Igår var sista A-L samtalet på en månad, nu har hon semester och samtalen lika så, kommer fortfarande hämta medicin hos B måndag och fredag och små prata lite då om det är nått som behövs, men inga riktiga samtal så att säga och hon har än så länge inte mitt fulla förtroende och jag säger inte vad som helst till henne, men jag försöker lära mig att behöver nått sägas kan jag säga det till henne också. För jag vet jue även att om det är nått viktigt så berättar A-L det för henne,båda ingår i min behandling och en del saker behöver båda känna till, plus att båda jue har tillgång till min journal så skriver A-L nått kan B läsa det, men jag behöver verkligen lära mig att uttrycka saker för B också, så denna månad med bara henne kan nog vara till nytta också, även om jag helt klart kommer sakna samtalen med A-L,men hjärn semester tror jag även kan vara bra.

i förrgår vaknade jag, eller för att erkänna redan kvällen innan när jag skulle somna kände jag att det började stängas ner uppe i kontoret, så när jag vaknade i förrgår stängde jag av alla ljud på mobilen kröp från sängen sent på förmiddagen till soffan och kedjetäcket och ägnade faktiskt hela dagen åt folks problem i Private Practice, jag kände att jag verkligen inte klarade av verkligheten,varken startade datorn eller kollade facebook i mobilen fören en kortis på kvällen. Fick faktiskt "guldstjärna" av A-L igår för att jag hantera dippen på det sättet ist för att göra något destruktivt, och även om jag själv har svårt och berömma mig för det så vet jag jue att det är mycket bättre sätt än hur jag gjort förut. Jag är dock lite för envis fortfarande och försöker klara mig utan theralen, även om det är det ända jag tar när det är riktigt jobbigt,men till slut kapitulerar även jag när inget annat funkar. Men kedjetäcket och cykla/träna bort ångest och jobbiga tankar, samt fokusera på annat funkar faktiskt, jag har mina strategier som funkar och jag är medveten om det. Så Jäjj för mig, jag lär mig och kommer framåt.

Jag har tom kommit till freds med att bli äldre och klokare, jag skulle inte vilja vara mig för några år sedan längre, jag kanske inte har så mycket här i livet, som jobb,hög utbildning,barn sambo och allt det dära, men jag har få men nära vänner som jag vet finns där, tre underbara katter och en familj runt mig som jag vet finns där. Det är nått jag uppskattar och allt annat kommer tids nog. Just nu är jag mest nöjd med att må så pass bra som jag gör och när det blir jobbigt, kunna hantera det på bra vis. Jag drömmer inte så mycket framåt, jag strävar efter min gråa svensson vardag just nu. Som både A-L och B säger, "LAGOM" är ett väldigt bra ord som vi i Sverige faktiskt är ensamma om att ha, för finns det nått annat språk som har det ordet? Nej, vi tre har då inte hittat nått än, men det är ett alldeles fantastiskt ord, Så kom ihåg det alla, sträva inte för högt, Lagom är kanon.

Igår kväll och början på denna dag var det inte alls bra, jag gömde mig i soffan, somna tidigt, sov länge och kände mig allmänt låg och off. Men så efter lunch ringde pappa och fråga om jag skulle med till Magnus och Jenny och grilla, Solveig och Madde skulle med. Så ville pappa att jag kom ner till honom innan och hjälpte honom igång med hans smartatelefon,först höll jag på säga nej, sen tänkte jag, fan jag behöver göra saker och varför vara tråkig och säga nej har gjort det förut. Så gjorde mig i ordning och gick ner till honom. Först greja vi med hans tele, och kollade på STCC från gbg på tv. Han var riktigt duktig med sin tele ovh Ville lära sig^^

Sen åkte vi och hämta Solveig och Madde och (Madde och Magnus är två av Solveigs barn och Magnus har även jobbat hos pappa i många år när pappa hade firman.) Väl där hade jag Skit kul, och vi prata och spela musik,grillade och bara umgicks. Hade fått höra av Solveig innan att jag omnämnts som "nya syrran" till deras lillebror som är i Australien för tillfället men inte tänkts så mycket på det, men idag började det pratas om det lite grann, visst vi hade alla druckit lite, utom pappa som drar till tyskland i natt. Men kändes skumt, att kallas "lillsyrran" och hit och dit, men det är en helt annan sak där  än i våran familj, alla pratar mera öppet och är mera "människo nära" eller vad jag ska säga. Har nog aldrig kallats "syrran" förut och det värmde även om vi inte är syskon så sett. Men är kul iafall. Finns en till syster men henne har jag bara träffat en gång. Men är kul som sagt. Och att bli inbjuden och göra saker, jag är dålig på att själv höra av mig till folk, överlag, och fråga om att göra saker eller bara säga till om jag behöver hjälp med nått eller få umgås. Finns folk runt mig som inte är familj eller familj som säger "säg till om jag/vi kan göra nått" men är så rädd att ta plats och störa. Så när jag blir med bjuden på att göra saker ska jag försöka ta tillfället i akt, bara jag orkar, ibland måste jag vara i fred och ta det lugnt.

