Försöker komma på vad gjort senaste veckan, men jag minns bara små små fragment...allt är som i en dimma,ett vakum.Men känns som att det inte gör något för jag har ingen ork och lust att känna och komma ihåg något. Men det känns ändå lite otäckt att jag inte ens kommer på vad jag gjorde igår:S Antar att jag mest läst hela helgen som idag men vet inte... Har möte imorn kl 11 men känns som jag inte ens orkar försöka se till att komma dit, vaknar jag i tid och kommer ihåg det kan jag gå annars får det vara...inget spelar nån roll just nu...Var längesen jag kände mig såhär off och likgiltig, men det går säkert över. Gäller bara att hålla mig lugn och stå ut i stunderna som kommer. Men har jag klarat det förut borde jag klara det igen, eller? Fast just nu känns det som det kvittar....Jaja fortsätta tv kvällen sen sova.

Minns nästan inget av veckan som gått, varit i en helt annan värld och i onsdags hade jag tydligen stoppat i mig alldeles för mkt piller med början redan några dagar inne men ett stort intag då, sen gått till psyk på avtalad tid och tuppat av där och krampa, minns bara små glimtar av att jag vaknade på golvet i ett rum där med ambulansfolk och psykmänniskor runt mig, blev en tur till Köping och HIA ett dygn sen vidare till akutpsyk för bedömning, fick åka hem, träffa en läkare här hemma igår, som jag inte riktigt vet vad poängen med mötet var, blev inget annat sagt än i V-ås. Ska till Malin på tisdag morgon igen och försöka bena i saker. Jag är helt klart inte i form just nu, men samtidigt som jag inte orkar bry mig om ett skit och ta tag i saker har jag styrkan och tänka att det är en tillfällig dipp som går över om jag står ut i stunden, att se att det Kan bli bra igen är nått nytt för mig, förut har det bara varit svart svart svart, sen sista 5 månaderna har det känts som att det aldrig kan bli sämre igen. Men samtidigt i denna dipp är jag livrädd för att hamna i samna onda destruktiva spiral som förut. Dock tror jag bara den delen att jag vågar se att det går över igen kommer göra att jag orkar. Jag är väldigt glad att psyk inte började tjata om att börja med mediciner igen bara för att det blev ett snedsteg. Jag vill klara mig ändå. Dock måste jag vara vaksam på mina egna varningstecken och ta det lugnt när jag känner att jag inte riktigt orkar, för jag vet att när jag stressar på mig själv blir det bara värre. Men att hitta den dära balansen är inte det lättaste men, men jag tror helt klart på att jag kan finna den utan att döva alla känslor med kemikalier och lägga locket på så att säga. Bättre att låta det komma upp och handskas med det med vaket huve.

Så, om jag är off och inte så engagerad i saker är det inget personligt mot nån, jag försöker bara ta mig sig genom stunden som är och fokusera på mig själv ist för alla andra som jag brukar göra. Jag känner bara just nu att jag behöver vara lite mera för mig själv och ta hand om Mig för engång skull.

Idag åker Skruttis hem, varit underbart att ha henne här, vi funkar så bra ihop kan prata om allt eller bara sitta tysta utan att det blir konstigt.Skönt och ha sällskap av nån som man kan vara sig själv med.Har haft fina dagar även om vi inte gjort så mkt mer än varit hemma, en tur till Avesta i fredags och en ner på stan här igår, och så kom Erika och Anton och fikade igår, det var massa trevligt=)

Men mitt mående börjar tyvärr pendla lite, känner mig rätt off mest hela tiden men så kommer det en uppåt sving eller rejäl dipp emellan åt. Men det går nog över, gäller bara att inte falla för impulserna som kommer emellanåt,men känner mig starkare i min impulskontroll än förut så det ska nog gå bra.

Nu ska jag försöka få ordning på min nya våg, är en sån som mäter fett,muskel och vatten massa oxå, men den vill inte riktigt som jag vill, eller så är jag oteknisk:P

Jag blir mer och mer säker på att läkarna som jobbar på Mitt hjärta här i stan INTE har nån läkar utbildning/läkar legitimation. Dom skriver ut mediciner mot allt möjligt utan att ta prover eller så för att verkligen veta vad felet är. Dom är otrevliga och idag fick jag träffa en läkare som skulle vara nån form av specialist på magproblem, när jag var där för två veckor sen ordinera han prover på sköldkörteln sen skulle vi gå vidare därifrån, var tillbaka idag och skulle få svar på proverna, när jag fick tiden sa den ssk som boka in mig att proverna var inom ramarna men jag borde prata med läkaren om det. Han sa bara att dom var bra inget mera. Jag påpeka att Nått måste vara fel eftersom jag gått upp så mkt i vikt på kort tid. samt att dom fått papper från kirurgakuten att dom ska utreda mina magproblem Grundligt, han satt och läste massa gamla journaler och sa att dom jue gjorde en utredning för över 2 år sen och då var allt bra så det fanns absolut ingen anledning och gå vidare med det nu. Och att jag går upp i vikt beror på att jag äter. Han sa att jag antagligen har låg ämnesomsättning så borde sluta äta för då går jag inte upp i vikt, sen röra mig mera, talade om för honom att jag äter bättre och rör mig mer än innan jag började gå upp i vikt, han tyckte jag skulle gå till dietisten och kolla över hur jag äter, talade om för herrn att jag var där så sent som i våras och då fick besked efter att ha gjort matdagbok att jag äter bra. Men nej jag skulle dit igen. Sa åt honom att då är det väl bäst jag slutar äta helt, och han svarade ungefär att ja det vore jue det bästa. Och att jag blir yr när det går för länge mellan att jag äter så inbillade jag mig bara. Det var han helt säker på...

Förstår mer och mer varför folk byter till annan vc på annan ort eller vägrar gå dit och söker akut i avesta på kvällen. Är Mycket klagomål på hur det är här uppe i tidningen så gott som varje vecka ändå blir det ingen bättring. Nej jag tänker fan inte gå dit i första taget igen.