Det händer mycket nu, allt på engång på gott och ont. Har till och börja med haft en super fin dag i V-ås med min bambina-Crisse Stadium outletet, hitta en tränings tröja och en sån dära suuuper mjuk lurvig tröja som bara brukar finnas för barn. Älskar den redan, knall lila med ill rosa dragkedja :P

Så gick vi runt på dom andra affärerna på hälla för att ha lite lugn ist för hetsen på erikslund, kollade på en mc-skinnjacka på hm som jag såg i Falun förut, provad den men den kändes lite för kort, men så ångra jag mig och beställde den när jag kom hem, och lite leggings mina börjar bli utslitna. Hade rabatt så var bara och passa på =)

Köpte lite grejs på Ica Maxi och Rusta oxå, sen åt vi lunch på Panganini eller vad det heter, åt där på power meet och var lika gott nu =)

Sen lämna jag Crisse innan jag åkte till sjukan för att få andra paret skoinlägg från Orto, en jävla tur att dom hjälper mig så mkt med tanke på att dom kostar skjortan..

När jag satt där och vänta välde massa tankar upp när jag satt i lugn och ro. Flera gånger har jag tänkt "det måste jag ringa mamma och säga, det måste jag berätta, måste fråga hur hon mår" tror det börjar krypa in sakta men säkert att hon är borta Borta. Men jag har sagt att jag inte får krascha fören efter begravningen nästa vecka. Så mycket som måste fixas och grejas med. På lördag ska jag till Färna och umgås med Fia och planera blom arangemang till begravningen. Känns skönt att ha henne där som stöd och göra något.

A-L ringde imorse när jag vänta på sjukgymnasten, (hade mailat "nyheten" till henne) hon ville kolla så det var okej och så. Ska träffa henne imorn Em men först ska jag och pappa träffa prästen efter lunch. Blir iafall en Jerry Williams låt på begravningen, hennes favorit artist. Vi vill ha en "lättsam" begravning. Blir nog bra.

Det är svårt och förstå att mamma faktiskt är borta,död. Men det sjunker nog in så småning om när man inser att hon inte "bara" ligger på sjukhus och snart kommer hem igen. Vi har väntat i många år på det som hände igår, hon har blivit sämre och sämre men hon höll sig kvar. Hon han inte vara många timmar på sjukhuset innan hon somnade in men den SSK jag prata med sa att hon inte verkade ha smärtor och lida, hon låg som i dvala sen somna hon bara in. Vi hann inte dit, men när jag skulle gå in i rummet och säga hej då så fixade jag det inte, jag sprang gråtandes ut direkt, jag kan jue säga som så, en död människa i verkligheten är allt annat än lik en död i CSI om man får göra sån jämförelse. Jag hann se lite och kommer minnas det, men försöker välja att minnas henne som levande.

Nu är det mycket som ska fixas, begravningsbryån idag med pappa, sen begravning nästa vecka. Jag är lite i en chock ff helt klart, tänker på allt praktiskt som måste fixas. Men det är nog så innan det smälter in. Jag var jue ganska ung både när syster och morfar dog så har inte så mycket minnen av det. På så vis har jag varit skonad från begravningar i släkten. Men alla blir äldre så är väntat. Dock har jag, iafall i nu läget, en stark känsla för att jag inte vill utsätta dom runt mig för detta och även när tankarna är mörka känns inte ett slut på livet som ett alternativ.

Du kommer alltid finnas i mig mamma <3

Vakna halv fyra, klar vaken, knappt 4 timmars sömn, går dag kvällen vart inte så lyckad, men men inga större katatrofer iafall, men känner mig mindre rolig idag. Men det går säkert över, har hunnit träna lite, röka flera gånger och funderade ett tag på att baka men tänkte att jag sparar det nån dag, så har jag ingen anledning och äta kakor :P

Sitter med en balja kaffe nu, har jag inte lyckats somna om nu så får det vara, kanske sova lite på dan, ska inte vara på psyk fören eftermiddagen idag, lite ovant, men lugn start på dagen då iafall. Ska försöka ta mig iväg och träna efter psyk oxå, går inte innan för gymmet är stängt mellan 13-14 om, om jag inte går tidigare sen hem emellan. Får se hur jag gör.

