Har dragits med rejält tilltagande ångest i flera dagar och igår kväll vart jag nere,deppig och bara less orkade inte med världen, kände för att ge upp, men inte som i en intox-flykt,eller ta livet av mig. Kändes Jätte konstigt att må skit men inte direkt få tankar på att intoxa. Jag stängde av datorn och ljudet på mobilen och bara låg under kedjetäcket och kollade på Melodifestivalen,tillät mig själv att känna mig liten och ynklig men för den sakens skull inte göra något drastiskt, Malin (min förra psyksamtalskontakt) sa alltid att tankarna är inte farliga det är handlingarna, men jag kände inte ens dom dära intox-sug tankarna. Jag bara vilade i att ha en dålig kväll och låta det gå över. Det känns så nytt mitt nya tänk. Men dom senaste veckornas samtal på måndag mornarna hos A-L har faktiskt gett Bra utdelning och jag känner mig själv och mina tankar på ett helt annat vis. Jag vill inte sluta i ett missbruk med intoxer, det har varit en stor del av mitt liv alldeles för länge.

Att jag nu oxå troligen har alla magsmärtor pga olika av mina psykmediciner känns både skrämmande och skönt att ha kommit på, skönt för att vi kan ta bort dom och smärtorna kanske försvinner, skrämmande för att jag inte vet hur jag mår om nått tas bort och nått annat sätts in. Men jag vet att jag har bra stöd av både A-L och B i det hela så det kommer nog gå bra. Jag har accepterat att jag kommer behöva äta mediciner för att fungera i vardagen, då gäller det bara att hitta dom som funkar både psykiskt och fysiskt.

Nu ska jag prata vidare med min tant på skype och känna mig nöjd över att jag tog mig på en 50 minuters promenad trots skrikand smärtor i kroppen och yrsel. SÅ härligt väder idag, man mår så bra av att solen Äntligen kommit!

Idag har det inte kommit i mkt näring i mig, ångesten över det läkaren proppagera för igår och "ät INGA kolhydrater men ta en grov smörgås till frukost, ät Inga mjölkprodukter men ät yoghurt ist för näringsdrycker" och inge frukt har slagit stopp i mitt huve, det lilla jag lyckats få ner förutom kaffe te och light saft (som man oxå blir tjock av) har jag kräkts upp i ren ångest över att ha ätit. Så köpte naturdiet och tänker köra ett par veckor med det och bara kaffe,te,light saft, det ända jag fixar trots hennes ord. Och se om jag kan rensa ur kroppen och tappa några kg, minska ätandet och starta om. Naturdiet känns jobbigt tom det, men det är iafall vitaminer och mineraler jag behöver. Sen får vi se om jag försöker få i mig nått annat oxå....Att en jävla läkare kan sätta såna djupa spår i hjärnan. Hon lyckades med samma som öron-hårs-läkaren....

Idag var det dags för det sedan veckor bokade läkarbesöket för att prata om min drastiska viktuppgång senaste 2-2½ åren, det fanns möjlighet att få remiss till kirurgen för att ev krympa magsäcken mera eftersom dom sparade mycket mera av den när jag gjorde min operation än dom gör nu. Men det gjorde den fina läkaren klart för mig att jag var för psykiskt skör för, efte att ha kollat min medicinlista och jag sagt att jag har borderline. Hon sa att psyk ska gå igenom mina mediciner och hjälpa mig med matbiten, när det är gjort var jag välkommen tillbaka för en remiss.

Hennes andra råd var att sluta med ALLT vad kolhydrater heter, även i frukt, bara äta grönsaker,fisk,kyckling och lite kött, ÄVEN sluta med Alla mjölkprodukter för det var minsann inte bra. Jag skulle äta mycket lax, talade om för henne senaste maghistorierna och att jag av bla lax tok spyr. Då skulle jag utesluta det med. Näringsdryckerna går man upp i vikt av så det var bättre jag åt yoghurt, nån som förstår hur jag ska kunna äta yoghurt ist för dricka näringsdrycker om jag ska utesluta Alla mjölkprodukter?

Ända bra var väl att hon böt ut diklofenak mot orudis retard som jag bad om, så kanske knäna sluta göra så ont så jag kan börja ut och gå lite igen nu när lunginflammationen börjat lägga sig. Men alltså...hennes mat ide...jag kan i prinop inte äta nånting förutom en del kolhydrat och mjölk saker men ska sluta med det...tror jag tar ett snack med smärtläkaren den 19/3 ist..

Men som tack från den fisförnäma doktorn har jag mega ångest över att jag ens tänker på att äta saker med kolhydrater men tvingar mig och göra det ändå för att inte bli som när "hår i öronen läkaren" innan min operation sa "såna som dig opererar man inte du ska sluta äta" den gången åt jag inte på flera dagar...

Min mage och min kropp fungerar verkligen inte som dom ska. Jag kan äta mindre och mindre, och så fort jag äter nått annat än mina smörgåsrån med ost, falurågrut med leverpastej, proviva, a-fil och näringsdrycker,så kräks jag, men detsto mera jag kräks desto mera går jag upp i vikt..make sense? Besök hos läkare på FLE imorn, ska höra om vad som kan göras, be om en ny remiss till kirurgen, funderar nästan på att ringa kirrugen själv idag och fråga om jag kan boka en tid eller om jag måste ha remiss..Detta Håller Inte. Måste jue kunna äta för fan! Men dom säger bara "inget är fel för proverna ser bra ut och du går inte ner i vikt" Men när man går UPP i vikt trots knappt får i sig nått är väl fan Oxå nått fel??!!

Sen denna jävla lunginflammation, besök på akuten i Avesta både lördag och söndag i många timmar för att läkaren på lördagen inte var tydlig med vad hon menade, men nu låter lungorna bättre och röntgen var U.A Men ska äta ut penicillin kuren, Hatar att Inte Få Träna. A-L prata nått igår om att vila Ytterligare 3-4 veckor efter att penicillin kuren var slut. Aldrig att jag står ut med det. Nästa vecka ska jag börja på bassängträning via sjukgymnsaten för knäna, var hos sjukgymnasten igår, Det ska bli otroligt skönt, får jag in lite mera motion som är mild för kroppen oxå.

Nu ska jag dricka mera kaffe, få i mig lite fil och bara låta denna dag gå. Ska dammsuga, på nått jävla vis trots dåligt med luft. Sen försöka göra torks med äggsås, se om magen går med på det, för Det är jue mild mat iafall!