Sovit ganska bra i natt men tog sömntablett igår för att vara säker på att somna och sova för jag kände att nått var i antågande. Gränspyskos eller mega ångest vet jag inte men jag smet ifrån det. Bara hoppas det inte kommer tillbaka idag. Men känner mig lite låg och har mega huvudvärk som ska dödas med kaffe och en panodil. Har ingen direkt lust och göra nånting knappt kolla på CSI mest för att det börjar ta slut på det.

Var ner och hämta medicin före 9 Gunn mötte mig i dörren med andra dosetten färdig delad för hon skulle ha telefonen så hon hade bråttom. Hon fråga om det var okej och sa att det var under kontroll hade ingen lust och stå i dörren och prata. Men jag löser nog de hära också. Har jue prat tid på måndag så. Ska lägga mig i soffan nu och glo på tv och dricka kaffe försöka hålla ångesten borta. Jag tror min prat vän på qx har rätt jag tar ut mig i att vara för snäll.... Men det är sån jag är jag lär bara lära mig hantera det. Och nu har jag varit oskyddad ett tag med att själv behöva hjälp. Jag ska inte behöva hjälp det är jag som hjälper andra!

Och som en käftsmäll anlände 3 veckors utebliven ångest i ett svep. Tack för den televerket. Jag kände på mig redan i morse att nått var på gång men fick inte fram det när jag satt hos Gunn för jag kunde inte sätta fingret på vad det var men har känt mig små konstig hela eftermiddagen och inte riktigt kunnat fokusera på CSI och inte orkat ta mig för något. Sen kände jag bara hur det började krypa i hela mig och så sa det pang. Hade så klart glömt ta mina kl 14 mediciner också så petade i mig dom och en oxascand från nödfalls förrådet. Sitter och försöker andas lugnt och fokuserat och hålla mig samlad och tänka bort ångesten och allt som kan göra den värre, typ att FK inte har fattat nått beslut som dom ska för att dom "inte hann med det förra veckan" så det kanske blir denna vecka ist. Att jag ska till V-ås och kolla magen imorn se om jag lär tömmas på vätska eller om det är nån blödning. Så det inte blir nån Umeå resa. När saker inte blir som dom ska vara rasar det lätt för mig och jag tappar fotfästet och måste försöka samla mig igen. Sen börjar jag kanske slappna av mig efter operationen nu när det gått ett tag. Men ska försöka komma igenom denna ångest attack utan några dumheter. Håller mig fast i soffan med vatten och kaffe tills det ger sig.

Eller så går jag och lägger mig under bolltäcket en stund. Kanske en bättre ide.

Igår kväll blev det en tur till akuten i Avesta efter att jag pratat med 1177, upptäckte på eftermiddan när jag duscha att nedre delen av buken var svälld och öm vilket den inte var tidigare på dagen. Och har jue haft lite feber sen i onsdags och var yr i huvet där frampå kvällen så hon jag prata med på 1177 rekomenderade mig att åka in dit och kolla upp det. Så pappa skjutsade över mig, fick ta snabb sänka sen prata med en läkare som klämde och kände på mig. Han kände att det var varmt och hårt på höger sida men han kunde inte säga så där på rak arm om det pågick nån inre blödning eller var nån vätske ansamling för det var inte hans område, men han kunde lugna mig att det inte pågick nån stor blödning iafall och snabbsänkan var okej. Så han skulle skicka remiss till kirurgen i V-ås att dom skulle höra av sig med en tid dom närmaste dagarna för nogrannare kontroll hos nån som vet hur det ska vara. För höften på höger sida var väldigt varm och röd. Och jag är öm fram på buken och det stramar och drar ut på sidorna till höfterna. Men än idag har inte V-ås hört av sig får se om dom gör det senare.

