Igår var sista A-L samtalet på en månad, nu har hon semester och samtalen lika så, kommer fortfarande hämta medicin hos B måndag och fredag och små prata lite då om det är nått som behövs, men inga riktiga samtal så att säga och hon har än så länge inte mitt fulla förtroende och jag säger inte vad som helst till henne, men jag försöker lära mig att behöver nått sägas kan jag säga det till henne också. För jag vet jue även att om det är nått viktigt så berättar A-L det för henne,båda ingår i min behandling och en del saker behöver båda känna till, plus att båda jue har tillgång till min journal så skriver A-L nått kan B läsa det, men jag behöver verkligen lära mig att uttrycka saker för B också, så denna månad med bara henne kan nog vara till nytta också, även om jag helt klart kommer sakna samtalen med A-L,men hjärn semester tror jag även kan vara bra.

i förrgår vaknade jag, eller för att erkänna redan kvällen innan när jag skulle somna kände jag att det började stängas ner uppe i kontoret, så när jag vaknade i förrgår stängde jag av alla ljud på mobilen kröp från sängen sent på förmiddagen till soffan och kedjetäcket och ägnade faktiskt hela dagen åt folks problem i Private Practice, jag kände att jag verkligen inte klarade av verkligheten,varken startade datorn eller kollade facebook i mobilen fören en kortis på kvällen. Fick faktiskt "guldstjärna" av A-L igår för att jag hantera dippen på det sättet ist för att göra något destruktivt, och även om jag själv har svårt och berömma mig för det så vet jag jue att det är mycket bättre sätt än hur jag gjort förut. Jag är dock lite för envis fortfarande och försöker klara mig utan theralen, även om det är det ända jag tar när det är riktigt jobbigt,men till slut kapitulerar även jag när inget annat funkar. Men kedjetäcket och cykla/träna bort ångest och jobbiga tankar, samt fokusera på annat funkar faktiskt, jag har mina strategier som funkar och jag är medveten om det. Så Jäjj för mig, jag lär mig och kommer framåt.

Jag har tom kommit till freds med att bli äldre och klokare, jag skulle inte vilja vara mig för några år sedan längre, jag kanske inte har så mycket här i livet, som jobb,hög utbildning,barn sambo och allt det dära, men jag har få men nära vänner som jag vet finns där, tre underbara katter och en familj runt mig som jag vet finns där. Det är nått jag uppskattar och allt annat kommer tids nog. Just nu är jag mest nöjd med att må så pass bra som jag gör och när det blir jobbigt, kunna hantera det på bra vis. Jag drömmer inte så mycket framåt, jag strävar efter min gråa svensson vardag just nu. Som både A-L och B säger, "LAGOM" är ett väldigt bra ord som vi i Sverige faktiskt är ensamma om att ha, för finns det nått annat språk som har det ordet? Nej, vi tre har då inte hittat nått än, men det är ett alldeles fantastiskt ord, Så kom ihåg det alla, sträva inte för högt, Lagom är kanon.

Detta har varit en minst sagt trist midsommar, men ändå helt okej.Jag har inte umgåts med en människa, förutom dom i boken jag läst ut, och dom i Private Practice, eller räknas dom jag "mötte" när jag var ner en snabbis på domus och handla lite igår?

Har varit nån form av magsjuk hela helgen i princip, var lite bättre igår fick iafall behålla det jag peta i mig, men på kvällen sa magen upp sig igen, men idag verkar den snäll igen. Har aldrig varit så glad för storpack Imodium på recept och att jag hämta ut sista asken innan receptet gick ut för ett tag sen som dessa dagar. Lite smått av en detox har det varit haha. Kan nästan se spår i govet över vardagsrums golvet från soffan till toa dörren av allt springande :P

Men men har jue inte varit så mycket sjuk sista den så får väl ta det. Men igår var jag så matt så jag knappt kunde stå på benen och var helt skakis. Tänkte först ta promenad ner på stan och handla, men insåg när jag bara kom utanför porten att det var dömt och misslyckas, så då var jag riktigt glad över att ha skaffat mig en bil. Är fortfarande inte vidare pigg, men det går framåt.