Nu ska jag prata vidare med fina mupparna och dricka mitt kaffe till nyhetsmorgon. Hoppas nån söt filur vaknar snart och landar på skype ^^

Det känns ganska bra och säga det, Men Jag Är Starkare Än Jag Tror.

sista tiden har jag tagit mig igenom en hel del Utan destruktiva  handlingar, det känns fint. Jag har fina människor runt mig som jag kan prata med allt om, Bäst är B&J ni finns där varje dag, vare sig jag orkar prata eller inte. Ni hjälper mig att vända och vrida på saker. Och se det ur ett annat perspektiv, eller bara prata om annat med J pratar jag mycket katt relaterat, vi är två Crazy Cat Ladys båda två <3 B kämpar oxå med sitt så vi stöttar varann och pratar hit och dig. Känns fin fint och ha dom två runt mig just nu.Visst finns det flera runt mig, men dom två pratar jag med varje dag, men som igår, så stängde jag ner "verksamheten" ganska tidigt och bara låg i sängen med katterna och kolla på tv. Kände att jag behövde paus från verkligheten, och är den pausen en tidig kväll i sängen så är det Bra, bättre det än destruktiva handlar som A-L påpekar varje gång, och när hon säger att jag kämpar hårt och jag vågar gråta när vi har samtal känns det oxå fint, att få positiv feedback är värt mkt mer än massa mediciner. Jag har lovat att ringa mottagningen här om det är när dom har öppet, och det blir för jobbigt, på kvällar,nätter och helger akuten, men jag är för envis för att höra av mig till akuten och jag vet att jag inte får nån hjälp där, samtidigt tror jag att jag blivit så stark så jag Vet att vända mig dit innan jag gör något dumt Är bättre.

Nej nu ska jag fortsätta se CSI som pappa avbröt mig i på fm för att vara sällskap till Avesta, Och cykla lite se om mina lår går med på det, känner av en djävulsk träningsvärk på insidan låren sen träningen igår :P men då har jag gjort nått vettigt ^^ Fått positiv feedback av sjukgymnasten oxå för att min axel blivit så mkt rakare med dom hära månadernas träning =) sen att vågen är seg på att gå neråt får kännas som det gör, jag Ser iafall mindre ut ^^

Jag har i flera dagar varit frånvarande och glömmer saker jag gör, om jag gjort dom eller ska göra dom, inbillar mig massa saker och är både trött och pigg. Var extra samtal med A-L idag, hon ville veta att jag fixar helgen hemma tills vi ses på måndag, jag sa att det nog går bra för jag har stått emot en hel del impulser sista dagarna, men har mycket bättre impulskontroll nu så känns lugnt, men i samråd med A-L och B blev jag satt på stående dos theralen tre gånger om dagen för att varva ner den inre stress jag går runt med. Är konstigt nog piggare efter eftermiddags dosen än innan, så hjärnan behöver nog lugnas ner hur gärna jag än vill klara det utan piller. Men när valet är "ta theralen stående eller så får du åka till akutpsyk för en bedömning" så var jag inte direkt omöjlig, talade om vilket skämt jag tycker det är på akuten och A-L sa tom att hon inte kan försvara deras beteende men att man ibland träffar nån bra. Men Tack Men Nej Tack. Ingen nöjes tripp dit. Jag håller mig hemma och tar en lugn helg med fina vänner på skype och CSI NY på tvn. Det kommer nog vända det hära oxå. Är iafall inte lika svart som i höstas så jag har lite hopp kvar.

A-L svänger sig med så fina ord, idag betämde hon att vi ska ses på fredag igen, dvs som hon sa "tajta upp"  för just nu är det ganska ostabilt runt mig, och jag är lätt påverkad av minsta lilla, som hon så fint kallar det "psykisk skörhet" skönt med nån som inte skyller på en diagnos utan att det är nått jag har problem med men vi behöver inte haka upp oss på en diagnos för det, vi benar ut efter situation och kommer på strategier på vad jag kan göra. Det är så skönt och ha henne och prata med. Hon fick mig att lova att säga till om det blir för mkt frånvaroattacker och att jag är på väg att göra nått destruktivt, att jag glömmer saker jag gjort och får göra om dom är en sak, men hon lärde mig oxå att om jag gör något så ska jag säga det högt, som för att tala om för mig själv vad jag gör, hon säger att det är lättare att komma ihåg saker då, men inte kommit ihåg och göra det idag.

Vart hastigt och lustigt vårdplanering för mamma idag. Hon kommer hem på måndag och hemtjänsten ska komma morgon och eftermiddag och kolla läget och om hon behöver hjälp med något, det kommer nog bli bra för då ser dom om hon blir sämre och kan få iväg henne till sjukhus fortare, själv drar hon jue ut på det så länge hon kan. Jag berätta hur det funkar med mat och mediciner, dvs inte alls. Så dom ska försöka få nån sorts koll på medicinerna som inte går att ha i apodos, och så ska hon få näringsdrycker. Jag hoppas det kommer kännas bättre nu när det är lite uppstyrt runt henne.

Jag ser fram emot om ca två veckor, för då får jag förmodligen träffa Finisskroten Jackie