Det var till och börja med Otroligt skönt att få sova i min egen säng i natt, även om jag vaknat ganska många gånger och Ozzen kl 4 skulle gosa men efter en stund somnade vid min hals och vi sov till 6, gick upp och kollade på lite CSI, har jue en del att ta igen efter en vecka utan;)

Sen plinga fin-tanten på skype så vi fördrev några timmar där tills jag vart så slut så jag fick lov och lägga mig igen. Sov nån timme kollade lite mera CSI innan jag tog mig ut och sopade av alll snö som parkerat sig på Doris under veckan, ett mindre träningspass i sig.

Sen kom dom dära hemska magplågorna som kommit i stötar sista dagarna, kan inte belasta höger sida av magen ALLS och det gör tom ont och andas, kan knappt stå upp, fick i mig dubbel dos smärtis som läkaren lovade att jag fick ta när det var som för jävligast, sen hamna jag i sängen med datorn och fin-tanten på skype igen.

Jag måste erkänna att det börjar tära på psyket nu att ha gått runt över en månad med hemska magsmärtor som ingen vet vart dom kommer ifrån och dom kan bli bestående så jag får lära mig leva med dom...som Tur är har jag A-L dejt på måndag, första sen innan jul. Det behövs verkligen, vet att hon kan peppa mig! A-L och fina vänner runt mig. Men fan vad jag får erkänna att jag tycker synd om mig själv och alla ni som får höra på mitt gnäll, Förlåt! Men önskar inte ens min värsta fiende dessa plågor:(

Fick frågan om det är risk att jag intoxar nu när jag har massa starka värktabletter hemma, men jag sa att även om jag mår skit för att jag har så fruktansvärt ont emellanåt så mår jag inte dåligt på det viset att jag vill ta en intox. Sen så Vet jag att om jag skulle intoxa på värktabletterna skulle jag troligen inte få nya utskrivna och att göra en engångsintox sen få gå och ha svin ont och hemska smärtor pga det och inte ha några värktabletter är inte värt det. Så NEJ ingen intox risk på mig. Jag är oxå sån att när det fysiska strular mår psyket ganska okej för jag orkar inte med strul i båda faserna samtidigt. Men sen vad som händer med psyket när det fysiska är okej igen är en annan femma...Men jag vill tro att det Inte behöver krascha psykiskt bara för att jag bli fysiskt frisk sen. För det är då min plan att bli fysiskt frisk! Även om jag idag mår sjukt illa, har hemska smärtor och är så trött så jag knappt orkar vara vaken utan har sovit i flera omgångar, men kan jag sova mig igenom smärtorna är det jue bra.

Söndag kom och gå tack!

Måndag kom och gå tack!

Sen tisdag! Jag ska kanske inte hoppas för mycket på nån lösning redan då, men resan mot en lösning ska väl förhoppningsvis börja då!

Då var det nytt år då, jag tillbringade nyårsafton hemma i soffan i pyjamas, spelade bingolotto och drack bubbelvatten. Min mage är verkligen fuckt up, ont ont ont, och jag får knapra piller som gör mig bäng i huvet men för att stå ut måste jag ta dom. Idag har varit en extremt jobbig dag med magen. Sov några timmar på eftermiddagen för att slippa känna. Jag förstår inte hur nått som inte är något tydligt fel kan göra SÅ HÄR ONT. Jag vet att det är och hoppas för mycket men jag hoppas dom ringer med en tid till GBP-specialisten imorn tiden så blir i slutet på nästa vecka så vet jag iafall att jag Har en tid. Mardrömmen blir om värktabletterna tar slut och vart jag får nya...känns som att en del läkare tror att man vill ha dom bara för att bli hög medan andra förstår att det gör ont och man verkligen behöver smärtstillande för att stå ut och framför allt kunna äta.

Har inte tränat på ca 5 veckor, saknar det som FAN och det gör min kropp med, men vågar inte träna nu med tanke på hur ont magen gör, och innan drogs jag med förkylningen. Men men får träna när jag mår bättre. Kroppen skriker dock efter rörelse så får gå runt lite hemma det jag orkar, orkar inga långa sträckor i ett svep. Att åka och handla och gå igenom affären bara tar på krafterna och jag åker hem och däckar sen.Detta tär så klart på psyket oxå även om jag inte mår "destruktivt dåligt" som tur är med tanke på alla morfin piller jag har hemma. Men tanken på intox kan komma emellanåt när jag har som ondast, det ska jag erkänna. Men tänker INTE stoppa i mig nån överdos för då lär jag aldrig få nya och nån smärtlindring och det är inte värt smärtan jag får stå ut med sen. Så hellre lugnande och vara trött.

Tack hej för mig med gnäll.

Om NÅN vill köpa en hemsk mage med extrema smärtor så kan jag ge ett riktigt bra kompis pris!

I dont want to die, i just dont want to feel like this..

Idag är inte min dag, massa mörka jobbiga tankar och jag är arg sur och bitter, framför allt på mamma, varför var du tvungen och ha alla dessa jävla sjukdomar som bröt ner dig så svårt och gjorde att du tynade bort sakta sakta sen dog ifrån oss så tidigt?

