Energin infinner sig stundvis, jag dansar runt till musik, plockar och fixar, nästa vill jag bara ligga under täcket och inte finnas..men fått hjälp av pappa och fixa nya sängen på plats, kommer en och köper den gamla i eftermiddag/kväll.

Jag vill så mkt stund vis men mest vill jag inte alls..A-L imorn bitti. Aldrig längtat till samtal så mkt som nu. Måste greppa lite saker och reda ut som går åt fel håll. Men jag är iafall medveten om det..

Det händer mycket nu, allt på engång på gott och ont. Har till och börja med haft en super fin dag i V-ås med min bambina-Crisse Stadium outletet, hitta en tränings tröja och en sån dära suuuper mjuk lurvig tröja som bara brukar finnas för barn. Älskar den redan, knall lila med ill rosa dragkedja :P

Så gick vi runt på dom andra affärerna på hälla för att ha lite lugn ist för hetsen på erikslund, kollade på en mc-skinnjacka på hm som jag såg i Falun förut, provad den men den kändes lite för kort, men så ångra jag mig och beställde den när jag kom hem, och lite leggings mina börjar bli utslitna. Hade rabatt så var bara och passa på =)

Köpte lite grejs på Ica Maxi och Rusta oxå, sen åt vi lunch på Panganini eller vad det heter, åt där på power meet och var lika gott nu =)

Sen lämna jag Crisse innan jag åkte till sjukan för att få andra paret skoinlägg från Orto, en jävla tur att dom hjälper mig så mkt med tanke på att dom kostar skjortan..

När jag satt där och vänta välde massa tankar upp när jag satt i lugn och ro. Flera gånger har jag tänkt "det måste jag ringa mamma och säga, det måste jag berätta, måste fråga hur hon mår" tror det börjar krypa in sakta men säkert att hon är borta Borta. Men jag har sagt att jag inte får krascha fören efter begravningen nästa vecka. Så mycket som måste fixas och grejas med. På lördag ska jag till Färna och umgås med Fia och planera blom arangemang till begravningen. Känns skönt att ha henne där som stöd och göra något.

A-L ringde imorse när jag vänta på sjukgymnasten, (hade mailat "nyheten" till henne) hon ville kolla så det var okej och så. Ska träffa henne imorn Em men först ska jag och pappa träffa prästen efter lunch. Blir iafall en Jerry Williams låt på begravningen, hennes favorit artist. Vi vill ha en "lättsam" begravning. Blir nog bra.

Det är svårt och förstå att mamma faktiskt är borta,död. Men det sjunker nog in så småning om när man inser att hon inte "bara" ligger på sjukhus och snart kommer hem igen. Vi har väntat i många år på det som hände igår, hon har blivit sämre och sämre men hon höll sig kvar. Hon han inte vara många timmar på sjukhuset innan hon somnade in men den SSK jag prata med sa att hon inte verkade ha smärtor och lida, hon låg som i dvala sen somna hon bara in. Vi hann inte dit, men när jag skulle gå in i rummet och säga hej då så fixade jag det inte, jag sprang gråtandes ut direkt, jag kan jue säga som så, en död människa i verkligheten är allt annat än lik en död i CSI om man får göra sån jämförelse. Jag hann se lite och kommer minnas det, men försöker välja att minnas henne som levande.

Nu är det mycket som ska fixas, begravningsbryån idag med pappa, sen begravning nästa vecka. Jag är lite i en chock ff helt klart, tänker på allt praktiskt som måste fixas. Men det är nog så innan det smälter in. Jag var jue ganska ung både när syster och morfar dog så har inte så mycket minnen av det. På så vis har jag varit skonad från begravningar i släkten. Men alla blir äldre så är väntat. Dock har jag, iafall i nu läget, en stark känsla för att jag inte vill utsätta dom runt mig för detta och även när tankarna är mörka känns inte ett slut på livet som ett alternativ.

Du kommer alltid finnas i mig mamma <3

Jag är fortfarande inte helt van vid det nya sättet jag hanterar saker på, och tankar framför allt, MEN jag är jävligt stolt över att jag börjat lära mig hantera negativa känslor/tankar på ett Bra sätt, inte handla destrutkivt direkt tankarna kommer, jag fångar upp dom och benar ut dom lite, eller som sista tiden bara pausar världen och tar hand om mig själv. Bara för att det går upp och ner behöver jag inte handla instinktivt, destruktivt, jag står ut tills det går över för jag vet att det går över. Som A-L kallar det, jag har en psykisk skörhet, Men inte för det sagt att jag skyller Nånting jag gör på den psykiska diagnos jag har, den får mig att förstå hur jag funkar bättre, visst, men jag är inte min diagnos. Jag är Marie.punkt

Åter fått igång träningen, känns bra, dom hära dagarna (nästan en vecka) som jag inte orkat göra så mycket har verkligen fått mig mera nere, men att rycka tag i min egen tröja och räta upp mig och sätta mig på cykeln, köra mina styrke övningar, eller iafall några av dom, har gjort mig piggare. Dock flyger energin jojo med "jag ska göra allt nu" pang "jag orkar inte lyfta en arm" Men det får vara så nu, det är okej.

