Vid 5 i fredags morse satte jag och Sara oss i bilen och åkte mot Ullared, En lärdom vi drog är att absolut inte lita på en jävla gps! När det blev vägbyggen as hell i Mjölby balla kärringen ur och vi letade oss fram, ringde pappa och fråga vilken väg som var bäst, gick bra en bit sen blev det fel igen och vi fick ringa flera samtal om väg visning. Nästa gång en hederlig jävla karta!! Ullared var kul, men fanns inte alls lika mkt av allt som förut, speciellt trosor och strumpor och lika underkläder på barn och herr var mkt mindre av. Hemskast var att dom plockat fram julgrejerna redan!!

Efter vi var klara där, på ca 4 timmar lasta vi bilen åt lite mat sen åkte vi mot Göteborg och Camilla, försökte lita på gpsen för att hitta hem till henne, men helt plötsligt började kärringen skrika "vänster,vänster,vänster" vad som än hände så slog ihjäl henne och ringde Camilla så fick hon guida oss. Var suuuper mys och komma fram och få träffa henne igen!<3

På fredag kvällen bara pratade vi och halv kika på CSI Miami, Sara däcka dock vääldigt tidigt. Men jag och skruttis satt uppe ganska sent. På lördagen åkte vi in till stan och smurfa runt och träffade söta Ida en sväng. Var supre kul och träffa henne äntligen efter flera års internet prat=)

Efter lite vila och grejs gjorde vi oss i ordning och drack lite gott, planen var Gretas men jag kände inte för att ta mig in till stan och träffa massa människor, lite off. Så vi gick till kvarterskrogen men var helt dött så blev hem igen och bara prata och umgås. Igår hjälpte jag Camilla och städa innan vi åkte. Skulle träffat Linda och Oscar men Linda hade skrivit på fb mailen och jag fick inte fram det på mobilen, så blev inge innan vi åkte hem, vi ville åka i hyfsad tid oxå så det inte blev så sent innan vi kom hem och Sara hann umgås med barnen en stund innan dom skulle sova.

Jag däckade ganska tidigt igår efter lite små rosa och likgiltighetskänslor.

Vaknade idag och gick till Malin för lite samtal innan jag gick till Blåkulla och gosade på min prins<3 sen ner på stan och göra ärenden innan möte på FK, sen hämta Ozzy och hem. Färgat håret nu, aldrig mera färg från nutriss som jag använde sist, åkte jue ur på engång och klorvattent på sjukgymnastiken hjälpte nog inte till, badmössa där hedanefter. Nu sitter jag upprkupen i soffan med katter runt mig och boken och lite dövande dricka. Inte helt på topp. Men det går nog över. Blir kanske ett låst inlägg med mera detajljer sen.

FASADEN.

Börjat tänka för mycket igen tror jag. På hur folk funkar och varför dom är som dom är. Kommer inte fram till nått bra direkt tyvärr...men inte alltid man förstår sig på andra^^ Får börja säga till bättre när jag inte uppskattar nått så jag inte blir en dörrmatta igen nu när jag börjat lära mig säga ifrån. Men en del som man tycker mkt om ser man allt för lätt mellan fingrarna med men till slut tröttnar man...

Jaja får se vad som händer och fötter. Isolera sig från människor ett tag igen kanske? Eller sluta bry sig om hur folk beter sig och köra mitt eget race jag med se vad dom säger.

Vet inte om det beror på allt fysiskt strul eller att jag bara verkar springa på rötägg till folk, men känner mig nere och less på saker. Jag försöker bli bättre på att inte lita blint på folk men en del fångar mig och får mig att tro att dom är bättre än andra som jag insett inte är bra, men om och om igen verkar folk bara visa att dom ljuger,luras och gör saker för egen vinnings sak...

Men jag tänker INTE låta saker dra ner mig igen, jag är starkare nu och tar mig igenom det.Kanske bara behöver drutta ner några steg på stegen igen för att se hur långt upp jag kommit? Varit äckligt trött sista dagarna på ett sätt jag inte känner igen, huvet är inte sov trött men kroppen väger bly, och jag tappar inte bara hår på huve längre ögonbrynen och ögonfransarna har börjat falla av..får nästan hoppas allt beror på sköldkörteln så jag kan få hjälp med det och bli piggare och orka mera.

Besöket hos sjukgymnasten gick väl bra, hon undersökte min axel som strulat länge nogrannare nu och klämde och drog hit och dit. Axel kulan ligger på nått vis breve kapseln eller vad hon pratade om, fattade inte riktigt. Men ska få börja med vattengymnastik för både axeln och hela bålen nästa vecka, samt att hon skulle få läkaren att skicka remiss till röntgen idag. Hon trodde jag skulle få komma på röntgen inom 2-3 veckor.

