen, vet att hon kan peppa mig! A-L och fina vänner runt mig. Men fan vad jag får erkänna att jag tycker synd om mig själv och alla ni som får höra på mitt gnäll, Förlåt! Men önskar inte ens min värsta fiende dessa plågor:(

Förra fredagkvällen fick jag åka tillbaka till kirurgavdelningen igen, ett dygn hemma fixade jag sen vart smärtorna,frossan och att inte få behålla maten för jobbigt. Blev kvar där en vecka med lite mera undersökningar och dom hittade Inget fel på min mage, dom drog tom dit en psykläkare för att se om dom kunde skylla det på mitt psyke...men han bedömde mig helt stabil psykiskt och att magsmärtorna INTE berodde på psyket eller mina psykmediciner. Dom verkade seriöst tro att ett psyksamtal skulle bota smärtorna..men han fick dom på andra tankar. Dom gjorde en magnetröntgen på tunntarmen för att slippa göra en laproskopi och kolla läget. Men den var oxå grön. Så pratade dom igen med gbp-specialisten och han visste inget mera och göra för alla undersökningar och prover var gröna. Så jag fick åka hem med ännu ett recept på oxynorm,och alvedon,diklofenak samt paraflex för att härda ut tills akutremissen till smärtmottagningen kommer fram och dom ger mig en tid. Så nu ska jag få en smärtbehandling som ger mig en fungerande vardag och lära mig hantera smärtorna utan att nån vet vart felet kommer ifrån. Som dom sa "du är utredd från topp till tå men vi hittar inte felet och så är det i 20% av fallen."

Sååå vad ska man säga...man kan fan bli depp för mindre att dras med smärtor som ingen vet vart dom kommer ifrån och ibland ha så ont så man gråter...sista dagarna har jag tom fått morfin intravenöst för jag haft så ont. Kunde fått stanna på sjukan över helgen och fått det vid behöv och vänta på tiden till smärtmottagningen men att bara ligga där och få ungefär samma piller som hemma tackade jag nej till. Då plågar jag mig hellre hemma och får vara med mupparna och göra som jag vill när jag vill. Får hoppas jag får en tid på smärtmottagningen redan nästa vecka.

Fick ett rejält ryck på morgonen och plockade bort ljusstakar och rev ner julgardiner och satte upp nya i sovrummet och ska tvätta köksgardinen i eftermiddag sen åker den upp, i vardagsrummet satt dom vanliga kvar bakom så det var enkelt. Fick sån energi och magen gjorde inte jätte ont så jag passade på. Men så gick all luft ur mig men glad att jag hann få en del gjort.

Åt frukost för en stund sedan och då var det direkt kört med magen....och inget verkar den vilja behålla idag..så skönt att det är tisdag imorn! Men har inte för stora förhoppningar att det blir nån lösning på smärtorna imorn...

Fick frågan om det är risk att jag intoxar nu när jag har massa starka värktabletter hemma, men jag sa att även om jag mår skit för att jag har så fruktansvärt ont emellanåt så mår jag inte dåligt på det viset att jag vill ta en intox. Sen så Vet jag att om jag skulle intoxa på värktabletterna skulle jag troligen inte få nya utskrivna och att göra en engångsintox sen få gå och ha svin ont och hemska smärtor pga det och inte ha några värktabletter är inte värt det. Så NEJ ingen intox risk på mig. Jag är oxå sån att när det fysiska strular mår psyket ganska okej för jag orkar inte med strul i båda faserna samtidigt. Men sen vad som händer med psyket när det fysiska är okej igen är en annan femma...Men jag vill tro att det Inte behöver krascha psykiskt bara för att jag bli fysiskt frisk sen. För det är då min plan att bli fysiskt frisk! Även om jag idag mår sjukt illa, har hemska smärtor och är så trött så jag knappt orkar vara vaken utan har sovit i flera omgångar, men kan jag sova mig igenom smärtorna är det jue bra.

Söndag kom och gå tack!

Måndag kom och gå tack!

Sen tisdag! Jag ska kanske inte hoppas för mycket på nån lösning redan då, men resan mot en lösning ska väl förhoppningsvis börja då!

..Att min fina vän Erika har världens goaste unge Anton, var där imorse och umgicks lite med Anton så Erika fick sova med sin förkylning. Han satt i mitt knä och åt frukost, sen satt han där och kollade på bockarna bruse på min telefon. Så plötsligt bara vänder han sig runt och ger mig en stor kram. Han är så mycket kärlek den ungen, jag är ingen barn människa gillar typ inte barn, men Anton alltså, han har en stor speciell plats i mitt hjärta <3 Han och Erika finns alltid där och det uppskattar jag er för!!<3 <3 <3