Idag påbörjade jag mina 3 veckor med modifast inför mag/tarm operationen som blir av den 13 april,ska på inskrivning och info vad som kommer ske nästa vecka. Dock vet dom nog inte själva helt vad som måste göras fören dom öppnar,som jag och B sa idag,som ett kinderägg,se vad överraskningen blir:p
Kört ett par dagar i veckan modifast ett tag för att vänja mig,dom har varit hemska men idag har det inte varit nå problem alls,vet ju att det är för att underlätta vid operationen och gå ner lite innan är ju inte fel,hoppas på ett bättre ätbeteende efter op sen oxå,kunna äta det jag behöver och bör och inte ta till fel alternativ för dom är det ända som stannar. Jag var inte alls förberedd inför min gbp med nya livet efter,fick dålig info osv men nu har jag lärt mig mkt genom åren så är verkligen en ny chans,tänk om tänk rätt!

Ska bara få ordning på men enorma järnbrist oxå som ger extrem trötthet,tungt och andas,yrsel och huvudvärk. Men alla skyller ju på varann och inget händer,vill få ork och göra saker framförallt träna/promenera. Orkar knappt fixa tvätt och städ som det är nu. Och järnet måste vara bra inför operationen. Men men allt löser sig nog:)

Jag börjar bla se det positiva i saker ist för det negativa som jag är så "bra" på,A-L har verkligen fått in mig på rätt spår,framförallt tror jag för att vi börjat arbeta med ett material som handlar om känslor,våga känna alla känslor men framförallt känna efter Vad jag känner utan att tro det är farligt,alla känslor har något bra i sig även om dom ÄR jobbiga och känns övermäktigt svåra. Men stannar man upp tänker efter vad som utlöst just den,dom känslorna är det lättare att förstå. Och något "gammalt" som min förra kontakt på psyk försökte tjata in i mig inser jag nu är sant. "Det är inte tanken eller känslan som är farlig utan handlingen" jag börjar oxå se till mitt eget värde och bästa och säga vad jag tycker,tänker,känner. Irritation sprutade ur mig hos A-L idag hon jubla i princip för att jag börjat sätta ner foten. Samtidigt som hon påpeka att hur gärna jag än vill få folk att inse saker,gällande allt möjligt,så måste alla inse det själva för att vara mottagliga. Men för det inte sagt att jag ska vara tyst,hon sa även att en del som jag tror är vänner kanske visar sig inte vara det för att dom inte tål sanningen,ja min sanning. Men då är dom inga riktiga vänner. Som hon sa, ge och ta. Jag har gett så mycket så jag måste låta mig själv inse att det är okej att ta oxå.

Jag har haft ganska mycket ångest sista tiden över div saker,men jag antingen gör nått konkret åt det eller stänger in mig i mig och mitt och är ego.

Fan ego är skönt ibland!! Jag är viktigast för mig!