Det känns som att nån tar luften det är meningen att jag ska andas, jag sitter som på paus och bara väntar på att få sova. Jag orkar inte andas känner mig gråtfärdig och allmänt nere. Och egentligen vet jag att det nog mest beror på att jag missade lunch medicinen och tutade och körde ändå sen kom hem och varvade ner och kroppen och hjärnan hann ikapp varann. Imorn får det bli en lugn dag med bara medicin hämtning. Jag blir så fruktansvärt less på att behöva vila så fort jag gör nånting, vad det än är jag gör stort som litet, men jag får nog inse att jag och all form av stress positiv som negativ är dåliga kombosar. Jag gör något som tar på krafterna sen lär jag tanka ny energi.

Pratade med A-L om det igår och som hon sa, "jag ska gå på och vara rakt på sak, du kanske aldrig kommer kunna jobba heltid eller ens jobba alls, ditt liv kanske går ut på att leva ett fungerande vardagsliv utan berg och dalbana och destruktivitet" Det är hårda ord men jag vet jue att hon har rätt, bara planerade möten med AF och kolla arbetstränings plats satte jue igån en jobbig process i mig för jag kräver så mycket mera av mig själv än jag klarar av. Även om jag börjar bli bättre på att lyssna på kroppen signaler och vila mellan varven.

Nej nu börjar detta spåra ur och bara sväva iväg tack och adjö.

Jag har haft en fin helg, och även denna dag tror jag kommer bli fin. Men jag känner att jag inte har så mycket energi som jag skulle vilja ha. Allt kommer i kapp mig och jag måste bromsa mig själv, men när man gör roliga saker som man mår bra av och har kul är det fane mig inte lätt och bromsa sig själv! Det finns både positiv och negtiv energi i allt.

I fredags var det restaurang middag med pappa,Magnus och Ulrika "firmamiddag" var trevligt, rätt god mat, förutom dom bitar i min entrecoe som var som tuggummi :p Så fick vi så mycket mat så man inte på långa vägar kunde äta upp allt. Till efterrätt skulle jag och Magnus dela på en friterad banan med glass, slutade med att den dära efterrätten åkte runt mellan oss alla fyra på bordet ändå blev det kvar haha. Men trevligt var det, och lite planer för julen styrdes upp, Alldeles för nära till jul! Men tror det kan bli en rolig jul i år med nya inslag:)

I går var jag till Färna och åt julmat, ja redan;) Med bror Fia och hennes famij, sen gick vi på Färna julmarknad, jag hade aldrig varit där innan, gud vad folk det var men mycket fint och titta på och hade jag haft råd hade jag hon handlat alldeles för mycket smycken så tur inga pengar var med haha.

Kom hem efter en kanon dag, var förbi Erika och Anton med en påse kläder Anton fått efter Jeppe, var lite social med dom sen hem och tvärdäcka långt före 21. Vakna vid 6.30 kollade "Så mycket bättre" på tv4play sen däckade jag igen och vaknade vid lunch nu ska jag strax över till Louise och fika med henne och Erika och barnen :)

Sen blir dagen lugn trött och små nere och orolig men jag kan inte  förvänta mig att vara på topp redan efter 5 veckor på psyk och nya medicin inställnigar som troligen inte är klara än heller. Får hoppas jag får träffa läkare på psyk här snart för dom skulle skicka åtgärdsförfrågan från V-ås hit om det när jag skrevs ut för var lite mediciner som inte riktigt gick ihop.

Nehej dricka upp kaffet och borsta tänderna och snart vandra över gatan:)

Jag gör inte så mycket, vilar,ser csi:ny dricker mitt eget goda kaffe efter "psyk-kaffe" i 5 veckor. Men idag har jag både tagit tag i disken och nu har jag party i tvättstugan för att få lite rent,jag vill inte göra för mycket för att köra slut på mig själv utan säger stopp och okej till att ligga i soffan och vila. Knaprar mina piller enligt ordination för att inte falla. Jag gillar inte riktigt att dosetten är så välfylld men jag vet att vi kan trappa ner en del igen när jag varit stabil ett tag.

I helgen händer lite kul saker faktiskt, först "firma middag" imorn i Krylbo med pappa,Magnus och Ulrika, nått som tydligen varit på tapeten sen pappa sålde firman, jag får köra och vara med för att jag oxå varit involverad i firman :) Sen på lördag blir det en tur till Färna och hälsa på där och få lite god mat och gå på Färna julmarknad, har aldrig varit på den faktiskt så ska bli kul, men bäst blir och träffa familjen där <3

Nej nu ska jag ragga upp mera kaffe och kika på "extreme makeover wightlose" tills tvättstugan kallar igen.