Jag lär mig mer och mer att vara ärlig med min åsikt, och även känslor, på flera plan, tyvärr verkar det finnas folk som inte gillar att jag börjat sätta ner foten och säga vad jag tycker. Men gillas det inte är dom inte mycket och ha i världen. Alla har väl rätt till sin åsikt och sina känslor?

Jag är nog lite över trött efter min tidiga morgon, blev dock en tant vila på 45 min på lunchen, sen var det A-L dags, fick både ros och pisk, men det var nyttigt, vi gjorde upp strategi för helgen, och hon sa att hon litar på mig och hoppas att jag är ärlig, och det har jag varit från början, erkände snedsteget igår utan omsvep, jag vet att jag förlorade en hel del förtroende från Malin sista tiden när jag kom dit intoxad. Men nu vill jag inte förstöra det fina jag byggt upp med A-L och att vi kan skratta och prata om nått helt annat mitt i allvaret är faktiskt skönt, Hon påpekar hur långt jag kommit och att jag är stark, Men att alla gör sned steg och bara att jag vet att jag har bättre impulskontroll kommer jag långt på.

I helgen blir det nog att börja se om CSI Las Vegas säsong 10, borde få säsong 11 nästa vecka^^

Nu ska jag snart tvätta, har färgat håret svart igen och känns Så bra slippa den urtvättade skiten. Här ser ni hur det blev:

Det känns ganska bra och säga det, Men Jag Är Starkare Än Jag Tror.

sista tiden har jag tagit mig igenom en hel del Utan destruktiva  handlingar, det känns fint. Jag har fina människor runt mig som jag kan prata med allt om, Bäst är B&J ni finns där varje dag, vare sig jag orkar prata eller inte. Ni hjälper mig att vända och vrida på saker. Och se det ur ett annat perspektiv, eller bara prata om annat med J pratar jag mycket katt relaterat, vi är två Crazy Cat Ladys båda två <3 B kämpar oxå med sitt så vi stöttar varann och pratar hit och dig. Känns fin fint och ha dom två runt mig just nu.Visst finns det flera runt mig, men dom två pratar jag med varje dag, men som igår, så stängde jag ner "verksamheten" ganska tidigt och bara låg i sängen med katterna och kolla på tv. Kände att jag behövde paus från verkligheten, och är den pausen en tidig kväll i sängen så är det Bra, bättre det än destruktiva handlar som A-L påpekar varje gång, och när hon säger att jag kämpar hårt och jag vågar gråta när vi har samtal känns det oxå fint, att få positiv feedback är värt mkt mer än massa mediciner. Jag har lovat att ringa mottagningen här om det är när dom har öppet, och det blir för jobbigt, på kvällar,nätter och helger akuten, men jag är för envis för att höra av mig till akuten och jag vet att jag inte får nån hjälp där, samtidigt tror jag att jag blivit så stark så jag Vet att vända mig dit innan jag gör något dumt Är bättre.

Nej nu ska jag fortsätta se CSI som pappa avbröt mig i på fm för att vara sällskap till Avesta, Och cykla lite se om mina lår går med på det, känner av en djävulsk träningsvärk på insidan låren sen träningen igår :P men då har jag gjort nått vettigt ^^ Fått positiv feedback av sjukgymnasten oxå för att min axel blivit så mkt rakare med dom hära månadernas träning =) sen att vågen är seg på att gå neråt får kännas som det gör, jag Ser iafall mindre ut ^^

A-L försökte pränta in i mitt huve idag att jag är Stark, jag har gått igenom mycket på sista tiden utan att hantera det destruktivt, jag börjar lära mig att lyssna på mig själv gällande både inre och yttre stress. Och det går bättre och bättre, igår satt jag knappt vid datorn, jag flydde verkligheten med CSI N.Y och sov en hel del. Som hon sa, är det mitt sätt att hantera livet utan destruktiva saker nu så är det bra, jag dealar med saker ändå.Däremot vad jag måste öva öva öva mera på är att säga Stopp när jag får för mycket runt mig, inte vara "psykolog" åt allt och alla, om jag Vill prata med folk om såna saker är det okej, men jag ska inte känna mig tvungen att "lösa" andras problem. Och lika om folk bara hör av sig när dom mår dåligt så kanske jag ska inse att dom bara är energitjuvar, jag ska jobba,jobba,jobba med mig själv. Jag var bra på att sätta gränser i somras, men även när Jag mår dåligt måste jag se till mitt eget bästa först. Och välja vilja jag släpper ända in. Jag är ingen psykolog och ska inte agera det heller. Visst prata med vänner om saker gör jue alla, men jag är så stresskänslig och psykiskt skör att jag måste väga rätt med balans av yttre och inre påfrestningar, jag är besviken på mig själv att jag behöver medicin just nu, men jag för acceptera att det är bättre med medicin än gå i bitar. Jag planerar dock inte att hålla i den biten på långsikt. Men just nu behöver jag varva ner.

Så gott folk, är jag inte online här och där och hör av mig hela tiden betyder det Inte att jag gjort en intox eller dylikt. Jag bara hanterar världen på mitt sätt.