Imorn måste jag ta tjuren vid hornen och berätta sanningen för A-L jag har kämpat med att få ur mig det i ett par veckor, men jag har bara inte kunnat. Jag har inte berättat för Nån om det, det är det dära med att inte vilja ha det skrivet i text så det finns bevis som jag bloggat om förut. Finns en person som "typ" vet om det, men inte ens för henne kan jag erkänna det. Jag vet inte om jag vill erkänna det för A-L hellre imorn, men jag vet att det kan bli så mycket värre om det får fortgå. Gårdag kvällen höll på sluta i rejäl jävla katastrof men jag däckade innan. Jag försökte bekänna sanningen i ett mail till A-L men mina fingrar bara kan inte skriva vissa ord, jag vet inte om det är spärren att ha det skrivet som hindrar mig eller nått annat. Funderar på att skicka ett mail med bara texten "tvinga mig att erkänna sanningen" men samtidigt vill jag ha chansen att behålla sanningen för mig själv ytterligare ett tag om jag bestämmer mig för det. Jag vet inte alls hur jag ska göra, samtidigt som den kloka förståndinga Marie vet PRECIS hur fucking jag SKA göra. Varför kan jag bara inte vara förståndig och göra det rätta? Varför tvekar jag ens?

Idag fortsatte biljakten jag och pappa påbörja i onsdags. Orkar inte kolla om jag bloggat om onsdagen, men då var vi iafall i Sthlm och i skogen utanför Uppsala och kolla lite bilar. Då hitta vi i pricip bara "skit". Idag var vi till E-tuna och V-ås. Vi dividera när vi skulle åka om vilken stad vi skulle börja med. Sluta med att vi börja med E-tuna för bästa bilen verkade vara i V-ås så pappa tyckte vi skulle avsluta med den. Vi kom till den till slut och vi tyckte båda att den verkade Kanon och tänkte slå till, leta upp en säljare på firman, "den är tyvärr såld vi sålde den idag" FAN sa jag. Men hade vi åkt och kollat på den först hade vi säkert sagt att vi skulle kolla dom andra innan vi bestämde oss sa pappa. Jag är inte lika säker, för den var så jäkla fin för dom pengarna. Jag hitta en annan jag ville ha, och hade inte "pappa bil polis" varit med hade jag slagit till på den, men han såg jue "hemsk rost"  som jag inte alls såg :P Så tur allt att jag har han med mig när jag ska göra bilaffärer :p

Så nu ska vi lägga bil letandet på hyllan ett tag, men nu vet vi iafall vilka modeller vi ska kika efter, vi var inne på en Atos förut, men vi provkörde en i onsdags, visst den var pigg och stack i väg bra men när vi båda satt i den satt vi fan i knä på varann så nån sån vill jag Inte ha. Jag är mera inne på en Punto, en Fabia eller Polo kan oxå funka. Bara det är en femdörrars, vägrar tre dörras bil så man ska klättra in och ur i baksätet och om man ska ha in last.

När man minst anar det dyker "den" bilen upp har vi enats om^^

Lutar åt trav i Lindesberg imorn, jag tänkte satsa på att vinna Stort då så jag kan köpa just precis den bilen jag vill ha, en Ny Cittoträng C3 :D

