Idag var A-L hård och vägrade backa. Hon kom fram till att hade hon haft ett gult recept block hade hon skrivit ut vila på recept åt mig, men hon fick nöja sig med att säga åt mig att vad jag än tycker och vill så ska jag vila,vila och åter vila fram till torsdag när det bär av till Mantorp, hon såg hur slut jag var fortfarande efter tysklands resan i fredags-lördags, trots vila igår. Hon börja prata om lilla hjärnan och höljet runt den som fylls på med energi och näring. Och så kom vi fram till att hur lite jag än vill det så är det vila som gäller för att jag ska orka. Sen vila minst ett par tre dagar nästa vecka när jag kommer hem. Hon sa tom åt mig att gå hem och avboka mötet med AF-handläggaren nästa tisdag för det ger mera negativ energi än det ger positiv, så skulle jag hälsa från henne. Så det är gjort.

Vi enades om att jag säkert inte alltid kommer behöva dagars vila före och efter större utflykter men just nu är det så och jag får finna mig i det. Det är inte kul men vill jag orka i längden får det vara så. Och att jag ska vara snäll mot mig själv, alltid detta snäll. Jag är inte jätte bra på det men jag börjar lära mig. Så dom närmaste dagarna blir att samla energi.

Lovade att äta varje dag oxå, just denna vecka är ingen bra vecka för faste dagar hävade hon och kanske är det så, men en faste dag blir det kanske, när jag är iväg kommer jag jue äta, och vågen var ganska snäll veckan som gått 0.6 minus, går sakta men neråt iafall och hellre neråt hela tiden och lite än ett stort skutt neråt en vecka sen uppåt nästa. Men en vecka med bara en faste dag går säkert bra. men A-L sa som Jackie "Mark Levengoods 7:2 diet är bättre" Så du har nån på ditt lag Jackie ;)

I onsdags hade jag vårdplanering med A-L jag har en del krav på mig om hur "jag ska sköta mig" och jag vet att dom är för mitt eget bästa, men ibland vill jag bara sparka bakut och göra tvärt om. Men jag vet jag vet att det inte blir bra. Men ibland måste man jue chansa för att vinna, right?

Dock kanske inte just nu. Det händer en del saker framöver och jag måste hålla mig stadig, jag vill så mycket och för att orka måste jag vara stabil, mellan allt roligt måste jag vila för att orka och för att just stå stabil. Jag Måste inse att jag inte orkar springa på i 110 hela tiden "som alla andra" jag vill vill vill men jag kan inte, jag orkar inte,jag fixar det inte. Jag har börjat inse det och oftast går det bra men så ibland vill jag mer än jag orkar. Att säga nej är inte elakt eller egoistiskt, det är att ta hand om mig själv i långa loppet och för stunden.

Har inte blivit nå bloggande på hela veckan, föööör vad har jag gjort?

Inte mycket några besök på psyk, ett besök på gymmet, promenad. Sen vilat,sovit,vilat, jag är konstant trött, var på FLE i tisdags, tror jag det var, och kolla för UVI pga tröttheten och konstant spring på toa, men det var inga tecken på det, den dsk jag träffa trodde det berodde på p-sprutan, men jag vet inte...sen tyckte hon jag skulle äta behepan ett längre tag innan jag träffade en läkare för mera utredning. Så jag får helt enkelt finna mig i att inte ha nån ork och energi att göra saker för det mesta. Känns bara så löjligt att behöva vila och sova utan att göra så mycket på dagarna. Men jag får väl helt enkelt acceptera att det är så det är just nu.

Små förkyld oxå, var på gymmet i måndags och då kände jag hur bihålorna svällde upp så har kört med nasonex hela veckan, avstod gymmet i onsdags men idag tänker jag testa igen, blir en 24 timmars bilresa till Tyskland och hem ikväll så behöver stärka kroppen för att orka. Men känner jag av bihålorna eller halsen idag igen tänker jag inte vara dum som i måndags och köra på hela passet. Som den kloka Lammiz skrev på fb, då kan alla symptom vara tillbaka imorn igen.

Viktresan går sakta men säkert neråt. Jag märker nu att dom dagarna jag äter som vanligt har portionerna krympt ner till mera "normal" för en gbp opererad igen när jag kört faste dagar i några veckor nu. 5:2 dieten är nog en som passar mig bra, sen får folk ha vilka åsikter dom vill om hur vida den är bra eller inte, jag tycker inte LCHF är så dära jätte bra men jag klankar inte ner på folk som äter efter den för det, alla gör sina egna val hur dom äter eller inte äter!

