Jag har från flera håll sista tiden fått höra att folk är, vad ska jag säga, "imponerade" över hur långt jag kommit bara sista året, visst jag mådde Bra denna tid förra året, började arbetsträna levde livet var uppåt, Men så total krascha jag på hösten. Jag vet nu i efterhand att det var för att jag körde på för fullt och inte såg varningstecken och tog det lugnt. Nu däremot vet jag att jag inte kan gasa på för fullt, jag behöver ett litet skydd av mediciner och inte göra för mycket varje dag. Jag gör "prioriterings listor" varje dag med vad jag ska göra, jag får inte göra för mycket saker för länge, blir det en intensiv period för jag helt enkelt ta en återhämtningsdag sen. Jag avstår inget direkt men jag väljer för mitt eget bästa. Jag vill så mycket men jag väljer även att lyssna på kroppen och huvet.

En person på en sajt sa till mig här om dagen när vi prata om en sak "du är jue inte så stark själv" men Då tände jag till och sa ifrån. Jag känner mig faktiskt stark, Just för att jag lärt mig så mycket om mina egna gränser och att säga ifrån när jag inte orkar. Jag känner mig själv bättre nu bara sista tiden sen total kraschen i höstas och allt som var i vintras, det är inte alls längesen jag var färdig och gå en långsam död till mötes, jag kan säga nu när jag kommit ur det, att jag höll under en lång tid på att rent ut sagt missbruka paracetamol i stora doser varje dag för att skada min kropp långsamt,plågsamt, under lång tid, jag var Helt införstodd med vad jag gjorde. Jag ville inte mera men jag ville inte ta den snabba vägen till döden. Ingen fick mig att ändra mig men små saker i vardagen fick mig till slut att se allt det fina och att jag ville kämpa. Jag kan säga att jag inte gjort några tester sen dess på tex levern så jag vet inte om jag "lyckades" skada mig. Jag vet inte om jag vill veta heller. Jag kan inte säga att jag för alltid är klar med att vilja försvinna från livet och vardagen. Men jag och A-L jobbar på att "gilla svensson livet" som hon säger, det dära ordet Lagom är hennes favorit ord att tjata om som hon säger "det är ett jävligt tråkigt ord men men alla lever efter det och grått,lagom tråkigt, är nått vi alla får leva med. Och jag kan nog trivas med det jag med :)

Jag ska jobba med mig själv i sommar och lära mig mina gränser än mer, sen efter sommaren ska jag börja träffa en kvinna från arbetsförmedlingen för att återuppta arbetsträning, men denna vill lära känna mig och hitta rätt ställe där jag får tydliga ramar och struktur och inte får ta på mig för mycket, eftersom jag nog i arbetslivet fortfarande inte kan stoppa mig själv från att gasa på och se allt som ska göras. Jag ska nog inte alls vara i affärsbranschen utan göra nått helt annat är planen just nu. Men det får vi se till hösten.