Men även kära svägerskan skrev igår att jag ska veta att dom finns där om jag behöver sällskap eller så och det måste jag ta till vara på och våga utnyttja, det tjatar A-L om oxå, jag ska inte vara så rädd för att "störa" folk. Men det är en övning i det med.

Men nu har jag haft en trevlig eftermiddag/kväll och nu ska jag njuta av kvällen och ta tillvara på den. Ny dag nya möjligheter imorn!

i 1½ vecka typ har jag gått på högvarv bokstavligen, haft nått och göra så gott som dagligen, farit som ett skollat troll hit och dit. Men som jag försvarade mig med inför A-L idag "det är jue roliga saker som jag vill göra" Men hon påpeka hårt och brutalt att även positiv stress blir negativ i längden. Sista två kvällarna har jag tok däckat tidigt, inte sovit jätte länge på morgonen men kraften på kvällarna har tagit slut. I lördags sov jag iofs länge, men ändå. Hade mailat A-L om vissa tankar och känslor i lördags, det har varit lite tufft med negativa tankar och impulser och hon "berömde" mig för att jag är så rakt igenom ärlig i mailen som vi kommit överens om att jag ska kunna vara där utan att det blir nå drama av det, en frizon där jag kan skriva av mig ist för att gå till handling med saker för det mesta. Det hjälper,absolut, sen pratar vi om det när vi ses. Men vissa saker får inte ens hon veta, ingen vet allt just nu. Jag försöker säga,skriva,gnysta det till vissa, men nått i mig håller det tillbaka. Det är min hemlighet, jag tror att detta inlägg ska få mig att puscha mig själv till att iafall maila A-L om det. Men jag vet inte om jag vill "outa" denna hemlighet än, vet inte om jag är redo. Men inte ens människor närmast runt mig som vet Allt om mig har fått veta detta. Jag försöker komma på varför jag inte kan säga det, men jag vet inte riktigt. Kanske för att jag pratar med dom flesta på skype,fb,sms och inte vill ha det skrivet i text så det kan finnas kvar. Eller så vill jag bara ha hemligheten kvar för mig själv ett tag till. Det är nog tryggast så. Men samtidigt känner jag mig som en påse skit som inte berättar det för A-L framför allt för att jag lovat henne att vara ärlig om allt. Jag försöker se framför mig hur hon kommer ta det när det väl kommer fram, för jag vet att det kommer fram, och hur hemsk jag kommer känna mig när jag väl berättar det för henne. Hur sabbat förtroendet kommer vara. Men...nej inte än.

Idag blir det en utflykt med pappa, vi ska skjutsa S till Falun sen åker vi vidare till Lindesberg för trav på Fornaboda, jag lär väl välja rätt hästar som vanligt,eller inte ;) Men det är mysigt och sitta där ändå, välja fina hästar eller dom med roliga namn, ibland prickar jag jue in dom som springer rätt och jag får en liten vinst, brukar bli högoddsarna, så när dom väl springer rätt vinner jag rätt okej^^

Sen i helgen ska min nya köksfläkt upp,hel kropps spegeln, så min gamla skrangel som varit trasig och stått på kattpallen i månader får säga hej då och hamna på tippen nu, den är jue bara efter mamma och pappa från 70 talet eller nått sånt ;) Så dags för tippen för den^^ Så ska pappa få ihop min förbaskade kökspall som bara Vägrar samarbeta med mig! Pappas Ikea soffa var fan lättare och få ihop än den dära jävla pallen!

Var hos sjukgymnasten igår oxå, jag har inte så mycket smärta i axeln längre, nu bränner det mest, dock konstant och rejält, hon klämde kände och drog tills jag bokstavligen såg stjärnor, hon hitta en specifik punkt där det är värst, är tydligen där skuldran möter axeln, vet inte om detl är den dära mysiga slemmsäcken ff, glömde fråga det, men hon tejpa massa igen och så ska jag kyla med is, hon gjorde det då, hon sa att jag är väldigt varm på den punkten i axeln så kyla med is ska tydligen kärlen och dra ihop sig och vidga sig snabbt. Jag får träna det jag känner att jag fixar men Inte köra för hårt. Blev lite lätta hantel övningar hemma igår kväll och gick väl bra, ganska ont efter men idag känns det okej, bränner ff men uthärdligt, ska fortsätta med boll övningen sen höra av mig till henne nästa vecka :)