Jag önskar tunghäftan kunde släppa

i 1½ vecka typ har jag gått på högvarv bokstavligen, haft nått och göra så gott som dagligen, farit som ett skollat troll hit och dit. Men som jag försvarade mig med inför A-L idag "det är jue roliga saker som jag vill göra" Men hon påpeka hårt och brutalt att även positiv stress blir negativ i längden. Sista två kvällarna har jag tok däckat tidigt, inte sovit jätte länge på morgonen men kraften på kvällarna har tagit slut. I lördags sov jag iofs länge, men ändå. Hade mailat A-L om vissa tankar och känslor i lördags, det har varit lite tufft med negativa tankar och impulser och hon "berömde" mig för att jag är så rakt igenom ärlig i mailen som vi kommit överens om att jag ska kunna vara där utan att det blir nå drama av det, en frizon där jag kan skriva av mig ist för att gå till handling med saker för det mesta. Det hjälper,absolut, sen pratar vi om det när vi ses. Men vissa saker får inte ens hon veta, ingen vet allt just nu. Jag försöker säga,skriva,gnysta det till vissa, men nått i mig håller det tillbaka. Det är min hemlighet, jag tror att detta inlägg ska få mig att puscha mig själv till att iafall maila A-L om det. Men jag vet inte om jag vill "outa" denna hemlighet än, vet inte om jag är redo. Men inte ens människor närmast runt mig som vet Allt om mig har fått veta detta. Jag försöker komma på varför jag inte kan säga det, men jag vet inte riktigt. Kanske för att jag pratar med dom flesta på skype,fb,sms och inte vill ha det skrivet i text så det kan finnas kvar. Eller så vill jag bara ha hemligheten kvar för mig själv ett tag till. Det är nog tryggast så. Men samtidigt känner jag mig som en påse skit som inte berättar det för A-L framför allt för att jag lovat henne att vara ärlig om allt. Jag försöker se framför mig hur hon kommer ta det när det väl kommer fram, för jag vet att det kommer fram, och hur hemsk jag kommer känna mig när jag väl berättar det för henne. Hur sabbat förtroendet kommer vara. Men...nej inte än.

Idag blir det en utflykt med pappa, vi ska skjutsa S till Falun sen åker vi vidare till Lindesberg för trav på Fornaboda, jag lär väl välja rätt hästar som vanligt,eller inte ;) Men det är mysigt och sitta där ändå, välja fina hästar eller dom med roliga namn, ibland prickar jag jue in dom som springer rätt och jag får en liten vinst, brukar bli högoddsarna, så när dom väl springer rätt vinner jag rätt okej^^

Sen i helgen ska min nya köksfläkt upp,hel kropps spegeln, så min gamla skrangel som varit trasig och stått på kattpallen i månader får säga hej då och hamna på tippen nu, den är jue bara efter mamma och pappa från 70 talet eller nått sånt ;) Så dags för tippen för den^^ Så ska pappa få ihop min förbaskade kökspall som bara Vägrar samarbeta med mig! Pappas Ikea soffa var fan lättare och få ihop än den dära jävla pallen!

Var hos sjukgymnasten igår oxå, jag har inte så mycket smärta i axeln längre, nu bränner det mest, dock konstant och rejält, hon klämde kände och drog tills jag bokstavligen såg stjärnor, hon hitta en specifik punkt där det är värst, är tydligen där skuldran möter axeln, vet inte om detl är den dära mysiga slemmsäcken ff, glömde fråga det, men hon tejpa massa igen och så ska jag kyla med is, hon gjorde det då, hon sa att jag är väldigt varm på den punkten i axeln så kyla med is ska tydligen kärlen och dra ihop sig och vidga sig snabbt. Jag får träna det jag känner att jag fixar men Inte köra för hårt. Blev lite lätta hantel övningar hemma igår kväll och gick väl bra, ganska ont efter men idag känns det okej, bränner ff men uthärdligt, ska fortsätta med boll övningen sen höra av mig till henne nästa vecka :)

Nej nu ska jag greja vidare här hemma, avfärd om en timme^^

Idag har det gått i ett, vakna 3.30, låg och gosa med Ozzy, kollade på tv i hopp om att somna om men 4.30 gav jag upp och gick upp, försökte återigen bygga den dära jävla ikea pallen men gav upp, drack kaffe, kolla på CM, nyhetsmorgon och morgonbestyr, hämta meds, prata med A-L hon hade fått ett mail, och påpeka som i rubriken "du är så jävla klok" för som vanligt "diskuterar" jag med mig själv i mailet, och jag har såna bra svar på mina tankar,  måendet och saker i livet. Jag lär mig mer och mer om mig själv och saker i livet hela tiden. Jag får fortfarande destruktiva tankar men i stället för att handla efter dom tänker jag igenom dom och vad som orsaker dom och hittar bättre lösningar. När vi pratat lite om det tog vi en promenad, när vi skulle skiljas åt och jag fick den obligatoriska pepp kramen kom pappa åkandes på väg till sin lägenhet, jag hoppa in i bilen, vi svängde ner till lägenheten bar in lite saker, sen mot V-ås och Ikea för att köpa lite saker han behövde. Bla en soffa, jag försökte få honom och köpa en skit snygg rosa soffa, men icket, det blev en grå ;) Sen massa andra saker han behövde. Och en del saker jag skulle ha, bla Äntligen en ny köksfläkt så jag får en med lyse.

