Minns nästan inget av veckan som gått, varit i en helt annan värld och i onsdags hade jag tydligen stoppat i mig alldeles för mkt piller med början redan några dagar inne men ett stort intag då, sen gått till psyk på avtalad tid och tuppat av där och krampa, minns bara små glimtar av att jag vaknade på golvet i ett rum där med ambulansfolk och psykmänniskor runt mig, blev en tur till Köping och HIA ett dygn sen vidare till akutpsyk för bedömning, fick åka hem, träffa en läkare här hemma igår, som jag inte riktigt vet vad poängen med mötet var, blev inget annat sagt än i V-ås. Ska till Malin på tisdag morgon igen och försöka bena i saker. Jag är helt klart inte i form just nu, men samtidigt som jag inte orkar bry mig om ett skit och ta tag i saker har jag styrkan och tänka att det är en tillfällig dipp som går över om jag står ut i stunden, att se att det Kan bli bra igen är nått nytt för mig, förut har det bara varit svart svart svart, sen sista 5 månaderna har det känts som att det aldrig kan bli sämre igen. Men samtidigt i denna dipp är jag livrädd för att hamna i samna onda destruktiva spiral som förut. Dock tror jag bara den delen att jag vågar se att det går över igen kommer göra att jag orkar. Jag är väldigt glad att psyk inte började tjata om att börja med mediciner igen bara för att det blev ett snedsteg. Jag vill klara mig ändå. Dock måste jag vara vaksam på mina egna varningstecken och ta det lugnt när jag känner att jag inte riktigt orkar, för jag vet att när jag stressar på mig själv blir det bara värre. Men att hitta den dära balansen är inte det lättaste men, men jag tror helt klart på att jag kan finna den utan att döva alla känslor med kemikalier och lägga locket på så att säga. Bättre att låta det komma upp och handskas med det med vaket huve.

Så, om jag är off och inte så engagerad i saker är det inget personligt mot nån, jag försöker bara ta mig sig genom stunden som är och fokusera på mig själv ist för alla andra som jag brukar göra. Jag känner bara just nu att jag behöver vara lite mera för mig själv och ta hand om Mig för engång skull.

 

B2

15 september 2012 14:42

klart du ska ta hand om dig själv kvinna, det behövs, sänder över massa styrke kramar och nyp i rumpan <3

Marie

15 september 2012 15:08

tack sötnos

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På söndagkväll läggs jag in,magen har krånglat som f-n fått byta diet ett par gånger,men på inskrivningen träffade jag en underbar ssk som hållit kontakten med mig och hittar alternativ när magen jävlas. Hon stöttar finns där och gör mig lugn. Förber...

Idag påbörjade jag mina 3 veckor med modifast inför mag/tarm operationen som blir av den 13 april,ska på inskrivning och info vad som kommer ske nästa vecka. Dock vet dom nog inte själva helt vad som måste göras fören dom öppnar,som jag och B sa idag...

Jag börjar bla se det positiva i saker ist för det negativa som jag är så "bra" på,A-L har verkligen fått in mig på rätt spår,framförallt tror jag för att vi börjat arbeta med ett material som handlar om känslor,våga känna alla känslor men framföral...

Idag är det 2 år sedan mamma dog,och jag tror först nu jag kan säga "du var en dryg krävande sur jävla kärring Men jag saknar dig ändå!" Hur jobbigt hon än hade det och hur mycket hon än tärde på mitt mående så saknar jag henne. Hon var ju min ända m...

I torsdags ringde kirurgen,som jag var inställd på skulle säga att inget är fel och vi gör inget åt att du har ont och svårt att både få i dig och behålla mat. MEN han började typ med att säga att jag måste opereras för jag har en vridning i tunntarm...