Då har jag sett dom sista avsnittena på säsong 3 av CSI måste köpa flera säsonger när jag får pengar, som tur är är dom inte så dyra eftersom dom funnits ute länge. Men trist att inte ha mera och se nu när det bara är skit på tv men ska nog börja om med CSI NY ist. Idag har varit en helt okej dag. Sov ganska länge idag med vaknade av sms 9.30 gick upp och gjorde kaffe och tvingade i mig en macka, har inte haft nån aptit alls idag, kollade runt lite på näte som jag alltid gör direkt jag går upp:P

Sen blev det lite CSI och en maskin tvätt innan jag skulle till Blåkulla och äta, mamma hade gjort picnicbog med svampstuvning och ris det var gott fast jag inte hade nån aptit men fick i mig mat iafall, fick med mig en matlåda hem också, på vägen hem träffade jag Sara som var på väg till sin mormor så vi stod och prata ett tag, kom fram till att vi måste hitta på nått kul nån dag för det var längesen. Snart ska hon ploppa bäbis vare sig bäbis vill eller inte också. Så vi har inte så många dagar på oss:P

Och på onsdag kväll kommer jue Maria och djur farmen. Ska bli intressant och se om Ozzy kommer ihåg Wilma och Stella eller om han blir fräsig och morrig på dom kanske först men han borde känna igen dom sen. Sessan kommer väl bara smyga runt och titta på dom eller vilja leka, fast Ozzy har faktiskt börjat leka lite med henne ibland=) Men inte fan leker dom med alla leksaker som ligger spridda överallt men dom kanske blir använda när tjejerna kommer=)

Nej fan om man skulle ta och dammtorka lite som jag funderat på ett par dagar. Börjar känna mig lite orolig så tog kl 20 medicinen redan nu och kan vara bra och sysselsätta sig lite då och vad är bättre än städning?;) Behövs fan dammsugas igen också men det sparar jag nog till imorn eller tisdag så kul är det inte och dra runt på snabeldraken. Men damma är ganska smärtfritt även om alla katthår i bokhyllan gärna suger sig fast så det inte ser så dammat ut fast man nyss torkat. Funderar på att se filmen "Black Swan" eller vad den nu hette sen också som Mary tipsa om och Svump brände ut för evigheter sen eller om jag ska vänta till Mary kommer om hon vill se den igen?

Nej nu blir det dricka upp kaffet sen dra på hög musik och damma!

Fått önskemål att skriva om hur jag upplever det hur det är att leva med borderline så ska försöka få till ett inlägg hur Jag upplever det, kanske inte får med all fakta och hur andra upplever det men detta är min historia om det.

Jag har jue lite drag av andra diagnoser också men är bara diagnostiserad med borderline eller emotionell instabil personlighetsstörning som det kallas på läkarspråk numera. När man har det är det mesta svart eller vitt, man upplever sällan något mellanting i saker och lever väldigt upp och ner, man kan vara väldigt destruktiv på många olika sätt, med självskador eller sexuellet,shoppar mycket dricker mycket och allt går ofta i en rasande fart. Själv har det mest handlat om självskador med att skära mig och dricka mycket i perioder för att döva ångesten. Har väl även haft sex fast jag inte velat för att skada kroppen men inte så mycket utan mest handlat om att skära mig och dricka i perioder så sedan kanske två år går jag på antabus för att inte dricka. Jag mår bättre just när jag dricker men när bakis ångesten kommer dagen efter blir det sju resor värre och jag skadar mig. Men skärandet och överdoser har alltid varit störst i mitt liv. Jag kan ta överdoser i självmords syfte eller bara för att komma bort från den jobbiga vardagen. Jag spelar rysk roulett med livet som min kontakt på psyk säger. Jag bryr mig inte om hur det går när jag tar en överdos.

Jag har väldigt intensivt känslo register också antingen älskar jag eller hatar något och blir väldigt lätt påverkad av saker som händer minsta små sak kan få mig på fall och vilja försvinna fast en vanlig människa kanske bara hade ryckt på axlarna och gått vidare. Jag har jätte svårt för planer som ändras då rasar hela min värld samman och allt blir fel och jag måste vara alla människor till lags för att vara säker på att jag är omtyckt. Men ibland trycker jag ner mig själv och tror att jag inte duger till nånting och gömmer mig för omvärlden och orkar inte umgås med folk.