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och göra mig klar för medicin hämtning sen gymmet innan jag åker ner på stan och hämtar ett paket med min nya snygga tröja!Mina vinterskor som var huvudbeställningen kommer först runt 25/10 så inte jätte kallt innan dess tack!

Sitter och väntar på att dom ska komma och göra rent fläktarna i kök och badrum, stod mellan 7.20-12.00 på lappen så får väl sitta här till kl 12 bara för det. Sånt dära folk vet man aldrig med. Vaknade iafall långt innan 7.20 så slapp bli väckt av att det ringer på dörren.

Är fortfarande konstant trött men lite mindre trött när jag just vaknat iafall, och det är inte alltid man är det, ibland vaknar man jue tröttare än man somnat. Men blev aldrig och se Maria Wern igår det var jag för trött för efter att både ha servat bilen på fm, ja eller pappa gjorde jag kollade på, så lagade han signalhornet så nu har Doris fungerande tuta :D, sen var jag hem och sov ett tag, ner på psyk, hängde knappt med i samtalet men fick ut en del av det iafall, smått rädd inför arbetsträning när jag är i detta skick men A-L påpeka än engång att hon inte kommer tillåta att jag börjar med nånting, inte ens sätter min fot på en arbetsplats innan vi har uppföljning om tre månader, jag och hon på AF ska bara lära känna varann och spåna ideer fram tills dess.
Och går det för fort fram skriker både A-L och Petra på FK och bromsar. Det känns tryggt, en samtidigt tänker jag inte gå och vara i parallela världar allt för länge till. Tvn och radion får sluta med dubbla röster.punkt

Efter psyk åkte jag och pappa till V-ås och mormor igen, igår var hon piggare och tom uppe och gick lite och reste sig själv dock med stöd av rullen men ändå. Idag flyttas hon hit till Fagersta så då blir det lättare och hälsa på henne ,min lilla krutmormor <3

I onsdags blev jag jämförd med Hitler him self av A-L ja, hon drog den drastiska jämförelsen för vi prata om mitt sätt och nedvärdera mig själv och att folk tycker jag är en börda och ivägen och bara stör. Då sa hon rakt ut nått i stil med "Är du lika hemsk om tex Hitler?skulle du jämföra dig själv med honom?" så drog hon massa bra egenskaper hos mig och tvingade mig att erkänna dom och att hitler inte hade såna. Hon gör verkligen allt för att jag ska inse att jag inte är så hemsk som jag själv vill tro. Nånstans nångång kanske lite av det går in. Men när hon drog den starka paralellen i onsdags började jag bara skratta för då insåg jue tom jag att SÅ hemsk är jag faktistk inte så tom Hitler är en schysst kille.

Och idag sa hon åt mig att inte tänka för mycket i helgen om jag inte kan hantera det, jag fick maila hennes inbox hur mycket jag ville, en hel bok om det var så, men vart det för jobbigt önskade hon att jag ringer jouren inte för att behöva åka dit men kanske för att prata med nån, fast hon själv sa det att det inte lär hända, men hon la fram önskemålet,men hon insåg att den dära boken i inboxen är större chans/risk, men det var välkommet. Och bara för att jag inte ska tänka så flyger tankarna högt och lågt i huvet men än har Jag kontrollen på dom. Men det är jue alltid framåt kvällarna dom blir jobbigast...Men Jag Har Makten.

Gjorde en sak jag dragit på länge idag oxå, erkände,handlade, och fick beröm, jag kanske är en sucker för beröm från omvärlden, framför allt A-L just nu men jag känner att jag kommer framåt och det ger resultat. Att inte kunna ha hemligheter för henne är något av det bästa, och att hon kan läsa mig som en öppen bok.

Nu tar jag helg och laddar inför vårat möte med FK&AF på måndag.

Dagen,har gått,har sovit till och från i soffan med Ozzy ända in på eftermiddagen, då först orkade jag vakna till riktigt, har känt mig ganska lugn och tillfreds med dagen men så kommer kvällen och ångesten och tankarna,känslorna krypandes, oron biter sitt tag om mig och kedjetäcket och kvällsmediciner får bli min vän. Jag är glad att jag har A-L dejt imorn bitti. Men det stör mig nå fruktansvärt detta pendlande mellan 0% energi 150% energi sen 0% energi igen, sa det till A-L igår och hon sa direkt att det låter som deprission, inget jag direkt hurrar över men ändå bra att vi är observanta på vart an det barkar och kan säkra upp i tid. Jag väljer vad jag gör och när och får känna efter från stund till stund vad jag orkar, en skillnad mot förut, när jag bara körde på i 190 hur jag än mådde.