Var till graven för en stund sedan, varit där två ggå sedan mamma dog, en gång med A-L innan stenen var på plats sen en gång med pappa sedan stenen kom, hade mycket tankar innan jag åkte ner, men när jag väl stod där vi graven ville jag bara gå därifrån, namnet där på stenen...?jaha? nu då? Varför fick just Jag en sjuk mamma som inte kunde hänga med i svängarna genom livet som så många andra fått? Jag minns knappt hur hon var innan hon blev sjukare och sjukare och begränsad i vad hon kunde göra. Har en del fina minnen i "rally åren" När mamma och Maj åkte rally, men det var typ när jag gick i låg-mellanstadiet ,sen gick det utför och mamma klarade mindre och mindre att göra saker själv eller ta sig utanför hemmet och jag saknar det jag ser alla andra har. Samtidigt vet jag jue egentligen inte hur det är och ha något annat.

Men nej idag är jag känslig för Allt, trött gråtig,vill bara fly fly fly. Såååå kedjetäcket,vb medicin och CSI.

Igår var det 10 år sedan min första intox, som oxå var mitt första självmordsförsök och ett av dom allvarligaste. Pratade kring det med A-L och hur jag förändrats sedan dess. "På den tiden" jobbade jag mer än heltid, flängde hit och dit och träffade vänner och bara gasade på, vägrade inse hur jag mådde och sakta ner, ungefär ett halv år senare flyttade jag till Falun och började ett nytt heltids jobb i Gävle samtidigt som jag fortfarande pendlade och jobbade varannan helg här i Fagersta. Men så fick fick jag sparken från jobbet i Gävle för att jag inte fixade allt pendlande och dom långa dagarna, så hösten 2004 vart jag sjukskriven, brakade totalt in i väggen, och jag som gått runt på relativt lite mediciner och jobbat järnet sen sista året på gymnasiet började åka in och ut på psyk medicinerna ökade och ökade. Flyttade början på 2005 ner till Avesta för jag trivdes inte i Falun men ville inte tillbaka till Fagersta för jag tyckte psykvården var så dålig där. Blev några år i Avesta intoxerna steg i antal och medicinerna ökade ännu mera. 2006 fick jag aktivitetsersättning,(sk tidsbegränsad förtidspension) träffade Mary och i början på 2008 flyttade vi upp till Umeå, där uppe hände det mycket sen hösten 2008 hamnade jag till slut i Fagersta igen, fick en Kanon psyk kontakt i Malin en intoxerna eskalerade som bara den, gick i samtal 3dagar/veckan och dosetten var fullare än fullast, in och ut på psyk.

Sen början på 2012 slutade jag med Alla mediciner, mådde bättre än på alla dessa år, började arbetsträna på OkQ8, mitt gamla jobb, men det höll bara några månader sedan kraschade jag igen och intoxerna återkom och mediciner sattes in. Men till skillnad nu 10 år senare så har jag börjat lära mig mera om mig själv hur mycket jag klarar av och vad jag behöver för stöd. Jag har börjat acceptera att jag kanske inte kommer kunna klara av att jobba, utan att mitt liv kommer handla om att klara av vardagen utan att ta till intoxer, jag har fortfarande perioder när jag vill fly med intoxer och det händer att jag gör det men inte lika ofta som mellan 2008-2011 då var det extremt mycket.

Vet inte rikigt vad jag vill ha sagt med hela denna historia, jag kände bara att jag behövde skriva av mig kanske mest för mig själv för att se att jag kommit framåt och insett för mig själv att jag är psykiskt skör och inte klarar av stress och måste ta det lugnt mellan aktiviteter, tråkiga som roliga, och att har man en psykisk skörhet klarar man inte av allt som "vanliga människor" gör hur mycket man än vill. Men varje gång jag hanterar en ångestattack eller depressiv period utan intox blir jag stolt över mig själv!

Är inne på tredje veckan med halsont, ringde FLE imorse, fick till svar att JAG skulle kolla om jag hade vita prickar på tonsilerna i halsen samt känna om jag var öm i käkvinklarna, och dom två plus feber över 38.5 så kunde jag få hjälp. Men eftersom jag främst inte hade den febern så kunde jag gott dras med det, när jag ifrågasatte hur f-n jag skulle kunna kolla mig själv i halsen fick jag inget svar. Ska man behöva vara sin egen doktor nu oxå? Så fick jag en teletid med läkaren som sköter mina järnprover på onsdag, hon tyckte jag kunde be honom sätta upp snabbsänkan på labblistan då oxå, det var all hjälp hon bjöd på. Annars så "är det många som dras med halsont så jag är inte den ända" Sen ta järn prover på torsdag blir det väl då gör det tveksamt till om svaren hinner komma innan helgerna, så troligen får jag dras med min enorma trötthet över helgerna...hela den gångna helgen har jag knappt gjort annat än sovit, i lördags orkade jag knappt vara vaken mer än en timme i sträck sen sova,vaken en timme,sova en timme eller två. Igår valsade jag in i dörrposten för jag missade dörrhålet för jag var så trött...håll på göra samma sak  i natt igen.

Och att vara så hära trött tär på psyket oxå, ångesten kommer mycket lättare, och att inte kunna mota iväg den med träning är inte lätt, men som A-L sa idag, då får jag öva mig på andra strategier för att hantera ångesten, idag pratade vi mycket om andningen vid ångest, och kom fram till att vi båda avskyr det dära jävla tjatet om att "andas i fyrkanter" för DET GÅR INTE! men vi kom fram till ett annat sätt jag ska testa som jag tror funkar för mig.