Nej nu ska jag greja vidare här hemma, avfärd om en timme^^

Idag har det gått i ett, vakna 3.30, låg och gosa med Ozzy, kollade på tv i hopp om att somna om men 4.30 gav jag upp och gick upp, försökte återigen bygga den dära jävla ikea pallen men gav upp, drack kaffe, kolla på CM, nyhetsmorgon och morgonbestyr, hämta meds, prata med A-L hon hade fått ett mail, och påpeka som i rubriken "du är så jävla klok" för som vanligt "diskuterar" jag med mig själv i mailet, och jag har såna bra svar på mina tankar,  måendet och saker i livet. Jag lär mig mer och mer om mig själv och saker i livet hela tiden. Jag får fortfarande destruktiva tankar men i stället för att handla efter dom tänker jag igenom dom och vad som orsaker dom och hittar bättre lösningar. När vi pratat lite om det tog vi en promenad, när vi skulle skiljas åt och jag fick den obligatoriska pepp kramen kom pappa åkandes på väg till sin lägenhet, jag hoppa in i bilen, vi svängde ner till lägenheten bar in lite saker, sen mot V-ås och Ikea för att köpa lite saker han behövde. Bla en soffa, jag försökte få honom och köpa en skit snygg rosa soffa, men icket, det blev en grå ;) Sen massa andra saker han behövde. Och en del saker jag skulle ha, bla Äntligen en ny köksfläkt så jag får en med lyse.

Sen hem och bära in alla saker, att bära tre kartonger soffdelar och en karton köksbord med stolar gjorde helt klart att min axel talade om att jag lever. Var hem en sväng och hämtade saker, käkade lite, utfodra katterna sen över till Erika och Anton, drack kaffe, pratade med dom och Göran som oxå var här. (Är hos Erika och Anton nu) Ska vara här med Anton i natt medan Erika jobbar^^ Väntar på mitt kära CSI N.Y nu. Får se hur mycket jag lyckas sova i natt. Vill inte ta sömn medicinerna ifall Anton vaknar. Men en del kommer jag nog sova efter min tidiga morgon. Går det bra i natt blir det en natt till här.

Imorn blir det nog Avesta och Jysk samt ÖB med pappa och fixa lite mera saker. Ska nog köpa mig ett nytt vardagsrumsbord så pappa får ta mitt för han hittar inget han vill ha :P Men såg ett på jysks hemsida jag vill ha^^ Ikea hade Inget som nån av oss ville ha. Vi är jue lite kräsna och vill gärna ha det som inte finns ;)

Nej dags och ladda för CSI med mera vatten och fram med vindruvorna^^

Jag har från flera håll sista tiden fått höra att folk är, vad ska jag säga, "imponerade" över hur långt jag kommit bara sista året, visst jag mådde Bra denna tid förra året, började arbetsträna levde livet var uppåt, Men så total krascha jag på hösten. Jag vet nu i efterhand att det var för att jag körde på för fullt och inte såg varningstecken och tog det lugnt. Nu däremot vet jag att jag inte kan gasa på för fullt, jag behöver ett litet skydd av mediciner och inte göra för mycket varje dag. Jag gör "prioriterings listor" varje dag med vad jag ska göra, jag får inte göra för mycket saker för länge, blir det en intensiv period för jag helt enkelt ta en återhämtningsdag sen. Jag avstår inget direkt men jag väljer för mitt eget bästa. Jag vill så mycket men jag väljer även att lyssna på kroppen och huvet.

En person på en sajt sa till mig här om dagen när vi prata om en sak "du är jue inte så stark själv" men Då tände jag till och sa ifrån. Jag känner mig faktiskt stark, Just för att jag lärt mig så mycket om mina egna gränser och att säga ifrån när jag inte orkar. Jag känner mig själv bättre nu bara sista tiden sen total kraschen i höstas och allt som var i vintras, det är inte alls längesen jag var färdig och gå en långsam död till mötes, jag kan säga nu när jag kommit ur det, att jag höll under en lång tid på att rent ut sagt missbruka paracetamol i stora doser varje dag för att skada min kropp långsamt,plågsamt, under lång tid, jag var Helt införstodd med vad jag gjorde. Jag ville inte mera men jag ville inte ta den snabba vägen till döden. Ingen fick mig att ändra mig men små saker i vardagen fick mig till slut att se allt det fina och att jag ville kämpa. Jag kan säga att jag inte gjort några tester sen dess på tex levern så jag vet inte om jag "lyckades" skada mig. Jag vet inte om jag vill veta heller. Jag kan inte säga att jag för alltid är klar med att vilja försvinna från livet och vardagen. Men jag och A-L jobbar på att "gilla svensson livet" som hon säger, det dära ordet Lagom är hennes favorit ord att tjata om som hon säger "det är ett jävligt tråkigt ord men men alla lever efter det och grått,lagom tråkigt, är nått vi alla får leva med. Och jag kan nog trivas med det jag med :)

Jag ska jobba med mig själv i sommar och lära mig mina gränser än mer, sen efter sommaren ska jag börja träffa en kvinna från arbetsförmedlingen för att återuppta arbetsträning, men denna vill lära känna mig och hitta rätt ställe där jag får tydliga ramar och struktur och inte får ta på mig för mycket, eftersom jag nog i arbetslivet fortfarande inte kan stoppa mig själv från att gasa på och se allt som ska göras. Jag ska nog inte alls vara i affärsbranschen utan göra nått helt annat är planen just nu. Men det får vi se till hösten.