Vet inte hur det är för andra med borderline men själv har jag perioder i hur jag mår jag får oftast en dipp runt var tredje månad när jag mår betydligt sämre och får svårare att hålla mig på banan och jag inte orkar hålla mig uppe utan faller för självdestruktiva mönstrena och drar mig undan folk och inte orkar umgås och får kämpa för att inte skära mig och ta överdoser men ibland blir skade känslorna så intensiva så jag inte kan stå emot dom eller så tar självmordstankarna över hand. Men har jag något och se fram emot som håller mig uppe brukar jag klara mig igenom det.

Sen finns det även en bit med gränspsykoser som man kan få när det blir för mycket ångest eller stress, jag får det ganska ofta i perioder när jag mår dåligt eller har för mycket stress runt mig, man går in i en annan värld precis som i en vanlig psykos men i en gränspsykos är man medveten om att det man upplever inte är verkligt men man kan inte ta sig ur det heller, det är kroppens sätt att stänga av och säga att det blir för mycket jobbigt och den går i försvar. Jag har dock det problemet att jag gör destruktiva saker när jag handlar i gränspsykoser ibland fast jag kanske inte vill men det blir som att nån annan styr mig och jag inte kan hindra mig. Men jag har börjat känna när dom är på väg och kan stoppa mig själv med att ta lugnande medicin eller lägga mig under bolltäcket ett tag eller göra något som ger fokus på annat. Men ibland kommer det som en blixt från en klar himmel och jag inte hänger med på att stoppa det.

Många med borderline är väldigt stress känsliga och blir dåliga av för mycket stress och behöver lugn och ro runt sig och i den miljö man lever i för att fungera normalt.

Vet inte om det hära vart så mycket fakta om borderline men om någon vill ha mera ren fakta runt det så har ja ett  skolarbete jag gjorde om det i psykologi A för ett par år sedan jag kan skicka över som jag fick VG+ på hade fått MVG om jag gjort mera egna reflektioner.

Jag känner mig obekväm med min nya kropp än så länge, den har en "konstig" form det sticker ut och är inte fett och hud utan höfbenen säger mamma men jag tycker det sitte för högt upp och sticker ut mera på ena sidan än på andra. Och om jag har höftbenen ända där uppe sitter dom fan nästan ända uppe vid tuttarna eller så är det bara jag som inte är van med kropps proportionerna. Men jag skulle vilja vara mera rak men jag är väl bara inte det helt enkelt. Men det ser skumt ut men jag är jue medveten om också att svullnader och dylikt kan ta flera månader innan det lägger sig och kroppen kommer forma om sig i månader framöver men just nu känner jag mig missbildad och ful även om magen är platt från sidan sett. Det kan inte bli perfekt direkt jag vet men det känns inte bra men jag har iafall kommit igång och gå igen så det kanske flyttar runt sig om jag börjar gå ordentligt igen? Fast ben kan inte direkt flytta på sig... Jag har iafall gått ner alla extra kilon jag la på mig direkt efter operationen och lite mer än det nere på 68 kg nu så det är okej men skulle väl helst inte gå ner nå mera. Men jag äter iafall hela jävla tiden känns det som. Men kläderna är inte så mycket större iafall inte byxor försökte prova några idag men dom gick knappt och knäppa för magen är så svälld, men tröjor sitter lösare om jag inte har gördeln på mig. Kan inte all svullnad bara försvinna så jag slipper känna mig som en flodhäst?  Vet att det tar upp till ett halvår för magen att återhämta sig helt och det har bara gått lite över 3 veckor för mig så har en del tid framför mig men ändå!

Gnäll gnäll gnäll från mig men det är min blogg så jag gnäller bäst jag vill. Och ångesten blir inte bättre av det hära men försöker hålla den i schackt..