Har dock något ROLIGT och se fram emot:D Den 31 drar jag och frugan till Ullared sen vidare för en helg i GBG med fina vänner. Det ska bli grymt kul! Bara vi och ta hand om oss själva=)

Förra veckan berättade Malin att hon ska sluta på psyk här i höst, ja eller till och börja med vara tjänstledig ett år, hon har fått ett annat jobb under en tid. Men till skillnad från när hon gick på föräldraledighet tog jag det inte så hårt och vart ledsen. Jag sa som jag kände till henne att det känns okej och nästan bra, vi har gått igenom så mycket svårt och tufft genom åren, och nu hade vi redan pratat förut om att dra ner på samtalen och det samt att jag då får gå hos en annan känns lite som ett avslut på alla dåliga år och en ny start. Jag kommer givetvis sakna henne för med henne kan jag prata på ett helt annat sätt än med nån annan jag träffat inom psykiatrin.

Men om jag ff skulle behöva gå där när hon kommer tillbaka vill jag nog börja hos henne igen. Och man vet jue inte vad som händer i framtiden. Jag tänker dock inte på att det ska gå åt helvete igen så mkt numera. Det känns Bra och jag känner mig stark. Men att helt avsluta nu är nog inte så bra ifall det är nånting som behövs pratas om ibland. Men glesare med samtal och kanske slippa hämta medicin så småning om, med tanke på att jag bara har en sort. Är planen. Förstår dock oxå att dom inte vill släppa mig helt redan, är "bara" tre månader medicin fri nu, ja eller igår var det. Det är inte så lång tid men för mig känns det som en jätte lång period. Bara att det gått 4 månader sedan sista intoxen känns som flera år med tanke på hur ofta det var förut. Men jag har bara bevisat för mig själv, och andra att allt kan ändras bara man själv vill det=)

Tidigare i veckan fick jag förfrågan av en reporter på Fagersta Posten som hade läst min blogg, hon undrade om jag ville ställa upp och göra ett repotage om hur mitt liv varit tidigare och hur det är nu. Tänkte att det kan jue vara en bra sak och göra främst för att låta andra veta att det kan gå från att vara totalt mörker till att man kan må bra fast man helt tappat tron på det. Fått en hel del peppande glada kommentarer från folk som tycker det var bra gjort att ställa upp på det sen flera som blev glada av att läsa hur bra man kan må trots många års helvete. Lägger in länken för er som vill läsa. Är ungefär samma som i tidningen fast där var det ett par bilder till men texten är exakt den samma.

www.fagersta-posten.se/narakara/1.1725177-marie-har-varit-helvetet-och-vant

Då var det dags då...jag har mått oförskämt BRA i nästan tre månader. Och nu då? Jo kroppen känner visst av den dära tre månadersperioden som var förut. Tänkte tillbaka på intuberingsvändorna i fredags av nån anledning och tänkte på ny överdos men resonerade mig själv igenom det och somnade. När jag vaknade på lördagen var det bortblåst mådde bra hade en bra dag och lika söndag. Men på söndag kväll kände jag mig lite nere och olustig. Somnade ganska tidigt och drömde om och om igen hela natten att jag tog överdos, första drömmen var så verklig så när jag vaknade trodde jag att jag låg på sjukhuset. Fick titta runt mig och hålla lite i Ozzy som låg breve mig för att fatta att det bara var en dröm. Somnade om igen efter en stund sen drömde jag ungefär samma dröm flera gånger till men utan att vakna emellan den bara började om. Kände mig ff nere när klockan ringde och inte alls okej.

Som tur var hade jag tid hos Malin på morgonen så vi pratade igenom det och vad det kan betyda, vi kom fram till att även om jag mått väldigt bra ett tag så finns ff dom gamla "vanorna" i bakhuvet och det kanske var huvets sätt att hantera det hela genom att låta mig drömma om det ist för att genomföra det. Jag hoppas att det är så..

Malin tog även upp om jag var mest rädd för att mina nära skulle bli besvikna om jag fick ett bakslag eller jag själv, efter lite prat fram och tillbaka om tankar och känslor kom vi fram till att jag själv som vanligt är min största kritiker. Både hon och dom runt mig har talat om flera gånger att om jag skulle få ett bakslag blir dom inte besvikna, men ibland känns det som att folk väntar sig att jag ska göra en intox för att det "är jag". Men det är nog mest jag själv som tänker det och efter att länge ha vägrat tro att det kan rasa för att det gått så bra så har jag börjat inse att något Kan hända och bara tanken på det för mig att dömma mig själv.

Men Malin sa att hon tror att även om jag skulle göra en intox så behöver det inte betyda att jag rasar tillbaka på noll och gör om det om och om igen, utan att om det händer kanske jag numera kan prata om det bättre och tänka igenom saker runt det och se att det går och komma vidare framåt igen men att det jue blir några steg bakåt. Ska vila idag och har tagit min Första vb theralen sen jag slutade med mediciner. Tvingat i mig hemmagjord sallad fast jag har noll matlust. Men fuckar jag upp maten blir allt värre Det har jag lärt mig.

Om jag säger att tankarna inte finns där bakom så ljuger jag.