Jag har haft en kanon dag i V-ås med min bambina Crisse, shoppat lite, ätit god mat och hunnit fika och sen en stor kaffe på Waynes i väntan på tåget hem. Mått bra, varit på sprudlande damp kanon humör. Sen på tåget hem sa det "krasch" kaos tankar,panik,ångest,kunde inte lyssna på musik för batteriet i mobilen var nästan slut, massa ungdomar härja på tåget och jag kunde inte fokusera på tidningen jag köpte på pressbyrån. Blev en liten rosa och försöka försöka läsa och tänka snälla tankar. Fixade det, lättade lite, jag vet jue att tankarna inte är farliga och att jag fixar det, för som Erika sa här om dagen "du har kommit så jäkla långt i ditt tänk, jag är så imponerad av dig" Det värmde verkligen, tack igen gumman <3

Kom hem och möttes av Pösen bokstavligen i dörren när jag öppnade den, hon stod så nära innanför hon kunde, alldeles som att hon visste att jag behövde mötas av lite äkta pös kärlek <3 Blev lite muppgos, en dusch och nu kikar jag på friidrotten på fyran, har helt fel tankar i huvet, men "mitt nya jag" tänker inte sätta dom i verket, ist ska jag hämta kedjetäcket, ta mina kvällsmeds,nått kvällsfika och borra ner huvet i Ozzy som ligger bakom mig. Jag har nog bara stressat för mycket sista tiden. Jag måste varva ner, även om jag gör saker jag älskar och trivs så Vet jag att det blir för mycket.

Och på måndag kommer det nog bli tufft, hämta meds hos den tillfälliga ssk när B har semester i två veckor, sen träffa A-L och så iväg och få "uppåt tjacket" som jag döpt det dära nya svindyra järnet till. Allt på kort kort tid. Så ska jag försöka få till en dejt med tyskan oxå, min axel är inte nämnvärt bättre :( men idag kunde jag lätta till en rep till på övningen men först nu och kört övningen sen i måndags =/ Men får se vad hon säger.

Sitter i soffan med sovandes missar runt mig. Är Eurovision på tv, kan inte påstå att jag följer det så hängivet, när andan och orken faller på flyger jag runt och gör annat. Jag har inte mycket energi att göra saker, men sista tiden när jag varit så extremt trött, har jag märkt att så fort jag får i mig lite kaffe kickar energin igång och jag får lust och ork att göra tusen saker, så jag får stålsätta mig att inte dra igång alla projekt, men samtidigt vill jag jue passa på att få saker gjorda. Så jag försöker göra lagom, lagom är bäst. punkt.

Ingen låt hittills, har inte gått så många dock, har varit så bra, men jag måste säga att den finska tjejen verkar ha smått damp och får en att le och studsa lite även om själva låten inte är så mycket och hänga i julgranen.

Jag har laddat med en termos kaffe för att slippa göra nytt hela tiden alt ha kaffebryggaren stå på. Lat, och miljötänk ;)

Varje gång en mugg är urdruken kommer jag på saker att göra men,nej, lite lagom var det. Men fått tvätten tvättad och vikt och inplockad. Funderar lite halvt på att damma, en av "att göra innan onsdag" grejerna, men tror jag tar det imorn, har gjort dom saker jag skulle göra idag så får vara nöjd. Ska baka "mina" kakor nån dag tror jag. Får bli dom och sen Erikas goda tårta hon är snäll och ska göra :D Jag som inte är nån tårt människa Älskar den, och så klart, är den allt annat än nyttig då ;) Men vad gör väl det ^^ Familjen samlas på onsdag, blir första gången sen begravningen men det blir nog bra ändå :) Ska ringa min andre bror oxå och höra om han har tid. Mormor kommer iafall bli glad, hon är så rädd att vi ska tappa kontakten men lovat henne att vi inte kommer "strunta" i henne <3 Lilla mormor <3

Nästa lördag blir det V-ås och lite födelsedags firande på stan för att göra ärenden och umgås med min Bambina <3 Hon fyller jue oxå år snart men hon den busen smiter utrikes lagom tills hon fyller ;) Men vi hinner födelsedags fika på stan som sagt och göra ärenden sen planerar vi bus till senare i sommar^^