Det blev nästan 5 veckor bakom dom låsta dörrarna, en lyckad en mindre lyckad perimission och lite annat skit innan jag kom hem, ja plus en ändrad och tyvärr,påfylld medicinlista. MEN Nu är jag hemma i min soffa, ja eller varit sen lunch,men kikat csi sen sovit med mupparna i soffan, StellaBella är nästan gosigast av dom.Tror Ozzen är lite orolig att mamma bara är hem och vänder igen, men lovat honom att nu ska mamma vara hemma bara iväg kort svängar.Som A-L dejt imornbitti. Mkt och ta i kapp där, hon har pratat med avdelningen medan jag varit där vet jag men jag har inte pratat med henne.

Är grymt trött av alla mediciner men hoppas på att kunna minska ner dom lugnande så småning om men avdelningsläkaren tyckte jag skulle behålla dom ett tag som stöd hemma och det har han nog en poäng i. Lika jag frågade honom om vi inte kunde minska cicordinolen eftersom jag inte varit gränspsykotisk på länge, då fick jag motfrågan "det kan inte vara så att du slipper gränspyskoserna just för att du tar den nu?" Så fick väl ge honom rätt där och behålla den. Sen kommer han tydligen komma ihåg mig som patienten som bad om lergigan ist för sobril,men varför äta nått som inte funkar när nått annat funkar? Visst finns många som benso funkar bättre på men som läkaren tom sa åt mig "många vill jue ha den bara för att det är just benso"

Nej nu ska jag kura ihop mig i soffan igen och gosa med valfri mupp, man blir trött av att komma hem till lugnet utan pratande människor i varje hörn och bara få rå om sig själv.Blir nog tidig kväller i kväll på Promillehill.

Kan inte ångesten och depressionen flytta vidare nu? Känner mig färdig med båda två...Finns väl nån annan som kan ta över..okej att man inte ska önska att nån ska få må såhära, men Jag är less på det nu, vet inte hur jag ska jaga  iväg det. Idag har jag sovit sovit sovit, inte orkat vara vaken. Nu försöker jag med hårinpackning för att pigga upp mig och kaffe. Men helst skulle jag bara lägga mig igen. Men jag kan fan inte bara sova men ibland är det bästa lösningen. Men nu ska jag hålla mig vaken ett tag.

Imorn meds hämtning och A-L samtal. Gjorde iafall en hemläxa från i fredags, tror jag fick nån mera men en kommer jag inte ihåg. Mitt minne har blivit guldfisk sen jag började med alprazolamen och enligt B kan den ge mera ångest, varför ger dom mig en ångest medicin som kan ge mera ångest? Fast iofs har det blivit bättre. Men mellan morgon och sen eftermiddags dosen kan det bli ett helvete...Detta är inte kul längre.

Jag har börjat öva mig i att säga nej till saker när jag inte orkar, till vissa personer har jag kunnat det tidigare, såna jag känner mig trygg och ärlig med tror jag det handlar om, men i mångt och mycket har jag svårt och säga nej när jag tagit på mig att göra saker eller om jag blir tillfrågad att göra saker, jag vill vara alla till lags och alltid ställa upp. Men även jag har fått börja inse att jag inte kan orka med allt och allting hur mycket jag än vill och försöker. Men jag är så rädd att göra folk besvikna eller arga,ledsna,sätta andra i skiten så jag kör på ändå men på bekostnad av mitt eget mående så jag sen ligger där och panikångest skakar så det värker i hela kroppen och jag knappt kan hantera stunden jag är i. Både B och A-L har kört hårt med mig i veckan på att säga nej och tänka på mig själv, och framför allt inte lova att göra saker utan säga mera "jag lovar inget men om jag orkar och kan så kan jag göra ditten och datten men det beror på hur jag mår Då den dagen och stunden" Och det tror jag kan vara ett bra sätt, istället för att känna att jag ställer till problem.

Samtidigt börjar jag lära mig att allt inte står och faller med att jag inte orkar med allting, men jag är så konflikt rädd och som sagt rädd att göra folk besvikna, men jag Måste Måste Måste sätta mig själv först. Jag och A-L pratade om min rädsla för att inte fixa att arbetsträna just nu igår när vi fikade och jag kom fram till att jag nog lever i den världen där jag tror att jag måste orka jobba lika mycket som jag gjorde innan jag blev sjuk, men HALLÅ jag jobbade mycket mer än heltid kom vi fram till och dels, hur många "normala" människor orkar det i längden, sen jag med min psykiska skörhet, som det så fint heter, hur ska jag kunna ha dom kraven på mig att orka det? Jag måste tänka om och efter nya begräningsar i vad jag kan klara av där.
Se efter i rödljuset om jag kör på grönt ljus, gult ljus eller rött, och där efter hur mycket jag orkar. En krånglig historia men med rödljus förklaringen fick A-L Mig att se på ett sätt hur mycket jag orkar för stunden och om jag ska bromsa eller kan gasa på.Jag har inte lika mycket energi och ork som alla andra och det måste jag acceptera.