Det har således inte varit nån jätte lattjo midsommar, men jag hade inte planerat något annat heller så inget och hänga läpp för, hade planerat PP tittande och att jag fått ro och börja läsa igen är kanon. Beställt hem lite nya böcker dessutom, och hitta två "sommar pocket " på Domus igår, läste ut en Läckberg bok jag hade i hyllan för en stund sedan, men nja inte så impad hon hoppar alldeles för mycket mellan olika historier i samma bok även om man fick ett sammanhang i allt på slutet. Men den var okej. Nu läser jag Viveca Sten, har faktiskt inte läst nått av henne tidigare men får se vad jag tycker. Inte sett det som blivit tv serier heller än så länge.

Nu ska jag fortsätta med boken och ett halvt öga på friidrotten på tv.

Jag fick ur mig det hela för A-L imorse, hon vart inte arg, inte besviken att jag inte sagt nått som jag var så rädd för, vi prata om det hela och slutsatsen vart i det stora hela att hon mest vart ledsen för att jag är så elak mot mig själv som hon kallade det. Hon började kolla upp div saker och vi prata fram och tillbaka vad det hela bottnar i och hur vi/jag ska gå vidare, fick bara ett krav på mig fram till torsdag, då ska vi ses igen och kolla läget inför midsommar. Det känns okej. Men jag är ganska virrig just nu och tappar tid och rum till och från men det har sina förklaringar. Får se om hon har berättat om det hela för B tills dess oxå...jag gjorde det inte idag innan men "risken/chansen" är nog stor att hon gjort det, tror nästan det är hennes plikt och göra det. Så får se vad som händer på torsdag. Men jag försöker tänka på mitt motto som växte fram imorse (eller natt snarare) när jag inte kunde sova "Ny dag Nya möjligheter" Jag vill förändra även om jag skyddar mig med orden "jag vill inte, jag orkar inte" just nu. För egentligen vill jag!Jag är bara så förbaskat förbenat rädd för att djup dyka i det och bena ut all skit.

Direkt efter psyk gick jag till Erika och Anton och vi har umgåts hela dagen, varit så skönt och slippa sitta hemma med allt just nu och ramla neråt och grubbla och göra fel saker. Tack för att ni finns och är ni! <3

Imorn måste jag ta tjuren vid hornen och berätta sanningen för A-L jag har kämpat med att få ur mig det i ett par veckor, men jag har bara inte kunnat. Jag har inte berättat för Nån om det, det är det dära med att inte vilja ha det skrivet i text så det finns bevis som jag bloggat om förut. Finns en person som "typ" vet om det, men inte ens för henne kan jag erkänna det. Jag vet inte om jag vill erkänna det för A-L hellre imorn, men jag vet att det kan bli så mycket värre om det får fortgå. Gårdag kvällen höll på sluta i rejäl jävla katastrof men jag däckade innan. Jag försökte bekänna sanningen i ett mail till A-L men mina fingrar bara kan inte skriva vissa ord, jag vet inte om det är spärren att ha det skrivet som hindrar mig eller nått annat. Funderar på att skicka ett mail med bara texten "tvinga mig att erkänna sanningen" men samtidigt vill jag ha chansen att behålla sanningen för mig själv ytterligare ett tag om jag bestämmer mig för det. Jag vet inte alls hur jag ska göra, samtidigt som den kloka förståndinga Marie vet PRECIS hur fucking jag SKA göra. Varför kan jag bara inte vara förståndig och göra det rätta? Varför tvekar jag ens?