Nästa vecka är det möte med FK&AF ihop med A-L om framtiden och ev arbetsträning igen, just nu känns det långt borta men samtidigt tror jag nån sysselsättning behövs, dock har min nya kontakt på AF varit tydlig redan i våras med att hon vill lära känna mig ordentligt för att hitta ett ställe där jag får tydlig struktur och ramar innan jag drar igång så jag inte kan köra på för fullt sen krascha efter ett tag. Så får se vad det blir. Just nu handlar det om dag till dag och komma vidare utan större skador.

Jag känner igen mönstret från förut, skillnaden nu mot för ett år sedan är att det smyger sig på sakta, förra året slog depressionen till mig med sån kraft att jag inte hann reagera, okej det har kommit och gått i över 10 år, men just nu sista 1½ åren har det varit mer bra än dåligt, men nu försvinner orken,lusten,energin, och allt blir jobbigt och mera mörkgrått än vardags-svensson-grått som jag vill ha det. Jag har inte ens orken och lusten och tvätta, det som jag älskar, blev bara det mest akuta idag.

Jag försöker se det postivt och det går ganska bra,faktiskt, för jag ser varningsklockorna och pratar med A-L om det och vi tightar upp kontakten och jag har fått order av en läkare förra veckan att säga till L om jag känner att jag behöver träffa en läkare så ordnar dom det. Jag har gått ett tag nu och låtsats att det är bra okej, och försöker göra saker för att inte gräva ner mig, men nu får jag erkänna för mig själv att energin inte räcker, jag måste få pausa och även om jag planerar in saker och göra för att inte bara sitta så kanske dom inte alltid blir av, för jag bara inte orkar, men orkar jag så gör jag saker för att inte fastna i det negativa. Men jag måste ta från stund till stund vad jag orkar och inte, för jag vet inte själv vad jag orkar om en timme eller imorn. Kan dock erkänna att jag kan skrämma tom mig själv emellanåt med tankarna i huvet, men så länge det är tankar är dom inte farliga som jag fått inpräntat och jag har mina strategier för att hantera det, jag använder dom alla om och om igen så länge det går.Envis vinner, men ensam är inte alltid stark heller.

Jag sov knappt nå natten som var, 3 timmar med flera uppvaknanden, sen 3.45 klev jag upp, blev flera timmar i soffan med CSI:NY och Ozzmannen i knät,sen ett besök på gymmet innan medicin hämtning, och när jag gick från gymmet till psyk mötte jag Malin, var jätte längesen jag såg henne, bara hejat snabbt på henne kanske 2 ggå sen jag slutade hos henne, men nu pratade vi lite och hon vart glad att höra att det går framåt för mig även om det finns fallgropar. Men mest glad vart hon av att höra hur bra det funkar med A-L för jag var jue så orolig innan jag slutade hos henne hur det skulle gå för jag har svårt och lita på folk, men A-L hade jag träffat i gruppgrejs på psyk och hade ett litet humm om att jag gillade. Och som de funkar :)

När jag väntade på L för att få meds kom A-L rusande efter ett mail jag skickat tidigt imorse och krama mig så jag knappt fick luft, hon var tårögd för hon sa att det var väldigt sorgligt men samtidigt så hoppfullt för jag är så envis och har bestämt mig för att det blir vad jag gör det till och jag ska se det positiva i sakerna nu, även om nått är negativt kan jag hitta nått litet litet positivt och hålla fast vid. Och bara hennes styrke kramar när vi ses bär mig vidare från gång till gång. Om bara några inom psyksvängen fick ha lika bra samtalskontakt som jag har så skulle nog vården funka mycket bättre. Fick även ett kort läkarsamtal idag för det var en ny läkar som ville checka av läget med mediciner och så frågade han om jag hade det stöde från psykiatrin jag behöver eller om jag vill ha nått mera, sa att jag har jätte bra stöd av A-L sen meds av L nu när B har semester och jag känner mig trygg med det. För jag vet att på arbetstid om jag behöver A-L så ringer jag eller skickar ett mail att hon ska höra av sig så ringer hon så fort hon kan. Jag säger det igen, fler borde ha en A-L! Och ändå heter det "hon är jue bara skötare" det SKITER jag i hon är bättre än nån psykolog!