Är inne på tredje veckan med halsont, ringde FLE imorse, fick till svar att JAG skulle kolla om jag hade vita prickar på tonsilerna i halsen samt känna om jag var öm i käkvinklarna, och dom två plus feber över 38.5 så kunde jag få hjälp. Men eftersom jag främst inte hade den febern så kunde jag gott dras med det, när jag ifrågasatte hur f-n jag skulle kunna kolla mig själv i halsen fick jag inget svar. Ska man behöva vara sin egen doktor nu oxå? Så fick jag en teletid med läkaren som sköter mina järnprover på onsdag, hon tyckte jag kunde be honom sätta upp snabbsänkan på labblistan då oxå, det var all hjälp hon bjöd på. Annars så "är det många som dras med halsont så jag är inte den ända" Sen ta järn prover på torsdag blir det väl då gör det tveksamt till om svaren hinner komma innan helgerna, så troligen får jag dras med min enorma trötthet över helgerna...hela den gångna helgen har jag knappt gjort annat än sovit, i lördags orkade jag knappt vara vaken mer än en timme i sträck sen sova,vaken en timme,sova en timme eller två. Igår valsade jag in i dörrposten för jag missade dörrhålet för jag var så trött...håll på göra samma sak  i natt igen.

Och att vara så hära trött tär på psyket oxå, ångesten kommer mycket lättare, och att inte kunna mota iväg den med träning är inte lätt, men som A-L sa idag, då får jag öva mig på andra strategier för att hantera ångesten, idag pratade vi mycket om andningen vid ångest, och kom fram till att vi båda avskyr det dära jävla tjatet om att "andas i fyrkanter" för DET GÅR INTE! men vi kom fram till ett annat sätt jag ska testa som jag tror funkar för mig.

Det känns som att nån tar luften det är meningen att jag ska andas, jag sitter som på paus och bara väntar på att få sova. Jag orkar inte andas känner mig gråtfärdig och allmänt nere. Och egentligen vet jag att det nog mest beror på att jag missade lunch medicinen och tutade och körde ändå sen kom hem och varvade ner och kroppen och hjärnan hann ikapp varann. Imorn får det bli en lugn dag med bara medicin hämtning. Jag blir så fruktansvärt less på att behöva vila så fort jag gör nånting, vad det än är jag gör stort som litet, men jag får nog inse att jag och all form av stress positiv som negativ är dåliga kombosar. Jag gör något som tar på krafterna sen lär jag tanka ny energi.

Pratade med A-L om det igår och som hon sa, "jag ska gå på och vara rakt på sak, du kanske aldrig kommer kunna jobba heltid eller ens jobba alls, ditt liv kanske går ut på att leva ett fungerande vardagsliv utan berg och dalbana och destruktivitet" Det är hårda ord men jag vet jue att hon har rätt, bara planerade möten med AF och kolla arbetstränings plats satte jue igån en jobbig process i mig för jag kräver så mycket mera av mig själv än jag klarar av. Även om jag börjar bli bättre på att lyssna på kroppen signaler och vila mellan varven.

Nej nu börjar detta spåra ur och bara sväva iväg tack och adjö.

Min lördag slutade på akuten och HIA i Köping. Kom hem idag, upptätad kontakt med A-L efter behov och göra strategi lista för kvällar och helger, sen ska hon även göra en notering i cosmic så om jag behöver faktiskt ringer akutpsyk och får prata med nån som kan gå in där och kolla läget och bara prata lite med mig utan att jag behöver dra hela historien utan dom ser vad som gäller just nu och vad jag har det jobbigt med, kanske det gör det lättare och ringa dit. Och vet att dom inte kräver att jag kommer dit bara för att jag ringer.

Även tighta upp mitt nätverk runt mig privat, våga "störa" folk och just det inte tro att jag stör och är i vägen, våga be om sällskap eller få komma till nån och bara vara och inte sitta själv med den värsta paniken och ångesten. Dom flesta bor jue tyvärr långt bort men finns lite folk nära mig, men det är jue dom dära förbaskade tankarna som säger mig att jag stör och är i vägen...tar upp folks tid och Inte Ska Inte Får störa. Måste Måste lära mig det, be om hjälp.

Nu är jag hemma iafall, en lugn kväll med mupparna och tv, chokladpudding till middag efter att ha provsmakat isterband och dillstuvad potatis till lunch innan jag åkte hem, har vägrat äta det i många många år för jag varit säker på att jag inte tycker om det, och inte var det speciellt gott inte men inte Lika hemskt som jag föreställt mig.

Men B sa faktiskt åt mig efter att hon och A-L pressat mig och ställt mig mot väggen att jag skulle hem och tröstäta chokladpudding HAHA.

