Snart fyller jag år och i år känns det inte alls kul, men det blir jue så, första året när allt ska ske första gången utan mamma.Var iofs många år sedan födelsedagar i familjen var nått speciellt. Men att inte få nått samtal från mamma med ett grattis, om pappa ens kommer ihåg vilket datum jag fyller tvivlar jag på, alltid varit mamma som påmint honom om när vi barn fyller. Men man får göra det bästa av situationen. Troligen kommer B2 hit och firar med mig, det känns bra, så glad att jag har dig min fina B2! <3

Men jag väljer att fokusera på min Ozzy-mannen, han fyller hela 10 år veckan efter mig, kan inte fatta att han snart funnits i mitt liv i hela 10 år! <3 haft honom sen han var 8 veckor. Så först ska vi banne mig fira hans 10 års dag sen när vi bott ihop i 10 år firar vi igen. Det är han värd min Prinskorv, han har räddat livet på mig otaliga gånger, utan att överdriva. Han är mina andetag utan krussiduller <3

En bild på en 8 veckors Ozz <3