Sen hem och bära in alla saker, att bära tre kartonger soffdelar och en karton köksbord med stolar gjorde helt klart att min axel talade om att jag lever. Var hem en sväng och hämtade saker, käkade lite, utfodra katterna sen över till Erika och Anton, drack kaffe, pratade med dom och Göran som oxå var här. (Är hos Erika och Anton nu) Ska vara här med Anton i natt medan Erika jobbar^^ Väntar på mitt kära CSI N.Y nu. Får se hur mycket jag lyckas sova i natt. Vill inte ta sömn medicinerna ifall Anton vaknar. Men en del kommer jag nog sova efter min tidiga morgon. Går det bra i natt blir det en natt till här.

Imorn blir det nog Avesta och Jysk samt ÖB med pappa och fixa lite mera saker. Ska nog köpa mig ett nytt vardagsrumsbord så pappa får ta mitt för han hittar inget han vill ha :P Men såg ett på jysks hemsida jag vill ha^^ Ikea hade Inget som nån av oss ville ha. Vi är jue lite kräsna och vill gärna ha det som inte finns ;)

Nej dags och ladda för CSI med mera vatten och fram med vindruvorna^^

Jag har från flera håll sista tiden fått höra att folk är, vad ska jag säga, "imponerade" över hur långt jag kommit bara sista året, visst jag mådde Bra denna tid förra året, började arbetsträna levde livet var uppåt, Men så total krascha jag på hösten. Jag vet nu i efterhand att det var för att jag körde på för fullt och inte såg varningstecken och tog det lugnt. Nu däremot vet jag att jag inte kan gasa på för fullt, jag behöver ett litet skydd av mediciner och inte göra för mycket varje dag. Jag gör "prioriterings listor" varje dag med vad jag ska göra, jag får inte göra för mycket saker för länge, blir det en intensiv period för jag helt enkelt ta en återhämtningsdag sen. Jag avstår inget direkt men jag väljer för mitt eget bästa. Jag vill så mycket men jag väljer även att lyssna på kroppen och huvet.

En person på en sajt sa till mig här om dagen när vi prata om en sak "du är jue inte så stark själv" men Då tände jag till och sa ifrån. Jag känner mig faktiskt stark, Just för att jag lärt mig så mycket om mina egna gränser och att säga ifrån när jag inte orkar. Jag känner mig själv bättre nu bara sista tiden sen total kraschen i höstas och allt som var i vintras, det är inte alls längesen jag var färdig och gå en långsam död till mötes, jag kan säga nu när jag kommit ur det, att jag höll under en lång tid på att rent ut sagt missbruka paracetamol i stora doser varje dag för att skada min kropp långsamt,plågsamt, under lång tid, jag var Helt införstodd med vad jag gjorde. Jag ville inte mera men jag ville inte ta den snabba vägen till döden. Ingen fick mig att ändra mig men små saker i vardagen fick mig till slut att se allt det fina och att jag ville kämpa. Jag kan säga att jag inte gjort några tester sen dess på tex levern så jag vet inte om jag "lyckades" skada mig. Jag vet inte om jag vill veta heller. Jag kan inte säga att jag för alltid är klar med att vilja försvinna från livet och vardagen. Men jag och A-L jobbar på att "gilla svensson livet" som hon säger, det dära ordet Lagom är hennes favorit ord att tjata om som hon säger "det är ett jävligt tråkigt ord men men alla lever efter det och grått,lagom tråkigt, är nått vi alla får leva med. Och jag kan nog trivas med det jag med :)

Jag ska jobba med mig själv i sommar och lära mig mina gränser än mer, sen efter sommaren ska jag börja träffa en kvinna från arbetsförmedlingen för att återuppta arbetsträning, men denna vill lära känna mig och hitta rätt ställe där jag får tydliga ramar och struktur och inte får ta på mig för mycket, eftersom jag nog i arbetslivet fortfarande inte kan stoppa mig själv från att gasa på och se allt som ska göras. Jag ska nog inte alls vara i affärsbranschen utan göra nått helt annat är planen just nu. Men det får vi se till hösten.