Runt lunch började jag frossa och kände mig tung i kroppen, feber trots panodil, när jag lämnat Camilla vid tåget åkte jag och handla det allra nödvändigaste, typ toapapper :P

Sen hem och däckade i sängen med Stella, hon låg breve och knuffades och spann. Varenda jävla led i kroppen började värka, tog en diklofenak och efter ett tag blev jag piggare, men känner mig ff inte helt som människa. Men det vänder nog. Vill nästan påstå att det var tårarna och samtalet på psyk som satte sig fysiskt för att jag faktiskt inte vågar hantera det hela psykiska biten, jag är bokstavligen livrädd för vad som kommer hända när jag släpper på känslorna, men A-L säger att om det bara är hos henne jag kan gråta så får det vara så. Men hon påpekar oxå att hon finns där om jag behöver henne, och så boka vi in en ny dejt på fredag, följa upp veckan och förbereda helgen, samt checka av hur läkarsamtalet jag ska ha på tisdag gick.

Det är mycket tungt just nu men jag griper efter halmstråna med ljusglimat , men den största ljusglimten är inte ens ett halmstrå den är så mycket mer och större och får mig att le och vilja framåt. Du vet vem du är <3

Nej nu ska jag vila lite så jag orkar se Ullared och CSI ikväll.

Puss på er

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

På söndagkväll läggs jag in,magen har krånglat som f-n fått byta diet ett par gånger,men på inskrivningen träffade jag en underbar ssk som hållit kontakten med mig och hittar alternativ när magen jävlas. Hon stöttar finns där och gör mig lugn. Förber...

Idag påbörjade jag mina 3 veckor med modifast inför mag/tarm operationen som blir av den 13 april,ska på inskrivning och info vad som kommer ske nästa vecka. Dock vet dom nog inte själva helt vad som måste göras fören dom öppnar,som jag och B sa idag...

Jag börjar bla se det positiva i saker ist för det negativa som jag är så "bra" på,A-L har verkligen fått in mig på rätt spår,framförallt tror jag för att vi börjat arbeta med ett material som handlar om känslor,våga känna alla känslor men framföral...

Idag är det 2 år sedan mamma dog,och jag tror först nu jag kan säga "du var en dryg krävande sur jävla kärring Men jag saknar dig ändå!" Hur jobbigt hon än hade det och hur mycket hon än tärde på mitt mående så saknar jag henne. Hon var ju min ända m...

I torsdags ringde kirurgen,som jag var inställd på skulle säga att inget är fel och vi gör inget åt att du har ont och svårt att både få i dig och behålla mat. MEN han började typ med att säga att jag måste opereras för jag har en vridning i tunntarm...