Jag är totalt under isen stundvis, men så kommer det stunder när jag känner "nej fan jag klarar det denna gång oxå" Och jag Vet att jag klarar det, men som sagt stundvis känns det riktigt mörkt. Men små ljusglimtar får mig att orka en stund till. Men det blir mycket vila nu och samla energi och kraft. Tror en del av den både fysiska och psykiska tröttheten kan bero på feretin brist igen, så ska snart upp och lämna prover för det, pratade med läkaren igår, först sa han att värdet var på 40 i juli så det jue var bra, ska ligga mellan 10-200 men då sa jag det att det kan sjunka riktigt fort på mig, så kollade han gamla prover och sa att en gång, vet inte inom viken tidsram men det hade sjunkit fort från 225 till 5 så var ingen snack om att jag skulle ta nytt prov. Om deppigheten och all trötthet kan bero på det vore jag själa glad, om inte annars är det nog läge och börja med anti depp medicin igen har jag disskuterat med A-L. För gå på xanor vägrar jag göra nån längre tid så beroende framkallande som det är. Men just nu ger den mig ett andningshål och lite ork att ta tag i livet.

Fick ett leende igår, Anton och Erika tyckte jag skulle följa med och vara matsällskap när dom käka på Tre kronor, så hängde på och när jag kom ut till bilen säger Anton det första han gör "vi glömde jue dig Marie" bara en sån sak värmer enormt just nu. Sen önskade han sig vaniljfudge godis, så jag var in och handla det åt honom för jag ville oxå ha godis, minns inte riktigt vad han sa när han fick godis påsen men nått i stil med "nu var du jätte snäll" Gäller att ta vara på tillfällen när jag orkar umgås med människor som ger mig ljus. Men annars ligger jag mest i soffan och lyssnar på musik eller kollar på CSI när jag orkar.

Igår orkade jag köra ett träningspass hemma, hade ont i axeln så kändes att det behövdes även om jag har tillfälligt träningsförbud för det tydligen kan ge ökad ångest, även om en del säger att träning är bra för ångest? :S Men gjorde det iafall, och en ny övning för ben och mage som jag läste om i en av mina hälsotidningar, så nu känner jag att jag har magmuskler :P Sen gick jag en 30 minuters fjuttig promenad efter att jag hämtat meds hos B, och kom hem helt slut både fysiskt och psykiskt. Men var skönt och ha lite energi att röra på sig.

Nej dags och göra mig klar för att gå och köa på labb och hoppas hinna lämna prover innan psyk, Alla i stan brukar ska lämna prover på morgonen och jag måste köa där på morgonen för mitt prov lär tas före 10.00

Jag börjar med att klar göra en sak. Detta är MIN Blogg. Jag skriver Precis vad fan jag vill, hur deppigt och livlöst jag vill. Den som inte vill läsa behöver inte läsa. Detta är min frizon för att tömma ur mig det jobbiga i stället för att leva ut det destruktivt!

I torsdags bar det av till Mantorp, det var rätt kul, men livsglädjen finns inte riktigt där, men jag väljer och tro att jag är ganska bra på att dra på mig den dära jävla masken och spela glad och positiv. Jag orkar liksom inte släppa in folk IRL och förklara och berätta. För det mesta kommer bara sanningen fram när jag sitter hos A-L där kommer tårarna sanningens ord och känslorna, ja och när jag skriver som här. Jag har verkligen inte mycket ork till saker och emellanåt vill jag bara lägga ner allt. Men som titeln på en av mina favorit böcker heter "Jag vill inte dö, bara inte leva" Så jag lever som i en gråzon just nu och bara flyter med och sover mycket, gör inte så mycket och bara är. Tar en stund i taget och säger nej till mycket. Jag måste ta mig igenom detta på mitt vis. Det kanske inte är "ditt vis" men det är mitt och så länge det inte sker destruktivt så är det okej. Det vet jag och även om jag kan bli sur på mig själv för att jag inte orkar allt jag vill och borde så är det Okej. En dag, en stund en minut i taget.