i 1½ vecka typ har jag gått på högvarv bokstavligen, haft nått och göra så gott som dagligen, farit som ett skollat troll hit och dit. Men som jag försvarade mig med inför A-L idag "det är jue roliga saker som jag vill göra" Men hon påpeka hårt och brutalt att även positiv stress blir negativ i längden. Sista två kvällarna har jag tok däckat tidigt, inte sovit jätte länge på morgonen men kraften på kvällarna har tagit slut. I lördags sov jag iofs länge, men ändå. Hade mailat A-L om vissa tankar och känslor i lördags, det har varit lite tufft med negativa tankar och impulser och hon "berömde" mig för att jag är så rakt igenom ärlig i mailen som vi kommit överens om att jag ska kunna vara där utan att det blir nå drama av det, en frizon där jag kan skriva av mig ist för att gå till handling med saker för det mesta. Det hjälper,absolut, sen pratar vi om det när vi ses. Men vissa saker får inte ens hon veta, ingen vet allt just nu. Jag försöker säga,skriva,gnysta det till vissa, men nått i mig håller det tillbaka. Det är min hemlighet, jag tror att detta inlägg ska få mig att puscha mig själv till att iafall maila A-L om det. Men jag vet inte om jag vill "outa" denna hemlighet än, vet inte om jag är redo. Men inte ens människor närmast runt mig som vet Allt om mig har fått veta detta. Jag försöker komma på varför jag inte kan säga det, men jag vet inte riktigt. Kanske för att jag pratar med dom flesta på skype,fb,sms och inte vill ha det skrivet i text så det kan finnas kvar. Eller så vill jag bara ha hemligheten kvar för mig själv ett tag till. Det är nog tryggast så. Men samtidigt känner jag mig som en påse skit som inte berättar det för A-L framför allt för att jag lovat henne att vara ärlig om allt. Jag försöker se framför mig hur hon kommer ta det när det väl kommer fram, för jag vet att det kommer fram, och hur hemsk jag kommer känna mig när jag väl berättar det för henne. Hur sabbat förtroendet kommer vara. Men...nej inte än.

Idag har det gått i ett, vakna 3.30, låg och gosa med Ozzy, kollade på tv i hopp om att somna om men 4.30 gav jag upp och gick upp, försökte återigen bygga den dära jävla ikea pallen men gav upp, drack kaffe, kolla på CM, nyhetsmorgon och morgonbestyr, hämta meds, prata med A-L hon hade fått ett mail, och påpeka som i rubriken "du är så jävla klok" för som vanligt "diskuterar" jag med mig själv i mailet, och jag har såna bra svar på mina tankar,  måendet och saker i livet. Jag lär mig mer och mer om mig själv och saker i livet hela tiden. Jag får fortfarande destruktiva tankar men i stället för att handla efter dom tänker jag igenom dom och vad som orsaker dom och hittar bättre lösningar. När vi pratat lite om det tog vi en promenad, när vi skulle skiljas åt och jag fick den obligatoriska pepp kramen kom pappa åkandes på väg till sin lägenhet, jag hoppa in i bilen, vi svängde ner till lägenheten bar in lite saker, sen mot V-ås och Ikea för att köpa lite saker han behövde. Bla en soffa, jag försökte få honom och köpa en skit snygg rosa soffa, men icket, det blev en grå ;) Sen massa andra saker han behövde. Och en del saker jag skulle ha, bla Äntligen en ny köksfläkt så jag får en med lyse.

Sen hem och bära in alla saker, att bära tre kartonger soffdelar och en karton köksbord med stolar gjorde helt klart att min axel talade om att jag lever. Var hem en sväng och hämtade saker, käkade lite, utfodra katterna sen över till Erika och Anton, drack kaffe, pratade med dom och Göran som oxå var här. (Är hos Erika och Anton nu) Ska vara här med Anton i natt medan Erika jobbar^^ Väntar på mitt kära CSI N.Y nu. Får se hur mycket jag lyckas sova i natt. Vill inte ta sömn medicinerna ifall Anton vaknar. Men en del kommer jag nog sova efter min tidiga morgon. Går det bra i natt blir det en natt till här.

Imorn blir det nog Avesta och Jysk samt ÖB med pappa och fixa lite mera saker. Ska nog köpa mig ett nytt vardagsrumsbord så pappa får ta mitt för han hittar inget han vill ha :P Men såg ett på jysks hemsida jag vill ha^^ Ikea hade Inget som nån av oss ville ha. Vi är jue lite kräsna och vill gärna ha det som inte finns ;)

Nej dags och ladda för CSI med mera vatten och fram med vindruvorna^^