Sen är det vardag på psyk igen Gunn är tillbaka idag, ska bli skönt, men vi lär väl mest prata om och kring operationen nu, fick jue tiden efter att hon gått på semester så hon vet inte att jag är opererad nu om inte A-L skvallrat tidigare idag för hon är också tillbaka från semestern idag, träffade henne på coop i lördags hon kastade sig om halsen på mig och frågade hur det gått efter att vi pratat dagen efter operationen så berättade hur det blev med komplikationer och så. Hon är så söt och närvarande hon är en bra skötare där hade inte hon ledit gruppen hade jag nog inte fortsatt i höst. Varit tveksam på hur jag ska göra ändå men ska nog ge det en chans får se hur dom lägger upp det.

Får se hur det blir med min Umeå resa också beror jue på när jag får komma in till V-ås på kontroll nu och vad dom säger om magen om jag måste hålla mig hem i kring i fall det händer något eller så.Vore trist och få avboka men hälsan går jue forst och åker jue inte direkt till grann staden=/ Men får väl åka senare annars. Men vore kul och få gå på förlovnings festen.

Nej nu ska jag göra mig klar för psyk och vimsa ner dit yr i huvet och allt.

Läste nyss Saaris senaste blogg inlägg på http://dissociativ.blogg.se/ hon skriver riktigt bra och jag började själv fundera på det dära om att föräldrar vet eller inte vet att man mår dåligt, jag vet inte om mina föräldrar anade något före dom fick se mitt första bryt, jag var nog över 18 när jag fick en sån stark ångest attack när jag skulle iväg och jobba på mitt extra jobb jag hade utöver skolan, jag skar mig och låg i sängen och skrek av ångest så både mamma och pappa kom farandes upp på övervåningen till mitt rum och undrade vad som stod på, då hade jag mått dåligt några år men gömt mitt mående vad jag trodde iafall. Mamma torkade rent mina armar och blev jätte upprörd och undrade vad som hänt. Pappa ringde jobbet och sa att jag inte kunde komma men vi pratade aldrig direkt om vad som var fel och hur länge det pågått men efter det hade dom nog lite mera koll på mig och det hände igen några månader senare att jag blev helt förstörd och pappa fick ringa och sjukanmäla mig. Då i samband med lucia och jag fick min bil uppeldad som jag fått av pappa bara två veckor tidigare nå snorungar gick in på gården och tände eld med aceton och jag vaknade på morgonen av värsta smällen och bilen stod i lågor. Jag gick till skolan sen hem och var i chock och skrek och slogs med mig själv och satt ute i snön bar fota sen kom mamma hem och hittade mig i duschen med kläderna på. Jag kände mig personligen träffad fast ungarna säkert bara tog en bil för dom försökte med grannarnas oxå men brandkåren han släcka den bilen.

Sen ett år senare bra precis fick dom vara med om mitt första självmordsförsök efter det har nog mina föräldrar aldrig släppt taget om mitt mående vi pratade inte riktigt om det förens för några veckor sedan när vi hade möte med Gunn men jag vet inte hur mycket mera dom förstod då heller men det har varit många år med självskador intoxer och in och ut på psyk och vi har aldrig riktigt lärt oss prata om det för i min familj pratar man inte känslor och mående. Mamma säger varje gång nått händer att hon hoppas det är sista och att jag ska bli "bra nu och botad" typ men tror det börjat gå upp nu att det antagligen är en livslång kamp nu. Men Hey jag har klarat mig sen februari/mars nu! En lång period för att vara mig.

Men förståelse hur det är kommer vi nog aldrig komma in i. Men jag fixar det också jag har så många fina vänner runt mig.

