Vaknade flera gånger i natt av att jag knappt fick luft för näsan var helt igen täppt och munnen torr efter att ha sovit med den öppen för att kunna andas. Tog mig inte ur sängen fören vid lunch, för framåt morgonen efter flera doser nässpray kunde jag sova hyfsat. Sen tog nässprayen ur så ringde till pappa och han kom med ny =)

Orkar knappt stå på benen men kunnat sitta upp några timmar, känner mig febrig men lyckas inte kolla tempen för har sån man mäter i munnen med och klarar inte att ha munnen stängd så länge som behövs för kommer Ingen luft via näsan. Nu när det blivit ännu värre kan det väl vända och bli bra?

Har iafall handboll och Så mycket bättre och kolla på ikväll =)

Nu blir det en balja kaffe, halsen gör inte så ont längre så överger te grejen, inte min grej ;)

Mina tre knas-päls-bollar ger verkligen dagarna mening, dom har sina helt olika personligheter och mår jag dåligt är minst en av dom nära nära hela tiden. Igår åt dom godis då såg det ut såhär:

Dom tre betyder allt i världen för mig <3

I måndags fick jag en stor kram av A-L för att jag tänkte på saker vi pratat om och att en liten A-L sitter på min axel och kollar vad jag gör, hämtade ut paraflex förra torsdagen och var nära att ta hela burken men tänkte till igen och just den stora frågan "varför" jag skulle göra det, så lämnade jag den till B på fredagen.

Idag när jag hämtade meds hos B hade jag en hel del haldol kvar, sa att jag inte vill känna mig borta i huvet utan ta tag i saker när dom kommer och minskat dosen själv, sen prata vi om vad jag gör när jag får destruktiva tankar och impulser, och kom fram till att jag försöker hantera det på flera sätt Innan jag ens tar medicin. Hon blev jätte glad att höra det och påpekade hur långt jag kommit i mitt tanke sätt och hantera saker. Nämnde att mamma är dålig och om nått händer vill jag vara klar i huvet och kunna hantera det Men att jag tar medicin vid behov om det behövs, jag lovade att inte vara för envis att klara mig utan så det går åt fel håll. Känns jätte bra att ha både A-L och B bakom mig i besluten, funderat på att sluta Helt med haldolen men eftersom det ff pendlar lite bestämde vi att jag tar den om jag känner för det utan att känna mig dålig för att jag måste göra det. Men har halverat dosen på ett par veckor, hade väldigt hög dos när dom satte in den och nu vill jag klara mig ändå. Huvet är mkt klarare, jag glömmer inte allt jag ska göra och gjort. Det om nått är skönt.

Är ff förkyld och då brukar jue psyket ta "paus" från att krångla när kroppen strular fysiskt. Men jag känner mig okej med vart jag har mig själv.

Varit utan dator ett tag för den har varit hos doktorn, får inte bloggplatsen att funka i mobilen så har inte skrivit på ett tag. Men varit skönt faktiskt och vara utan dator, det viktigaste dom MSN och Face finns jue i mobilen=)

Har gått och blivit förkyld igen,inte så snorig nu men hes hostar och ont i halsen as hell. Samtidigt oroar jag mig för mamma, nu är det igen som vet hur länge hon har kvar, var dit igår och vart smått rädd för hur hon var, kände igen det lilla jag upplevde av morfar på slutet innan han dog och pappa bekräfta att det var ungefär så här.. Men hon har återhämtat sig förr så kanske igen, men aldrig sett henne såhär=/ vart lite rädd faktiskt. Nått vi trott ska hända i flera år kanske händer nu...men jag håller tummarna och använder min postiva sida till att hoppas det blir bra =)

Har dragit ner ytterligare på haldolen och det har funkat bra, jag sätter inte längre tilltro till att mediciner fixar allt, vill inte vara helt drogad och borta. Men vågar inte sluta helt som läget är nu runt mig, lite stöd är bra av mediciner men inte för mkt, min samtals kontakt och medicin delare säger att du är stolta/glada att jag kan hantera svängingarna utan att vilja sätta all tro och hopp till mediciner. Men får se hur det går, jag tror iafall att jag kommer klara det på ett eller annat sätt=)

Hade nästan glömt hur det känns att inte ha cp ont i axel och skuldra. Fick paraflex idag och jisses en tablett tagen och det gör mycket mindre ont visst jag känner av axeln men skuldran dödar mig inte.

Har sovit nästan hela dagen för jag orkar inte med verkligheten men för engång skull känner jag mig lite piggare  och bättre till mods trots att det är kväll, dom brukar alltid vara värst. Varit skönt och sova så tiden går utan att jag behöver engagera mig. Men vet att jag måste ta tag i det vet bara inte vad det är riktigt som tynger ner måendet nu. Men är jue sällan jag vet det så är inte förvånad.

Igår fuskade jag och satte upp adventsljusstakarna, såå mysigt nu jag som brukar hålla sten hårt på att max dagen före första advent får dom upp, men hade ork igår så var lika bra. Fixade om julgardinerna lite oxå för kappan bara kändes inte bra, så förra årets paneler fick rama in det så blev fint  trots olika röda nyanser.

Klockan var 16 innan första muggen kaffe blev intagen, kanske därför jag känner mig lite mera okej nu. Ska försöka orka se "aldrig mera fet" ikväll innan jag somnar, igår kväll låg  jag och kolla på Uppdrag granskning handlade om William Petzäll var intressant och se hur vården ,inte, funkar. Men tragiskt att nån ska behöva dö innan vården träder in. Dock var det för engång skull dumt med ett program utan reklam när man blir tok piss nödig halvvägs in i programmet:P

började känna mig rejält nere igår kväll, men oftast brukar det gå över till morgonen men känner mig som en påse skit ff. Tankarna är inte okej och vet inte hur jag ska stå emot dom...prata med B om det när jag ska hämta meds. Känner inte ens för att träna idag...men kan jue göra det hemma sen om jag inte tar mig till gymmet...är skönt och träna samtidigt som vågen pekar uppåt fast kläderna känns större..jaja muskler får vi hoppas.