Ja fy vad tungt det är nu, men jag använder mig av kedjetäcke, ordinerade mediciner,katterna och kaffe och te, försöker vila vila vila som A-L tjatar om, men tankarna som inte borde finnas där finns där, och så även planerna. Men jag får ta stund för stund. Men önskar nått kunde ta min fokus. Men jag vet inte vad det skulle vara orkar inte göra nånting. All kraft är slut, jag har gjort för mycket i veckan så A-Ls bild om hjärnan och energi visar att energin är nere på reptilhjärnan och simmar. Jag måste tanka på med ny energi. Så idag får det nog bli soffan, vette fan om jag ens har energi för att fokusera på CSI. Men nått måste göras innan jag går nuts.

Jag är totalt under isen stundvis, men så kommer det stunder när jag känner "nej fan jag klarar det denna gång oxå" Och jag Vet att jag klarar det, men som sagt stundvis känns det riktigt mörkt. Men små ljusglimtar får mig att orka en stund till. Men det blir mycket vila nu och samla energi och kraft. Tror en del av den både fysiska och psykiska tröttheten kan bero på feretin brist igen, så ska snart upp och lämna prover för det, pratade med läkaren igår, först sa han att värdet var på 40 i juli så det jue var bra, ska ligga mellan 10-200 men då sa jag det att det kan sjunka riktigt fort på mig, så kollade han gamla prover och sa att en gång, vet inte inom viken tidsram men det hade sjunkit fort från 225 till 5 så var ingen snack om att jag skulle ta nytt prov. Om deppigheten och all trötthet kan bero på det vore jag själa glad, om inte annars är det nog läge och börja med anti depp medicin igen har jag disskuterat med A-L. För gå på xanor vägrar jag göra nån längre tid så beroende framkallande som det är. Men just nu ger den mig ett andningshål och lite ork att ta tag i livet.

Fick ett leende igår, Anton och Erika tyckte jag skulle följa med och vara matsällskap när dom käka på Tre kronor, så hängde på och när jag kom ut till bilen säger Anton det första han gör "vi glömde jue dig Marie" bara en sån sak värmer enormt just nu. Sen önskade han sig vaniljfudge godis, så jag var in och handla det åt honom för jag ville oxå ha godis, minns inte riktigt vad han sa när han fick godis påsen men nått i stil med "nu var du jätte snäll" Gäller att ta vara på tillfällen när jag orkar umgås med människor som ger mig ljus. Men annars ligger jag mest i soffan och lyssnar på musik eller kollar på CSI när jag orkar.

Igår orkade jag köra ett träningspass hemma, hade ont i axeln så kändes att det behövdes även om jag har tillfälligt träningsförbud för det tydligen kan ge ökad ångest, även om en del säger att träning är bra för ångest? :S Men gjorde det iafall, och en ny övning för ben och mage som jag läste om i en av mina hälsotidningar, så nu känner jag att jag har magmuskler :P Sen gick jag en 30 minuters fjuttig promenad efter att jag hämtat meds hos B, och kom hem helt slut både fysiskt och psykiskt. Men var skönt och ha lite energi att röra på sig.

Nej dags och göra mig klar för att gå och köa på labb och hoppas hinna lämna prover innan psyk, Alla i stan brukar ska lämna prover på morgonen och jag måste köa där på morgonen för mitt prov lär tas före 10.00

Det är verkligen tungt nu, riktigt tungt, allt blir lidande och jag orkar ingenting, fast jag vill, men A-L säger att jag ska låta det vara så, bara ta mig igenom dagarna, igår vart vid behovs medicinen bytt från mildaste bebis medicinen atarax till tunga xanor för att hålla ångest och självskade-självmordstankar i schackt. Men om det hjälper vet jag inte. Men än är jag på banan. Idag blir det samtal om jag ev ska till V-ås på bedömning för slutenvård. Jag klarar mig helt klart helst därifrån. Men en del av mina tankar är farliga jag inser det, men jag Vill klara det hemma. Men ibland finns det en gräns när man ska sluta vara envis,jag vet. Men förvaring gör inget bättre, och slutenvården är just bara förvaring, men ibland är det vad som behövs, jag vet. Men vi får se vad jag och A-L kommer fram till. Meningen med xanor insättningen är jue lite att tankarna och känslorna ska lugna ner sig och jag ska klara mig hemma. Om hemma betyder sova och inte så mycket mera får jag acceptera det. Orkar knappt kolla på mitt kära CSI. Och i måndags somnade jag innan avsnittet på tv började och det gör mig inte ett skit. Tv känns som onödiga saker just nu om så ett bra bakrunds sällskap när jag inte har ro och ligga under kedjetäcket och bara lyssna på musik.

Men jag Vet att jag kommer igenom detta oxå, jag har gjort det förut och jag gör det igen, och som jag sagt förut, hade det varit meningen att jag skulle dö skulle jag gjort det för längesen.

Dom orden känns bara så tomma just nu.