Har inte blivit nå bloggande på några dagar för jag har inte orkat med det eller haft tid. I söndags morse blev jag väckt av telefonen när pappa ringde och berätta att mamma låg på sjukhuset i V-ås för hon hade ramla i golvet på natten. Hon hade fått fult sår på vänster arm och hela den armen var blå men inget brutet och vänster ben hade fått sig ett fult sår. Och när hon slår sig blir det oftast illa för hon har så skör och tunn hud. Så hon ligger ff kvar på sjukan för att dom ska se så såren börjar läka. Så när han ringt och väckt mig med det beskedet var det att upp ur sängen och kasta på sig kläder så åkte vi dit med grejer. Sen på vägen hem lunchade vi på Ikea på pappas intiativ, han har börjat gilla maten där han som hatade Ikea förut:P Han är barnsligt förtjust i att man får ta hur mycket dricka man vill;)

När vi kom hem och jag varvat ner kom världens ångest så jag la mig under bolltäcket i soffan och kollade några avsnitt Greys Anatomy tills det gav sig.

Igår var jag och pappa på Fornaboda utanför Lindesberg på trav.Satt ute i solen hela eftermiddagen och tittade på folk och spelade på nån häst i nått lopp men inga stora summor och vann en ända gång och då 17 kr:P Men det var trevligt men jag var trött när jag kom hem, var på blåkulla först innan jag fick landa hemma också och grillade revbenspjäll med pappa, och så tog jag hem Ozzy för han envisas med att väcka pappa på mornarna nu när inte mamma är hemma:P

Imorse var det att kliva upp kl 5.33 och göra sig klar för 6.30 åkte jag mot Örebro med Shero för han skulle skriva teori provet. Kom hem därifrån vid 12.30 hann gå på toa och fylla på vattenflaskan så bar det av mot V-ås med pappa för att hälsa på mamma. När vi kom fram dit ringde dom upp från Uppsala hade pratat med en därifrån på morgonen men då hade hon inga besked så hon skulle luska i det och återkomma, hon hade ingen tid åt mig ff när hon ringde men jag bar inlagd i datorn nu iafall och hon visste att fram till midsommar var det mest akuta operationer för dom hade många såna, men om det blev nått återbud eller nån lucka så skulle dom ringa mig med kortvarsel. Annars siktade dom på att få tid efter midsommar, men när visste hon inte men sa att jag skulle inte planera in något så dom kan ringa med kort varsel. Så nu är det bara att vänta vänta och vänta på att dom ringer och säger "kom hit" och jag kan sätta mig i taxin på studs fan. Blev små depp över att inte få nån tid men som Sara sa, det är snart midsommar så det kanske inte behöver dröja så länge. Men vore så mycket skönare och ha ett datum och sikta på.

Nej fan nu ska jag dricka mitt kaffe och sätta mig på balkongen en stund. Helt mör i huvet.

Fick veta när jag hämta medicin att läkaren beviljat mig nitrazepam vid behov det var skönt, så hämtade ut dom efter att jag varit på möte på FK, jag frågade Gunn om det inte stod "hämtas och handas av ssk"  på receptet för läkaren brukar skriva så. Men hon var helt säker på att han inte skrivit så denna gång, men väl på apoteket så stod det såklart det, så hon på apoteket ringde psyk och fick godkännande att jag fick hämta dom. Så ska jag lämna in dom i eftermiddag. Och självklart hade han skrivit en förpacknings storlek som inte ingick i högkostnadsskyddet så fick betala för dom. Men ska receptet förnyas sen får han fan skriva den storleken som ingår, dom förvaras jue ändå på psyk. Tänker inte betala massa för nått jag kan få gratis. Men nu kommer jag säkert sova bra bara för att jag har piller vid behov. Men får inte ta dom så ofta för läkaren gillar inte kombon concerta och benso. Men vid nödfall går bra.

Mötet på FK gick också bra, hon uppdaterade nån plan som var sen början på 2009 men det mesta stämde sen visade hon vad hon skrivit till aktivitetsersättningen och har jag tur är den godkänd och klar inom en vecka och har jag otur tar det flera veckor med semetrar hos dom som bestämmer och sånt. Men jag håller tummarna för att det går fort=) Vore skönt att få det klart, hon skulle skriva att jag skulle få för 2 år till också.

Nu blir det dricka upp kaffet sen diska. Borde äta också, köpte en modifast bar på apoteket för att det var mellanmåls dags, dom är verkligen inte höjdar goda!