Sovit ganska bra i natt men tog sömntablett igår för att vara säker på att somna och sova för jag kände att nått var i antågande. Gränspyskos eller mega ångest vet jag inte men jag smet ifrån det. Bara hoppas det inte kommer tillbaka idag. Men känner mig lite låg och har mega huvudvärk som ska dödas med kaffe och en panodil. Har ingen direkt lust och göra nånting knappt kolla på CSI mest för att det börjar ta slut på det.

Var ner och hämta medicin före 9 Gunn mötte mig i dörren med andra dosetten färdig delad för hon skulle ha telefonen så hon hade bråttom. Hon fråga om det var okej och sa att det var under kontroll hade ingen lust och stå i dörren och prata. Men jag löser nog de hära också. Har jue prat tid på måndag så. Ska lägga mig i soffan nu och glo på tv och dricka kaffe försöka hålla ångesten borta. Jag tror min prat vän på qx har rätt jag tar ut mig i att vara för snäll.... Men det är sån jag är jag lär bara lära mig hantera det. Och nu har jag varit oskyddad ett tag med att själv behöva hjälp. Jag ska inte behöva hjälp det är jag som hjälper andra!

Och som en käftsmäll anlände 3 veckors utebliven ångest i ett svep. Tack för den televerket. Jag kände på mig redan i morse att nått var på gång men fick inte fram det när jag satt hos Gunn för jag kunde inte sätta fingret på vad det var men har känt mig små konstig hela eftermiddagen och inte riktigt kunnat fokusera på CSI och inte orkat ta mig för något. Sen kände jag bara hur det började krypa i hela mig och så sa det pang. Hade så klart glömt ta mina kl 14 mediciner också så petade i mig dom och en oxascand från nödfalls förrådet. Sitter och försöker andas lugnt och fokuserat och hålla mig samlad och tänka bort ångesten och allt som kan göra den värre, typ att FK inte har fattat nått beslut som dom ska för att dom "inte hann med det förra veckan" så det kanske blir denna vecka ist. Att jag ska till V-ås och kolla magen imorn se om jag lär tömmas på vätska eller om det är nån blödning. Så det inte blir nån Umeå resa. När saker inte blir som dom ska vara rasar det lätt för mig och jag tappar fotfästet och måste försöka samla mig igen. Sen börjar jag kanske slappna av mig efter operationen nu när det gått ett tag. Men ska försöka komma igenom denna ångest attack utan några dumheter. Håller mig fast i soffan med vatten och kaffe tills det ger sig.

Eller så går jag och lägger mig under bolltäcket en stund. Kanske en bättre ide.

V-ås har inte hört av sig idag heller,suck. Och när jag försökte ringa FLE efter lunch för att se om dom kunde hjälpa mig hade dom slut på teletider för idag så får be DSK om hjälp imorn när jag ska dit. Se om dom kan luska fram nånting eller ringa V-ås och få fram en tid.

Låg i pyjamas och kollade på CSI fram till 15 tiden då först klädde jag på mig och gick ut på en 2.2 km promenad inte så långt men iafall en början för att komma tillbaka blev inte speciellt trött ens men ville inte utmana ödet och gå för långt heller när jag inte gått så mycket innan mer än kortare sträckor med pauser. Men det var riktigt skönt och ut och röra på sig. När jag kom hem kollade jag lite mera CSI sen böt jag sängkläder som jag bestämde mig igår för att göra idag så det blev gjort.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe sen värma nån matlåda, bara ätit mackor och druckit en näringsdryck idag, inte varit nå matsugen men lär väl få i mig nå mat också.

Ikväll blir det Allsång på Skansen sen får vi se om jag inte ska sova tidigt lär upp vid 8 imorn ska vara hos Gunn 9 är väl klar där strax före 10 sen har jag tid hos DSK 11.15 så blir en promenad och en fika på sjukhuset emellan orkar inte gå hem och vända.

Om det inte blir nå V-ås och undersökning imorn blir min Umeå resa inställd=/ För vågar inte åka iväg så långt bort utan att veta vad det är som gör magen öm och svälld och varm. Hälsan går trots allt först hur gärna jag än vill träffa flickorna. Jag åker jue inte direkt nestgårds. Men det kommer väl flera tillfällen.